Torsdag kväll.

Torsdag, mörkt, kallt. Tittar på någon skit på tv, granen står här brevid å barrar, ungarna sover, Martin glor på tvn och jag är hungrig. Är det bara jag eller är hela världen konstant trött? Är det vädret? Depressionen är snart ett faktum, stackars omgivningen säger jag bara. Förra veckan av PMS kantades av mig, inte alls så jätte glad. Man kunde lätt missta mig för en eldsprutande drake med något hårt fast kilat i arslet. Spottade jag inte gift satt jag i ett litet hörn å lipade. Är det vädret som gör det? Om jag får önska mig en sak önskar jag mig: LJUS! Det är ta mig fanemig mörk när du vaknar, märkt när du käkar lunch, mörk när du kommer hem, trots att kl bara är 15.30, det är konstant mörkt. Hata mörkt. Det var någon på jobbet som sa att vi nu går åt ljusare tider, ja vart då då undrar jag?

Det är så mörkt att jag inte ens kan finna något vettigt att skriva för musten har runnit ur mig. Fan, jag måste duscha oxå... Jag tänkte idag när jag satte mig framför datorn att jag skulle skriva något fint och genomtänkt, vart de tog vägen vet jag int. Trots PMS, skit väder å tråk så har det varit en fin jul trots allt. Och nu får vi väl se framemot ett härlig nytt år! Kan jag inte få vår nu önskar jag mig i vart fall ett par decimeter snö så det blir lite ljus i tillvaron! Tänker att det är bäst att ta något att äta, tvaga mig, kasta in handduken och pussa på dem jag älskar!

Kram på er och gott nytt om vi inte hörs innan! :)

Ingen rast ingen ro... god jul.

Jul, ja, det blev det i år igen. Var julkänslan är har jag typ frågat mig själv i flera veckor... Skit väder förstör min jul!
Vad är det egentligen man utsätter sig för dessa få veckor under året? En total hysteri som leder både till det ena och det andra. Under julvecka kan man lätt bli diagnostiserad med div olika plågor. Här hänger jag med en släng av blödande magsår, depression, stundande övervikt, fattigdom och obotlig huvudvärk, tacka Gud för läkemedel! Men vad gör man inte för att glädja de finaste man har? <3
Med rätta känslan är julen fantastisk! Nästa år har jag redan bestämt att Martin ska få sköta all markservice, halleluja!

Denna dagen har jag mest stressat runt som en yr höna, letat de sista två klapparna. Vet ni vad det värsta är? Det är att jag har så jävla grym beslutsångest. Här har jag irrat omkring i 100 olika butiker hittat fina grejer men lämnat butikerna utan något då kära lilla Jenny inte kan bestämma sig... Efter att ha sovit 4 timmar, omringad av barn, med mega pms, tyckte jag efter rullandet av 2000 köttbullar att döden var fantastiskt lockade...

Jag tänker nu lägga mig för natten, drömma söta drömmar. Vakna i morgon utvilad, snygg, juligt skön och fantastiskt glad! I morgon är det våran julafton! Hela huset fullt i folk, lyckliga barn och god mat! Kan det bli bättre? Jo visst, snö var det oxå, tack på förhand! :)

Ha en fantastisk god jul på er alla, kramar!

Lucia i antågande

Tiden den bara springer iväg. Jag undrar allt för ofta vart livet tar vägen. Känns som imorgon redan är förbi. Det är faktiskt lite ångest framkallande när man känner att livet rinner ifrån en. Är det åldersnoja jag fått? Fast jag är ändå inte "rädd" för åldern utan mer bara att man vill hinna med så mycket, göra så mycket, uppleva. Tiden att njuta av livet känns inte direkt självklar när man jobbar som en lite blå, har en flock med barn, å 1000 andra ting att utföra. Det känns inte ens som man ibland har tiden att vara en bra mamma. Nu är jag ganska realist och har ganska starka värderingar och tror på mig själv. Jag vet att jag är en bra mamma och att vara en bra mamma är inte att ge sina barn allt i världen utan att finnas där för dem i ur å skur. Att vara en trygg mamma, en kärleksfull mamma är ju det som i slutändan väger mest. Det andra roliga man ibland då hinner hitta på och göra det är ju liksom lite av bonusen.

Som sagt, redan lucia eller ja imorgon. Ska redan nu ut på äventyr. Lussefirande på dagis för Joel och Natalie... Mummsigt väder kan man ju tycka då dagis alltid firar lusse utomhus... :'( Åh, jag hatar verkligen regn och rusk!!! Man blir bara blöt och äcklig, stackars mig, stackars barn! Som tur är springer ju tiden iväg så det lär väl snart vara över... ;) Det var hemskt fint förra året då det var kallt å snö, kommer säkert vara lika fint idag trots bedrövligt väder, ska försöka att inte drunkna i en vattenpöl.

Mysig Lucia på er!

Var fan är min vinter?

Nu måste jag ändå säga att jag börjar att bli jävligt trött på blött, äckligt, smutsigt å vidrigt väder. Jag hatar verkligen när man går utanför dörren och vad händer? Jo man blir smutsigare än hell. Ungarna ser ut som levande grushögar. Man skulle kunna ordna en spårningskurs inne i vårt hem då div barn, djur och annat löst pack lämnat olika spår av olika kvalite. Bilen ska vi inte tala om, den städar jag, nästa dag gråter jag för den ser ut som sju svåra år. Allt är smutsigt, allt är blött, allt blir bara förstört. Tackar vet jag minus grader, man kanske halkar å slår ihjäl sig men man är åtminstone ren när man kommer in som falltrauma. Helst av allt skulle jag ju vilja ha sol å värme men nu går ju inte det så då får det bli kallt istället!

En annan katastrof som idag inträffat i mitt liv är att vakna på morgonen och upptäcka att det endast finns 1 1/2 skopa med kaffe kvar! Jag börjar gråta. Jag började bygga upp en viss irritation då herr M kokade en kanna igår kväll, drack han något kaffe av den, nä... för det glömde han. Kirrade han nytt kaffe nu när han blev "jaghartattsistaskopanåblirdärförkaffeinköpsansvarig"?! Nä. Känner jag nu efter en halv kopp blask kaffe senare att jag älskar livet, nja inte så jätte mycket. Jag känner mig svag, har huvudvärk och när jag fantiserar om att åka och köpa kaffe ser jag mig själv framför mig då jag halvdöd hasar framtill bilen, kravlar in i den, jag känner hur liver börjar närma sig slutet. Jag skymtar affären framför mig, nu blir allt mer och mer dimmigt och oklart... väl frammer ålar jag mig in i affären, kaffe, kaffe, KAFFE, kom till mig!!!! Helt plötsligt känner jag mig som pappa Rudolf i Sunes sommar. Det är jag å du Rudde, jag å du! Störd? Jag? Ja, kanske en aning.

Trevlig lördag på er!

Det kostar att ligga på topp

Ja, är det inte det ena så är det de andra. Igår kastade vår dator in handduken och är idag förklarad död. Sörjer jag helvetet?, nä kanske inte. Sörjer jag tanken av att behöva köpa en ny för pengar jag inte har? Ja! Känner jag för att vänta till mellandagsrean? Nej! Å förresten hur mycket billigare blir det då? Det är inte kul alls. Här försöker man spara alla pengar som går, inte har jag ett dugg lust att ta typ 6000 därifrån. Tar ju en halv evighet att spara ihop det igen... :'( När vi ändå snackar pengar här... Försöker bena ut var vi ska resa i juli. Ska man resa 1 eller 2 veckor? Ska man köra all inkl? Vart ska man fara? Jag vill åka någonstans med en massa sol och bad + en möjlighet till ett trevligt uteliv. Gärna något att titta på, möjlighet till upptäcktsfärd där det finns något att upptäcka... Det är svårt detta hära. Kan någon hjälpa en förvirrad själ? Förresten kanske det inte blir någon resa då datorjäveln är en förstörarerist. Tiden går hemskt fort bara typ 6-7 månader kvar, fantastiskt spännande, LÄNGTAR! <3 Kram på er!

