Jag dör