Jag har tänkt lite.

Då var vi här igen. Det var länge sedan sist. Det är mycket omkring som suger energi så tyvärr blir energin till att skriva visa och stora tankar satt åt sidan. På detta vis kommer jag aldrig kunna erövra världen! What to do? Kanske måste jag säga upp mig from work för att kunna skriva fina filosofiska tankar hela dagarna eller så får jag helt enkelt acceptera att det ibland finns viktigare saker att gre i. 

Jag har tänkt lite. Jag tänkte häromdagen att jag måste skriva hur underbar världen är och hur mycket jag älskar människorna i den. Samt hur tacksam jag är för att jag är jag och för att jag har det jag har. Sen svepte en annan vind in över mig. Det blev lite svartare, lite mörkare. Jag blir bara besviken ibland helt enkelt. Besviken på världen, besviken på människorna i den. Man blir ju liksom det ibland, för det är så jävla mycke bullshit going on, tanter som inte får mat, barn som far illa, människor som ibland inte har förmågan att se något annat än sig själva. Jag tänker bl.a. på gubbarna i toppen som inte förtjänar annat än ett straff i julklapp. Kanske vore det på tiden att införa dagens straff. Jag gillar straff, skulle gärna kunna vara ansvarig för den avdelningen, å vilka skönt, goa å saftiga straff vi skulle kunna få se... Sen har vi oxå den lilla människan som man stöter på i vardagen som faktiskt verkar glömt att det finns mer människor på jorden. Vad hände med empatin och förståelsen? Vem förtjänar att stå i centrum? Är det en människa eller är det alla vi tillsammans? Vem förtjänar kärlek? Vem förtjänar mat? Värme? Respekt? Sen tänkte jag, kanske får jag helt enkelt acceptera att min lott i livet kanske handlar om att bära andras skit. Kanske för att jag är ganska bra på det, stark rygg som fasen. Eller så kanske för att det är en del i att göra gott. Å jag vill göra gott, det är liksom lite av mitt mission, det är jag å han den där ni vet! 

Jag älskar livet, önskar att fler gjorde det. Önskar oxå att fler fick chansen att älska livet lite längre. Det är underbart, bara så jävla tråkigt att man ibland ödslar bort värdefull tid på att vara arg och besviken på världen och människorna i den. 

Jag har ätit pepparkakor idag, förebyggande syfte! Gott var det oxå! På jul ska man vara snäll, hela det övriga året oxå faktiskt! Tänk på det ni som sitter på era höga hästar och beslutar och bestämmer över oss andra som om vi på något sätt vara av annat värde. 

Puss på er!

Skäms

Det värsta som finns är dåligt samvete. Ett dåligt samvete kan verkligen åta upp en inifrån, tugga ner en till småbitar och spotta ut dig, trasig, dregglig och halvdann. Med ett dåligt samvete följer ångesten som ett brev på posten. Man kan få dåligt samvete av världsliga ting pga div saker man faktiskt kan göra bättre och bidra med men värst är ju här å nu... Jag råkade ha sönder en sak igår. En ny sak som vi köpt, en dyr sådan som man inte vill ha söndrig. Jag fick så DÅLIGT samvete att jag började gråta å ångest kom smygande... Det var ju verkligen inte meningen och det går verkligen inte att lossas om att det aldrig har hänt för det syns verkligen, annars är ju förnekelse en bra grej...

Jag tror vi alla gjort saker vi ångrar så innerligt, sådana saker som man hade offrat sin vänster arm för att få ogjort. I djupen av oss själva finns en del mörker hos de flesta av oss skulle jag tro, kanske vill man inte erkänna det, men jag måste tro att det bara inte är jag som gjort misstag som jag gärna inte talar om, sådana saker jag begravt i mitt inre, mörka hemligheter som jag önskar kunde försvinna för evigt. Det där som hände igår är en bagatell... känns inte alls så farligt nu när jag börjat fundera på livets andra hemskheter, usch å fy. Varför började jag begrunda detta? Det enda man kan göra är att be om förlåtelse, vara medveten om sina misstag och fel. Begrunda dessa och aldrig aldrig göra samma misstag igen! Ödmjukhet inför världen, inför andras fel och brister. Respekt. Ingen av oss är perfekt. Bra att tänka på. 

Puss & kram på er!

Rätten att leva. Rätten att dö.

Idag kom dommen gällande den åtalade barnläkaren som åtalats för att givit ett spädbarn för mycket Tiopental. Mitt hjärta blöder att ett barn ens inte ska få leva sitt liv men i samma veva måste jag ändå säga att vi alla måste vara berättiga att dö. Vi måste kunna få ha rätten till att dö en stillsam död utan plågor, smärta, oro och ångest! Vad är det som gör att samhället inte kan acceptera döden? Lillan hade fått sin respirator avstängd, hon skulle snart somna in, vad är vad att bråka om? Vad är vad att lägga energi på? Det finns så mycket i vår värld att lägga resurser på, det finns så mycket orättvisor och hemskheter, varför kan vi inte få rätten till att dö? 

När man jobbar inom vården, som jag gör, träffar man människor med fruktansvärda livsöden dagligen. Vissa passerar utan att lämna märken andra fastnar och berör dig så otroligt mycket! Jag kan säga att det är inte en gång jag har fått höra att "om jag hade haft orken att ta mitt liv så hade jag gjort det, jag orkar inte plågas längre...". Vem är mäktig nog att bestämma över livet? Svammel svammel, men i min värld måste man ha lika mycket rätt att leva som rätt att dö. 

Att förlora ett barn... jag kan inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig hur det känns och jag ber om förlåtelse om jag snackar om något jag ej vet något om, men om man kunde göra något för att lindra även om det hade påskyndat en dag eller 2, hade man inte önskats sig det då? Jag önskar ingen ett lidande, det är faktiskt sant. Vare sig vän eller fiende alla har vi rättigheter och alla bör mötas med respekt och en andra chans sen om man missbrukar sin andra chans kanske det är svårt att ge en ny... 

Önskar att livet var rättvist, att vi alla fick ta del av livet och all glädje och kärlek livet faktiskt kan ge. Men jag önskar mig oxå rätten att dö så stillsamt det bara går den dagen det är min tur att vandra.

Kram på er!

Träsmak å hubba bubba!

Här sitter jag på golvet med träsmak i röven. Varför kan man undra? Å ja, jag har till och med hämtat en kudde som min ända vilar emot men va tusan gör det? Å skav i rumpen är inget att leka med ska ni veta... Jo, det jag försöker mig på att att visa min kära sambo lite stöd... Han lägger klinkers i badrummet, jag sitter utanför dörr öppningen, som den stödjande å stötande sambon jag är. Det är jag, min "förebyggaskavirövenkudden", en kopp te samt datorn, som gör sitt yttersta för att verka för en harmonisk stämning och ett djups psykologiskt deltagande samt stöd! Teamarbete, hell yeah! Jag vet dock inte om mitt sk. stöd är lika eftertraktat som jag önskar.

Nu ska jag helt plötsligt tvingas till delaktighet... det behövs tydligen dammsugas upp delar... vart tog det psykologiska och fina stödet jag så fint och omsorgsfull byggt upp tagit vägen?! Ska jag behöva vara fysiskt delaktigt?! Nä, klockan är 21.30 och jag tycker faktiskt att det borde räcka för idag, dessutom fogade jag förresten alla väggar häromdagen, så det så. ;D Förresten har min ända somnat så om jag ska ta mig ur denna ställningen lär det bli ett kast åt vänster sen en diskret rullning mot mjukare mål, typ bädden. Gud sicken fin idé tänker kanske att jag borde bege mig dit nu. Å en sak till, hur kommer det sig att män har all energi i världen till att greja med sina grejor men att göra vardagliga skit ting... Gud vad jag längtar till badrummet är klart!

Puss och god natt!

Lite ledsen i ögat.

Ibland blir man faktiskt lite ledsen i ögat. Som många av er vet är orättvisor någon jag starkt går i gång på... Idag har varit en dag då jag tycker att rättvisan inte riktigt har gjort sitt. Här följer ett av flera exempel då det inte riktigt gått till på det sättet jag föredrar.

Jag tycker att man ska försöka undvika att forma barnen som offer. Jag tycker att de ska stärkas, höjas istället för att daltas med, lyftas och ges självförtroende och stolthet! Se det positiva och uppmuntra detta. Men idag skar det i mitt rättvisehjärta. Erik var på fotbollsträning och en annan kille gjorde 1000 nålar på honom för att hämnas en passning som gick fel. Erik bara stod där å sträckte fram armen, vågade inte säga något, lät den andra pojken göra 1000 nålar på honom medan hans tårar trillade ner för kinderna. Erik såg så underlägsen och rädd ut, mitt mammahjärta skrek! Inte får man medvetet vara elak! Ok om Erik fått en fotboll i skallen men att skottet inte var en medveten: "jagskaköttaErikshuvudskott" så är det ok. En olycka händer lätt och smällar kommer vi få genom hela litet. Det är av smällarna vi ska lära. Vi ska gråta, vi ska tycka synd om oss själva och det är oxå av smällarna vi ska resa oss upp, starkare än var vi var när vi föll. Det är det hårda vägen i livet som vi lär. Det är genom den hårda vägen vi lär oss att uppskatta, att älska, att se glädjen och ljuset bakom mörkret, ja ni vet! 

Erik sa att han hatar fotboll och jag försökte vara så rättvis som jag förespråkar. Jag pratade med en hysteriskt gråtande Erik och den andra pojken för att bena ut vad som hände och för att säga att vi måste alla vara snälla mot varandra... Tänk er denna situation när killarna inte är 7 år utan 17 år och jag jagar dem med bilen för att försöka få alla att vara vänner... Martin får väl kanske låsa in mig. Jag har inte riktigt kommit på än vad jag ska göra av mitt stora driv i livet, jag har hört det ryktas att ett visst parti kanske skulle behöva en ny ledare, en rättvis, medveten och verklighetsförankrad sådan kanske... precis som min klassföreståndare i 6 klass sa. Jag hade tydligen redan då en del att säga världen.

Kram på er och god natt! :) 

Jag tänker...

Jag tänker att det är allt bra äckligt ute så här års.

Jag tänker att jag borde motionera bort ett å annat löst som hänger.

Jag tänker att det finns för lite tid här i världen. 

Jag tänker att vem fan bryr sig om Håkan Juholt och hans lägenhet? 

Finns det inget mer betydelsefullt och mer i behov av uppmärksamhet än det? Jag kan lova att det inte bara är stackars Håkan aka Super Mario, som har dragit nytta av våra pengar... Hur mycket tror ni att det kostade när kära herr stadsminister Fredrik möblerade om på sitt kontor...? Säkerligen ett par 100 tusen, av våra pengar, men vem bryr sig om det? 

Jag kan tycka att mycket energi läggs på skit skit å lite mer skit, det som verkligen bör uppmärksammas och de som verkligen behöver vår fulla uppmärksamhet liksom faller lite i glömska. Vad hände med vårdens orättvisor som ett exempel? Eller alla våra utsatta barn? Vad hände med min lön, tex? Vem bryr sig om den? 

Jag tänker att det finns mycket här i världen som inte är vad det borde.

Jag tänker att smutskasta andra och hänga ut folk, göra en höna av en fjäder lite är mänsklighetens specialitet.

Jag tänker att SJÄLVKLART får man inte smussla med våra pengar, men tyvärr är det nog något ALLA som har möjlighet gör!

Jag tänker att alla vi någon gång brutit mot lagen och på något sätt utnyttjat systemet.

Jag tänker att man kanske inte ska kasta sten när man sitter i glashus.

Jag tänker att en å annan smuggelöl någon gång har slinkit ner, kanske har man köpt en tjänst svart eller någon gång tagit betalt utan att skatta för det, kanske har man utnyttjat systemet fler gånger än vad man själv trodde...? 

Fulsprit är fulsprit å svarta löner är ett brott. Att muta sambon med sex får att få köpa ett par nya stövlar kan klassas som en form av betaltjänst. Olagligt. I vår fantasi lever vi i ständig laglöshet. Verkar kanske inte som någon av oss kommer till himlen? Ty i synd vi alla mer eller mindre lever. För i Guds ögon är synd en synd, vare sig det handlar om Håkans lägenhet eller dina sexuella fantasier om den som inte får nämnas vid namn. 

Natalie sa: "Mamma det här var en riktig gammal å ful gubbe" samtidigt som hon visade en bild på Tomten. Här blir det ju klart inga julklappar det hör ju vem som helst... :)

Hopp hej på er, long time no see! 

Höst å allt vad det innebär.

Vi kan väl alla ena om att nu är hösten här. Jag har till och med skymtat frost på rutan en tidig morgon. På ett sätt är det mysigt med lite mörker men jag måste ändå erkänna att jag är ingen människa som gillar kallt, inte heller blött, smutsigt och slaskigt. Tackar vet jag ljus, sol och värme. Tiden går så otroligt fort! Snart är det faktiskt jul och varje år när man konstaterar det, ooohoar alla, gör en konstig min å säger "men inte än, säg inte så". Ett år närmare döden om man vill vara riktigt pessimist. Det är väl bara att gilla läget är det något vi verkligen inte kan påverka är det ju tiden. Möjligen kan vi väl göra en liten skillnad genom att jobba för att göra det bästa av den tid vi har fått. 

Jag måste erkänna att sista tiden har jag inte riktigt vart i form. Förkyld och jävlig. Urinvägsinfektion som inte vill ge sig. Ni där ute med urinvägsproblem, ni vet vad jag snackar om. Det är verkligen något som gör en väldigt ur balans och aningens självdestruktiv. Att vara i en ond- jaghatarvärlden- cirkel är inte så himla spännande. Tänkte att jag denna veckan skulle försöka fokusera om och se livet lite mer från den ljusa sidan. Ska bli spännande å se resultatet på detta här! Självpepp, oh yeah! 

Puss på er och på återseende, lite gladare, lite roligare, lite mer positiv. 

Vid köksbordet.

Tisdag förmiddag. Löven här utanför köksfönstret börjar gulna, det är blött. Gräsmattan borde vart klippt för 2 veckor sedan kanske just nu mera kan titulera sig "åker". Vi har sjukt mycket äpplen. Vad är grejen med äpplen egentligen? 

De hänger på trädet i typ en kort sekund innan de små asen faller till marken, lägger sig där i högar å ruttnar. Plockar du upp äpplena från backen hinner du under tiden få 14 äpplen i huvudet och när du är är färdig med plockriet å vänder ryggen till, tar det ca 3 sekunder innan hela gräsmattan återigen är täckt med äpplen. 

Efter ett par vänder av plockande funderar du allvarligt på att kasta igång motorsågen för att fälla trädhelvetet alt dra igång el gräsklippo för att brutalt kunna kötta alla små äpplen som klär mattan. 

Undertiden har din tantgrannen sett hur misshandlandet av äpplena gått till och redan hunnit ringa din svärmor för att tala om hur du behandlar fin frukt och att det är synd å skam att inte ta tillvara på denna fina guds gåva! Du drar några djupa andetag, lugn. 2 st barn kommer runt hörnet av huset mummsande och stolta över dagens fångst. Du kräks lite i din mun när du inser att det ena barnet käkar ett äpple som för 2 veckor sedan kastade in handduken och är närmare jord än frukt då förmultningsprocessen är i full gång. Det andra barnet har avancerat och gått på plommonen, problemet är: att den tanken hade masken oxå när hon la en kull med maskbebisar i plommonet. Maskar gillar plommon. Undrar hur de trivs i barnmagar? 

Handlöst kastar du dig över barnen för att rädda dem från ondo. Du skriker: ÄT INTE!!! Barnen reagerar med att äta fortare. Det är tisdag förmiddag. Hösten är här, det är tydligt. 

Puss 

Krav

Alla har vi olika måsten i livet och krav ställs på oss dagligen. Man måste många gånger leva upp till någon form av idyll. Som mamma måste du vara den bästa mamman å det kan bara andra mammor som anses sig vara supermammor avgöra om du passar in eller inte. Man måste vara en vän och kärleksfull själ som skänker bort sitt liv till andra. Alltid ställa upp och alltid offra sig för andra, för det finns ju dem som kräver att du ska göra allt för dem, för på något konstigt vänster så är de värda det. Det är här jag hissar mitt finger, slickar på det och säger fuck off! 

För att vara en bra mamma räcker det att du älskar dina barn, skyddar dem från ondo och gör allt för dem som du anser vara rätt. Sen kan mycket bli fel på vägen men om vägen är gjord av kärlek brukar det liksom ordna upp sig! (Så vidare du inte är Fritzl och tror att kärlek till din dotter betyder att ha ett förhållande med henne och skydda henne från omvärlden genom att låsa in henne, men det är ju en annan historia). 

Sen har vi ju gruppen med människor som är så himla mycket bättre än alla andra? Ja bara undrar lite lätt. Vad tror ni att ni har gjort för världen som gör att ni ska få glida banan å ha en liten egen flock med människor som tycks offra allt för er välbefinnande? 

Nä vet ni vad. Jag är en av dem som tror på att ärlighet varar längst. Jag har aldrig varit otrogen (i hela mitt liv). Jag är omtänksam och försöker ställa upp för de som förtjänar det. Jag tror på rättvisa. Jag tror inte att våld löser några som helst konflikter överhuvudtaget och att om man dödar alla onda så blir värden till ett bättre place, det är rena rama hyckleriet, vem har helt plötsligt förvandlats till mördare då? Skit ska kanske skit ha men man får varken spotta eller sparka på någon som redan ligger ner. Finns Gud? Ja det kan man undra med tanke på allt elände här i världen. Nu har de ju till och med stoppat produktionen av porr i USA efter en skådespelare testat sig HIV positiv, skandal! Var fan är världen på väg?!

Puss

Farlig värld vi lever i.

När man jobbar inom vården och kanske framför allt då man jobbar inom akutsjukvården stöter man på div olika skador, sjukdomar och tragedier. Man blir inte förvånad längre, dock blir man så mycket mer räddare. Livsfarligt med crossar, fyrhjulingar, cyklar utan hjälm, hästar, hormonstinnade tonåringar osv osv. Man kan läsa i tidningen idag om en 15 åring som avlidit efter en crossolycka! Jag fattar inte hur man som förälder vågar ha sitt barn involverat i livsfarliga sporter? Jag hade en liten patient en dag som inte var över 8år och hade vurpat med sin cross, det stackars barnet kommer vara ärrad för livet. Dock har han ju i jämförelse livet i behåll kanske bara lite mer hindrad än tidigare. Å andra sidan om man tror på ödet kanske dagen man inte ska finnas mer redan är bestämt och hur vi tar oss till andra sidan kanske spelar mindre roll... vad vet jag?

Jag kan ibland tänka på döden alltså min egen död. Alla, eller ja nästan alla vi önskar oss ett långt, friskt och lyckligt liv. Tanken på att checka ut är obehaglig och tanken på det gör mig egoistiskt lipig å självömkan blir större än störst. Undra om man kommer vara tillfreds med livet den dagen livet har gjort sitt. Tanken på att förlora ett barn tänker jag inte ens gå in på. Hade gett mitt liv  x1000 om den dagen skulle inträffa. Tror ni att det är förhandlingsbart? Maktlösheten suger! Inte ens har du makt över att styra över ditt eget liv, ja du luras att tro det å visst vissa saker kanske man är i befogenhet till att bestämma själv. Men långt ifrån allt. Kanske bäst att älska och leva livet medan livet finns att leva!  :)

Puss på er!

Det var ett himla tjöt

Jag undrar är det inte olagligt att hålla sina barn från skolan? Det står i en viss tidning om en hel skolklass med elever som skolstrejkar pga en lärare ingen vill ha. Hur tror ni den stackars läraren mår? Hon kommer verkligen kunna göra ett bra jobb efter detta påhoppet. Och om hon nu blivit arg och skrikit på sina elever vid tidigare tillfällen kanske man skulle kunna ge läraren förslag på andra metoder att använda...? Jag minns när jag gick i mellanstadiet och vi fick en vikarie som vi ville knäcka och 20 barn i en klass bara vände sig emot denna. Inte så häftigt längre att vara lärare då och inte heller så lätt att göra sitt jobb då heller. Den stackars vikarien vi då hade, gick från klassrummet gråtandes och kom aldrig mer tillbaka, jag vill bara påpeka att barn kan vara mycket elaka små varelser speciellt när de är samlade i flock. 

Nu vet ju inte jag vad som är gjort eller vad som är sagt men kanske skulle man gå till botten av problemet istället för att frysa ut en annan människa på detta sätt. Klart att alla barn förtjänar en bra lärare som kan lära dem det som de behöver inför framtiden men då jag talar från erfarenhet sårar det lätt ur. Å föräldrar är hemska  ibland. Eftersom jag är mamma till 2 barn en i skolan och en på dagis så vet jag hur upptrissat saker kan bli och hur synd det i dessa fall blir om personalen som oftast bara försöker göra sitt jobb och det är på bästa sätt enligt förutsättningarna de besitter. Hysteriska föräldrar är ofta förklaringen till hysteriska barn. Sist jag kolla var de lika olämpligt med mobbning bland barn som mobbning mellan vuxna. Kan kanske vara bra att tänka på ibland. Och ibland blir det fel, det blir det för oss alla och förtjänar inte alla en andra chans?

Sen kanske läraren i fråga är djävulen själv, inte vet jag? Men de finns även de av god karaktär och älskvärdhet som blir felaktigt behandlade, mestadels pga av att en hysterisk förälder tolkat fel eller är själv en av djävulens avkommor och finner njutning i att trycka ner andra. Sen har vi gruppen där kritisera andra är det ända som verkar viktigt i livet och ett måste för att själv som människa må bra. 

Tips! Till dem med negativ anda. Sluta vara surfittor och se till att få ett rejält ligg så ska ni se att livet blir lite ljusare! ;)

Puss på er!

Måndag igen.

Idag är det måndag igen precis som alla andra veckor. Varje vecka, 52 x om året för alltid och för evigt! En ganska fin måndag har det ändå varit. De stora killarna har börjat skolan och första klass! Oooohooo! :D Jag har haft en ledig dag och småglinen har vart hemma å myst. Det har varit lite handling, tv tittande, utelek, pannkakor å glass i solen å bara gottgott. Jag har ärligt talat inte alls någon lust att gå upp kl 05.00 i morgon för att infinna mig på jobbet kl 06.45. Verkligen inte alls någon lust. Å inte fan blir jag mer pepp när jag för det första inte har semester förrän sommaren 2012 å inte heller aspepp när jag räknar och kommer fram till att det är 36 år och exakt på dagen 5 månader kvar till 65 år och en ev pension. Nån jävel lär väl höjt pensions åldern till 70 innan jag är i mål. Men vad är väl en bal på slottet och med tanke på hur tiden flyger lär jag väl vara 65 illa kvickt. Rynkigt, sliten, slapp å dann... shit.

Men inte ska man väl klaga denna veckan är en fantastisk vecka trots allt. Till helgen är det bytt arbetspass å så, så en dag i morgon och en kväll på onsdag sedan är jag ledig hela veckan lång. Får förvisso äta upp det veckan där på men vem orkar tänka på det nu. Skit i imorgon, lev i nuet! ;D

Kom lite av mig här för Hollywood fruarna var visst på, haha. Ja vet inte ens hur jag ska kommentera det på något bra sätt så kanske är det bäst att jag låter bli. Roliga är dom i vart fall. Intelligenta, kanske...

Puss å kram! 

Tråkigt, tråkigare och död!

Jag har så dödligt tråkigt att det är stor synd å skam. Martin den käre sambon ja, han tittar på Malmö FF och någon Champions leauge shit. Ja nu tror ni att Jenny, ja hon är en sådan där motståndare till män och sport. Men där tror ni fel. Jag gillar faktiskt sport väldigt mycke, mitt problem nu är bara att jag inte gillar Malmö FF speciellt. Å nej inte heller tänker jag heja på dem för att de som Martin säger, är ett svenskt lag. Nä. Jenny har sina principer. Det är ungefär som när man var liten och hejade på det där laget som ledde matchen. Skulle inte tro det. Här hejas det inte på någon som vi inte gillar i vanliga fall.  Så det så. 

Det är så sjukt trist att ha tråkigt det är till och med så trist att jag lätt skulle kunna falla in i en depression, av tristess. Å är man dessutom lite trött, hungrig och aningens PMSig då ligger omvärlden pyrt till. Det flög förbi en fluga och surrade i mitt öra här för en stund sedan, den flugan ska vara jävlig glad för att jag inte fick tag på den. Får då hade jag: ryckt av alla ben en för en. jag hade slagit den med hårda ting, spottat på den, bitit av den huvudet (kanske inte, för det är jävligt äckligt att göra på en fluga) å köttat ner den i toaletten. De andra stackars flugvittnena skulle behöva gå en kurs i krishantering efter de bevittnat detta hemska dåd. Jag säger tur för flugan att den var snabbare än jag. Å i samma veva kände jag mig aningens psykotiskt för en sekund eller 2. Tur att det gick över, puh! 

Nä nu får jag väl i stället lägga ner det överhettade lilla huvudet på kudden och omfokusera. Vart tog all the love vägen...?

Pusspuss

Abstinensbesvär!

Det värsta med att spara pengar är att man ganska snabbt drabbas av abstinensbesvär, shoppingabstinensbesvär, eller ja, jag i vart fall! Jag har till och med börjat drömma om div. klädesplagg, tapeter, nytt badrum och Ikea. Ikea min kära vän du finns i mina drömmar, jag har inte glömt bort dig. För varje dag som går kommer jag på saker som behövs inhandlas och det känns som att det även måste ske NU!, för annars kanske världen går under eller så kanske det inte är så alls?! (Svårt att hålla isär vad som är verklighet och inte... ;)) Det har till och med gått så långt att jag längtar efter att få storhandla mat. Vi sätter punkt där och jag säger inge mer. 

Vilken värld vi lever i! Mitt sinne drömmer om att få göra slut på pengar och på andra sidan jorden kämpar de för att överleva dagen. Ibland skäms man lite, fast att världen ser olika ut och att vi alla har olika förutsättningar och mål det vet vi ju. Hade det funkat med en värld där alla levde efter samma standard och alla ägde lika? En seriös fråga man i en värld i ekonomisk kris kan ställa sig. Vill vi verkligen gör världen rättvis kanske det krävs mer att ett bidrag på 100 kr i månaden?! 

Att människors öden ser olika ut, är bara dagens sanning och alla öden går inte att ändra på hur mycket vi än försöker. Bara inom jobbet tycker man sig varje dag träffa på orättvisa livsöden och där vissas lidande berör mer än andras. Kanske just för att de ter sig så orättvisa och människor oskyldiga lidande sätter sina spår. Vårt gemensamma mål i livet: att födas och att dö. Sen vad som händer längs vägen skiljer sig mycket. 

Nä borde väl svälja min abstinens, ta en karta Oxascand och vänta till abstinensen lägger sig. ;) Å skämmas lite för mitt tillsynes egoistiska tänkande. Dock, i en hård värld krävs viss egoism ibland, annars hade jag nog inte heller överlevt. 

Barnledig helg

Den varannan vecka barnlediga helgen kantas av arbete får bådas del. Hårt liv man lever. Ja, så är det. För att krydda denna hårda livs stil (ironin is back in buisness) tog vi oss en liten promenad in i de mörka skogarna av Hälgeröd igår. Jag, Martin, vår tygkasse och en flaska vin! Svamp letades och svamp fanns. Paus fick de bli längs sjökanten på ett berg. Det är livskvalité, big time! Att inte vara bunden av någon eller något för en timme eller 2 gör att allt det andra liksom är värt det. Det gäller ju oxå att ta vara på den lilla tiden i frihet man har! :)

Ungarna är fantastiska men det är ju inte utan viss utmattning man ibland somnar på kvällarna efter 5 barn tömt sina lager på energi. Dessutom är det ofta man somnar efter att 8,5 timmars pass på jobbet utan att ha satt sin röv på en stol under hela dagen, som man oxå somnar av utmattning. Att livet är spännande och roligt gör så man mäktar med, dock hade semester vart fantastiskt skönt vid närmare eftertanke, men man kan inte få allt här i livet och tur är kanske det! ;) Nä nu ska jag ta min sargade kropp ur sängen, blev brutalt slicead av Ninni går, då jag vänligt och snällt försökte rädda henne från döden. Kaniner fattar tydligen inte så bra och tyckte jag var en idiot. Hela min bröstkorg och en brötvårta är nu märkta för livet och blodet det spruta. Men Ninni, ja hon är räddad å säker. Dags att käka frulle och fara mot nya äventyr... eller ja, mot jobbet alltså! :) Vi håller tummarna för en lugn dag på sjukahuset i skogen... yeah my ass. ;)

Puss på er å en kram med! 

Nästa år!

Tjenare hösten skulle jag vilja säga. Häromdagen när jag gick from work vid 22-tiden var det tyst, mörkt å kallt ute, det till och med luktade höst! Om vi ska följa trrenden är det trots allt bara 3 månader kvar innan det börjar snöa och snö kommer att klä marken i ca 4 månader, 4 månader är det ju oxå kvar till jul lite snabbt så här räknat. Sen är det nästa år.

Nästa år, 2012. Kommer att bjuda på en del godbitar! Det kommer bli ett händelserikt år där tiden bara kommer flyga iväg. Nästa år känns väldigt långt borta men kära ni, det är närmare än vi tror. Tiden går väldigt, väldigt fort! Jag längtar med spänning. Är kanske lite rädd nu när jag tänker efter... man blir ju lätt lite skraj när man inte riktigt vet vad man kan förvänta sig. När något är nytt och obekant blir det ju oxå ovist och skrämmande. Men jag kan lova er att det kommer att bli otroligt roligt och fantastiskt!  <3

Ja, vad vore livet egentligen utan mål och längtan? Alla har vi väl små milstolpar uppsatta längs vägen. För att ha något att sträva efter, för att ha något att längta efter, men oxå kanske för att ha något som styr upp vår tillvaro. Att fumla fritt i ett dunkel kan väl ibland kännas lockande men i längden blir det nog inget annat än en börda. 

Ja, jag säger väl inte mer än så. Vi måste hållas. :)

Puss på er!

Död åt bitterfittan!

In min lilla hjärna bubblar det å pyser angående det mesta. De senaste har huvudet mitt spytt en del galla över lite och myket. För det första, va fan är det för fel på folk? Den frågan har jag nog ställt mig dagligen gällande både dum norrman, galna jävla förstörarerister i London å den dagliga kvoten människor man stöter på! Hur tror man att ha ihjäl en massa människor gör så man ska lyckas i livet?! Lille vän, du kommer aldrig mer nånsin få lyckas med någonting, inte ens ta ditt liv som du kanske om ett tag inser att det vore en fin idé. Inte heller kan jag påstå att spåra ur och tutta eld, slå sönder och plundra heller sätter någon på pluskanten å förresten vem var det som hade felat? Jo det var en dödsskjutning av en oskyldig, då undrar jag hur tror man att budskapet om att det var mindre bra ska nå fram om man själv förstör för de oskyldiga? Bränner ner deras bilar, plundrar deras butiker och förstör för den enskilde lilla människan, HALLÅ, vart i detta sammanhang tror man på allvar att man är bättre än de som felat från början?

Sen har vi människan här å nu. Människan i vår omgivning som tror sig vara lite mer än någon annan. Människan som helt klart är värd lite mer... Herrevärld, inse att världen inte kretsar runt dig och inse att det finns dem som både har det bättre och sämre än dig. Å kära du, bitterhet är en mycket otrevlig egenskap!

Nu ska det väl oxå då tilläggas efter som jag nu predikar att jag oxå kan vara en jävla bitterfitta ibland men jag är ju en medveten bitterfitta och tar dessutom inte ut det på någon annan (förrutom Martin då möjligtvis). Visst har alla rätt att vara besvikna och bittra på världen och visst är vi alla det ibland men det är oxå här vi skiljs åt. Det finns vi som ibland bittrar till oss men även inser fakta och inte låter vår bitterhet få koncekvenser för någon annan. Sen finns det ju de av den andra sorten som inte riktigt greppat det gällande gränser och vad eller vilket beteendet som är ok och inte!

Kanske bör man lite oftare tänka lite längre och inse att världen är varierande, den kan vara fin, kärleksfull och fantastisk men den kan oxå vara mörk, hemsk och kall! Kanske vore det passande att ta de fina stunderna i akt för du vet inte hur länge det varar.

Positiva Jenny stämplar ut! Over and out, baby! Tjing tjing å puss!

Äventyr

Hela livet är som ett ända stort äventyr. På vägen möts vi av både glädje, sorg, skratt och gråt! Vissa saker önskar vi aldrig hänt. Vissa saker önskar vi händer igen. Kommer ni ihåg önskan om att den dära personen vi var så vansinne förälskade i under skoltiden bara skulle ta sitt förnuft tillfånga och välja rätt! Eller ångesten om att vi i tonårsstimmet valde fel och önskade oss minnesförlust, inte heller bara för oss själva utan även för alla runt omkring? Eller kanske bara vi önskar att hela livet tagit en annan väg? 

Det finns mycket i mitt liv som jag önskar ogjort. Det finns mycket som jag kan tänka tillbaka på och känna extrem ångest inför, de saker som man önskar aldrig hänt. Fast å andra sidan är det väl just dessa händelser som till stordel är med och formar oss. De ångestfyllda snestegen i livet är väl de vi lär oss av? Det finns oxå väldigt mycket i livet som man aldrig skulle byta bort! De bästa i livet kanske inte kommer gratis. Det kostar att ligga på topp och det kostar att få det man vill. Nu menar inte jag att man ska skada andra längs vägen för att få det man vill utan att det kanske krävs mer möda och svåra val för att komma dit man vill. Att det krävs uppoffring för den egna personen. Att vägen till lycka inte alltid är enkel, inte heller alltid självklar. Inte alltid blir det som man tänkt sig och inte heller kanske är det man tänkt sig som alltid blir bäst.

Livet blev inte riktigt som planerat och vet ni vad? Det är jag sååååå jävla glad för! Å andra sidan har jag iofs aldrig haft någon direkt plan, jag har liksom glidit med och försökt att göra det bästa av situationerna, ibland har det blivit as bra, ibland katastrof. Att ställa frågan varför har jag kommit framtill är både dumdristigt och självplågande. För vem av oss har inte suttit i ett litet hörn, lipat så ögonen blöder och frågat oss VARFÖR?! Blod, svett och tårar inget emot lycka, skratt och kärlek! Ibland måste man kunna se bortom molnen för att skymta solen! Klyschigt värre! :)

Puss på er!

Fri aktivitet!

Helgen som var flyttade jag å Martin in till den stora staden Uddevalla i Lisas, svägerskans lägenhet. Det blev en barnfri helg i minglet. Det är ofattbart viktigt och skönt att få 2 dagar egen tid varannan vecka. Gör väldigt gott för sälen och för vårt förhållande. Vänner för mig är viktigt och att kunna vara Jenny å bara Jenny är underbart. Man förlorar ju inte sin identitet bara för att man blir förälder och att ge den egna själen lite frihet är ett måste för det egna välmåendet! Det är min tro och mina känslor inför att vara mig!

Min uppfattning är att många glömmer bort sig i föräldrarollen och självklart är föräldrarollen oxå en identitet, kanske den viktigaste vi har men för att vara en god mamma måste jag oxå få vara bara Jenny ibland. Och det kära ni innebär att få dricka en flaska vin eller ett gäng öl, bli full, säga fula ord och ha en fantastisk tid med nära och kära, vänner och bekanta! Att bara gå ut å käka en middag å ta en öl är fantastiskt befriande! Ladda batterierna för att kunna vara en fantastisk mamma kan ju inte vara annat än en god idé! :)

En kombination av de bästa i livet så som barn, kärlek, vänner, familj och jag,  kan inte bli annat än bra!

Puss på er!

Det finns mycket att säga.

Det finns mycket att säga om världen, det finns mycket att säga om människorna som lever i den. Jag tror på att vi alla bär ansvar för våra handlingar men även för varandras handlingar. Vi är ändå en del av det samhället vi lever i. vi är ändå en viktig del i formandet av samhället. Att vi människor är en varelse med extremt mycke känslor är väl kanske ingen hemlighet. På en vecka har ca 2 miljoner känslor passerat min kropp, både kärlek, förtvivlan, sorg, glädje och hat. De snurrar runt i kroppen som en jävla karusell! Kanske är det inte så konstigt att människan spårar ur? Man kanske kan göra en liknelse med hundarna, vill någon köpa en sönder avlad ras? Nä, å varför inte?! Nä för att hundjäveln är då både kass i själ, kropp och leder! Vad händer med en sönder avlad människa?

"Jag kungen är över alla här, under trädens gröna höjd. Jag har nått opp till högsta topp, men ännu är jag ej nöjd." Ja vad heter nu den dära kungen i Mowgli, det har helt försvunnit. Men han har en poäng! Är det vårt ego som förblindar oss? Kanske är människan inte så smart som hon tror kanske är hon så dum att hon ärligt inte fattar bättre?! Vi är slavar i vårt eget herravälde! Sönderavlade och påväg mot vår egen undergång.

Känns ju skit positivt detta hära, hoppas att mitt tänkande förstås som allvar men ändå med en stor portion ironi. Poängen: kanske är vi inte så jävla bra som vi tror och kanske får vi inse att vi bär inte bara ansvar för oss själva utan för hela vår värld. Ett gemensamt ansvar som vi kanske ibland i vår vardag glömmer. Det barnet vi formar hemma är oxå de barnet som ska fungera i världen. Vem bär ansvaret?

Fruktansvärt

Jag är djupt berörd. Man blir lätt det. Det är ofattbart. Vad är det som gör att en människa kan spåra ur så enormt? Vart gick det fel? Vem eller vad ska vi nu skylla på? Är det vårt fel, världens fel? Vem bär ansvaret för människans uppenbara ohälsa? 

Jag kan inte ens föreställa mig paniken och sorgen de drabbade bär. Här sitter jag tillsynes trygg i min soffa med gåshud och tårar, nästan så man skäms. Jag är ledsen.

Mer naket åt folket!

Satt och läste lite på aftonbladet så här på min lediga dag. Samlar krafter gör jag för att hela huset ska storstädas, kalas för mammas monster Erik, som blir 7år idag <3, blir det i morgon! :) Till saken hör då att jag är en ganska frispråkig människa eller hur man nu ska uttrycka sig. Jag tycker att människor här i världen lägger på tok för mycket tyngd i att störa sig och kritisera andra människor (vi har nog snackat om detta tidigare). Tänk om alla de som lägger så mycket energi på att klaga och förstöra för sin medmänniska istället hade lagt den fina energin på att hjälpa de i nöd istället, tänk vilken underbar och härlig värld vi då hade levt i!

Det jag läste handlade om att någon på en badstrand hade ringt polisen för att en av badgästerna hade skojat till det lite och kört en baddräkt ala string. Genast som från ingenstans ploppar rebellen Jenny fram, dra en svordom högt och tänker: "Men va FAN! Vem i helvete bryr sig?!" Låt folk uttrycka sig, låt folk skoja till det lite i vårt åt helvete stela land, se det roliga i livet! Å nu finns det säker någon som tänker men stackars barn då.... Ja det finns mycket saker som är väl mycket mer traumatiskt än en halv naken röv! Typ misshandel, mobbning, ofredande och annat skit många barn utsätts för, gör något åt det istället. Å förresten hur skadligt kan en röv möjligen vara?! Sätt på TV å kolla dagens barnprogram där de gör de mest onaturliga ting, slår varandra, är elaka och beter sig illa, det är nog mer ohälsosamt! 

Mina stackars ungar borde vara traumatiserade för livet då, med tanke på allt de sett genom åren. Mammas röv naken, mammas röv i en trosa, mammas röv i string, mammas röv i ett par byxor... ja rumpan min kanske väcker anstöt, I'm sorry. Å hur många rövar traskar inte runt på stranden inte helt påklädda? Kanske skulle man egentligen inte åka till stranden alls om man inte uppskattar halvnakna människor...? Nä jag säger bara: Mer naket åt folket, vi är på tok för uppsnoffiga kanske är det dags att plocka ut det där hårda uppstoppade i rumpan och släppa loss lite! Tänk vad mycket roligare livet blir när man slipper lägga energi på strunt! 

Min åsikt, är förvisso min åsikt! Men frihet är viktigt och en röv skadar ingen. Vapen gör, onska gör, människor skadar, gör något åt det istället!

Puss på rumpan!

Oklart!

Jag har lagt av mig, jag är ledsen, men jag är bara såååå trött. Det är slitsamt att vara akutsjuksköterska på en grymt välfylld akutmottagning. Jag har ju inte ens ork att tänka längre, å det ni, det är skandal! Så här en torsdags kväll med 2 lediga dagar framför mig tänkte jag ta igen vad mitt kära tänkande gått miste om. Det å ett mycket välförtjänt glas rosé! :) 

Å nu när jag sitter här, tänker jag, va fan tänker jag på? Öööh nä ingenting, det är totalt blankt! Idag än en gång for jag till affären för att handla, parkerar bilen, tar plånboken, råkar öppna den på väg in i affären och ser till min stora fasa, inget kort! HUR MÅNGA GÅNGER HAR DETTA HÄNT?! Så galet många gånger att det börjar bli riktigt riktigt irriterande! Till och med Martin börjar tycka att snart är ohållbart. Han till å med hotade med smisk som straff... oooh (rädd jag blev... haha)... det kommer iofs bli intressant å se hur detta straff kommer att utforma sig! :D

Å straff kära ni, det är trevliga ting, mer straff åt folket! Ett straff om dagen det är bra för magen! :) Känner ibland att jag kanske borde blivit snut så jag kunde delat ut lite straff på lagligt vis... nä får väl bli i ett annat liv med mer tid! ;)

Puss å kram och snart på återseende igen! 

 

Här sitter jag och funderar på vad det är för dag idag? Att min redan kända förvirring har eskalerat är ett faktum!  Känner mig som en dement gammal tant! Efter jobb helgen är det inte bara förvirring som är problemet utan även en släng av narkolepsi, stegrande magkatarr och viss likgiltighet. Trots helgen festligheter i stora staden Trollhättan har arbetet på den berömda akutmottagningen flutit på fint. Men som sagt dagsvill och dödstrött är man. Dock en ledig dag i morgon, härligt!

Idag har vi även hämtat hem mina små monster, som spenderat de senaste 2 veckorna hos sin far. Inga större förändringar hade skett. Jag ville gosa, Erik ville kolla datorn = normalt! Jag ville mysa, Natalie ville bara mysa med pissarna = normalt! Ja vad ska man säga? De var glada att komma hem i vart fall å tvingat dem till gos har jag, så i morgon är det som vanligt igen, HÄRLIGT! 

Apropå pissar, Harry den jäkeln har drabbats av blodtörstighet och köttar allt i sin väg! En massgrav under trappen har vi funnit där liken ligger på rad... fåglar i olika storlekar, lite blodiga, lite huvudlösa. Det senaste mordet var en iller... illern skrek, jag gick ut, illern rymde från massgraven, Harry lubba efter in i en buske, illern skrek, det blev tyst, endast Harry återvände en stund senare... Undra vad han nästa erövring kan tänkas bli? Grannens får?, ett hugg i halsen. Tar nog han dock en dag eller 2 att släpa hem fångsten. Vet inte riktigt hur jag ska få Harry att förstå att "mamma" inte gillar döa fåglar eller likstela illrar, inte heller gnagare att tugga på faller mig i smak.  Behöver någon ha dö på något, hör av er! Harry kan tänka sig ta ett extra jobb, lönnmörderi bör ju generera bra med cash!

Puss å god natt önskar jag!

Förlossning

Idag för 7 år sedan var det meningen att Erik skulle komma till världen och så disträ och flummig han kan vara så var det ju inte, så här i efterhand, en sånn överraskning att han skulle ligga till sig och flumma lite till. Sen är väl iofs inte 8 dagar över tiden något att klaga över men efter en uppgång på 23 kg och ett par fötter stora som 2 sälar kanske det inte var den lyckligaste tiden i mitt liv. Jag tror aldrig i hela mitt liv att jag har känt mig så oattraktiv, fet och ful som när jag var gravid med Erik... mycket obehagligt! Å Ni gulliga människor som går upp en så där 10 kg, ser ut som vanligt förutom en badboll på maggen, på er är jag grymt avis!

Trots denna mardrömslika upplevelse (dock var Natalies graviditet sååå mycke bättre. En magen större än en ko men inte så jätte mycket mer kanske...?) ville man ju som sagt göra det igen. Å varför detta självplågeri kan man tänka? Ju för när valen Jenny låg där med sina värkar och vattnet gick och ungen hade planerat att anlända, ja det ni, det var det mest fantastiska i mitt liv! Med Erik sög jag lite lustgas å mådde hur bra som helst! Med Natalie mådde jag illa som satan av lustgasen, sög ingenting å det gick hur bra som helst! Tog en promenad hem från sjukhuset dagen efter, lik som inget hade hänt. Dock mer slapp än innan men det får man ju leva med. Att tajta till sig igen är ju ett senare problem! Att föda barn det är helt underbart! <3

Hade det inte varit för denna enorma magen och inga kläder i hela världen som passar å för vatten å hormoner, man gråter ju en del, så hade jag gärna fött 10 ungar till! Att genom gå en förlossning är helt underbart!

Gravid med Natalie i v 36

Puss på er, å föd mer barn det är skönt! ;) 

Bakfull å jävlig!

Tänk att något så roligt, trevligt och gott kan få dig att må så förjäkla dåligt! Ibland slår bakfyllan till med all sin kraft och sin ondhet! Väldigt trist tycker jag då det är extremt trevligt att gå på fest med fina och fantastiskt roliga vänner. Det ju himla gott med vin, öl, drinks and annat smaskigt det kan tänkas att bjudas på! 

Så vaknar jag morgonen efter av att jag är så extremt kissenödig att jag håller på att dö, hjärnan min är farligt nära att explodera och illamåendet är äckligt påstridigt... Varje gång ställer jag mig själv frågan, VARFÖR?! och kryper sakta mot dasset för att lindra en del av lidandet. Aldrig förr har det smakat så bra med 2 Alvedon och 3 liter vatten! Min bästa vän är fosterställningen! 

Men trots detta självplågeri är det värt det, för det är otroligt trevligt och nyttigt för själen att umgås med fina vänner och även fast jag har en hjord med barn måste man ibland ge sig själv, sin sambo och sina vänner lite vuxentid! Mycket viktigt för välbefinnandet det är vad jag tror på. Utan sina vänner är man en ganska ensam själ. Så vad jag säger, trots denna bakfylla, är att en redig fest ibland är mycket nyttigt för hälsan! :)

Puss å god natt! 

Karlar

Aldrig slutas man att förvånas gällande div olika män här i livet. Är det inte din käraste, är det din bror eller din vän eller en gammal pappa. Över allt flockas dem, männen. Vad ska vi göra med dem? Det förstår inte vad vi säger, de fattar inte sunt förnuft å inte kan de läsa tankar. Jag tycker att det borde införas något form av "barnbidrag" för mannen du dras med. Ett mansbidrag! 

Mannen din är ju oftast bra att ha till div praktiska ting. De kan lyfta tungt och fint, de kan skrämma barn, de kan öppna burkar som sitter för jävla hårt, de kan snickra ihop någon om inte bra åtminstone halvbra osv osv. Men vad en man suger fett på 9/10 av gångerna är planering! Hur kommer det sig att män inte kan planera, å frasen "det ordnar sig" hur ofta har man inte hört den?! Någon form av planering är ju i alla de flesta fallen att föredra. Jo ja, jag gillar min man väldigt väldigt mycket faktiskt och tur är väl det! :) Men ett mansbidrag tycker jag allt att vi kvinnor som har ett stycke borde få!

Trevlig helg på er!

Saknar grodorna!

Saknar mina små grodor. I dag har de varit hos sin pappa i 6 dagar och 10 dagar återstår. Det är tomt å kallt utan de små liven! Pratade med prinsessan i telefonen härom dagen då hon tyckte att det var läge att komma hem till sin säng, fast det var ju förvisso innan pappa hade informerat henne om att det fanns glass i kylen. Men visst svider det något bedrövligt i ens särgade mamma hjärta. Erik lever lyxliv med allt en 7 åring kan önska sig så han får jag väl dra hem sen... Å andra sidan har de ju sommarlov och slipper både fritids och dagis under 2 veckor när man som mamma jobba hela sommaren för 5:te året i rad utan semester... Självdestruktiv? JA!

Snart åter till worket vi fara. Ja vad vore livet utan arbete? Ett liv med bara ledighet kanske inte vore något liv alls?! Å pengar, tänk att ha det i överflöd, så man slapp arbeta... kanske bara glida runt lite, gästspela lite om man en dag skulle känna sig lite extra jobbsugen. Kanske köpa en villa i något varmt å fint land som man enkelt kan ta privat jetet till när lusten faller på, för vad jag har hör så bör ombyte förnöja. Å varför inte ett fint litet hembiträde som både är bra på det ena och andra. Å då det är dags för lite nya outfits så stänger hela varuhuset för att man ska kunna få en riktigt bra överblick innan man slår till... gäller ju att klä sig bekvämt å snyggt när man glider runt i sitt privatjet.

Jag och min fantasi tar några steg mot duschen för än är fantasin inte verklighet, (hade ju vart skönt med någon som kunde tvättat mitt hår...). Mot jobbet snart vi far, adjö kära ni!

Kärleken & jag!

I det hektiska liv vi alla lever glöms både ibland en själv & de man älskar bort för en sekund eller 2 dar. Ibland glömmer i vart fall jag att vara tacksam över det jag har. Men visst är det skönt när känslan kommer över en och tankarna vandrar till den man älskar! Lite oförskämt i ett hörn börjar du le för dig själv, kanske kommer bilden upp i ditt huvud från när han/hon ligger å sover och du beundrar från din sida sängen eller när han/hon ler eller när du kommer och tänka på hur fantastiskt sexet var härom dagen! Ibland behöver man komma på sig själv och stanna upp och uppskatta det man faktiskt har! En dag kanske när man minst anar det, kan hemska och outförsigbara ting inträffa och kanske är världen inte då längre som den en gång var eller som den borde!

Att älska är för många en självklarhet, för andra en ära, för den tredje inte alls helt givet. För den som söker är att leka med kärleken du har en oförskämdhet och att inte värna om det du har dumdristigt. Jag älskar och jag är älskad, fantastisk känsla det där med kärlek. För visst finns det kanske ingen heller som kan driva dig till vansinne och ologik så som kärleken. Kanske borde vi införa kärlek som rättighet? Alla förtjänar att bli älskad, av sin käraste, sin vän, sin familj och sin värld!

Kärleken & jag!

Ingen är rikare än den människan som lever för kärleken!

Pussen!

"Are you people free? Do you really think you are free?"

Här sitter jag i soffan lagom mosig efter helgens jobb och gårdagens konsert utflykt till det stora Götet. Metallica live, jag säger bara sjukt bra! Riktigt sjukt bra! Dagen till ära har jag spenderat mesta dels i sängen, ledig från jobb, barn och sambo... ja vad göra? Vila lite är ju fantastiskt skönt! Frampå eftermiddagen drabbade jag av energi och gick ut för att klippa gräset, så något vettigt har jag allt tagit för mig.

En gammal långhårig och skäggig metalsnubbe sa något igår som fick mig att fundera lite. Ja ni vet jag funderar ju ganska friskt ibland... "Are you people free? Do you really think you are free?" Det tåls ju att fundera på! Tycker jag att jag är fri? Jag anser mig vara en fri människa som har ett val och en frihet. Men det är ju i högsta grad en tolkningsfråga. Är jag verkligen fri? Styrs inte jag av samhället med dess lagar, normer, måsten och vad "storebror" anser vara rätt och fel?! Jag är nog kanske ingen fri människa, jag är en i mängden och bara en spelpjäs i detta oändliga sällskapsspel där någon försöker få dig att tro att du är en fri själ med valmöjligheter och att du har rätten att bestämma över dig själv. Men i själva verket är du allting annat än fri... Här bestäms det till höger och vänster vad som är det bästa för dig och vad som är bäst för mig, konstigt att någon annan egentligen har makten att säga dig vad som för dig är bra och inte. Och skulle man av någon anledning  falla utanför ramen "för vad som bör" är ju som det värsta ever! Men vem är så klok att denne ska besitta rätten att bestämma vad som är normalt och inte...? 

Ibland kanske det tåls att tänka på, vad innebär frihet? Vissa av oss kanske aldrig vågar tänka tanken eller säger sig inte heller vara intresserade, men vad gör det oss då? Ska man verkligen ge någon annan det fantastiska nöjet att styra och ta över ansvaret gällande vår frihet? Å andra sidan är ifrågasättande mycket krävande och kanske är det avsaknaden av energi och tid? Eller kanske är man nöjd och bekväm med att någon bestämmer åtminstone en del av liv för en? Kanske är det skönt att kunna skylla på någon annan då någon annan anses bära ansvaret. Kanske är frihet delat? Kanske handlar det om att vara fri i ett "halvstyrt samhället"? Att ge människan total frihet kanske blir för mycket för människan att hantera? Vad tror du?

Kasta sten i glas hus.

Läste precis en intressant "artikel", nä intressant var väl att ta i men dock,  gällande den ny talang showen "True talent" där Tommy Körberg så lätt uttryckt sig att Idol är tönt tv Och de må hända att man får tycka, för så fint det nu heter i vårt land finns det yttrandefrihet vilken ska innebära att du får tycka och tänka vad du vill så länge du inte verkar stötande mot någon annan. Min lilla fundering här då... Tommy kära vän, vad har du gjort för otöntigt i ditt liv? Kanske ska man inte kasta sten i glashus. Alldeles får många tycks glömma detta fina å ack så vist talesätt. Tommy kära vän, jag vet inte om rattfylleri eller kokain innehav för den delen är mer otöntigt än idol?! 

Tommy här är bara ett exempel på hur människors förmåga att klanka ner på andra är väldigt stor, inte alltid kommer man på sig själv, hur var det nu? Kanske var inte jag så mycket bättre själv? Näää! Å tacka gud för brister! För hur kul hade det gamla livet varit utan lite felsteg och inte kan väl vi alla vara perfekta jämnt? Det är ju mina brister som gör mig intressant som människa. Ingen är ett dugg intresserad av en perfekt skapelse! Kanske är det just mitt humör, min förvirring, mitt ibland extremt ovårdade språk och min vilja till att tycka till höger och vänster som gör mig till en person att vilja lära känna lite mer. Eller kanske gör det mig just till den personen som man tycker om och gillar att umgås med. Kanske är det just därför Martin föll för mig? För om det är något jag inte är så är det perfekt. Viktigt att tänka på innan man lägger energi på att kritisera någon annan. Sen finns det ju dem som förtjänar både det ena och de andra ex: ett kok stryk, plågeri, hårda och extremt elaka ord och kanske till och med mord men det, kära vänner, det är en annan historia! :)

Pussen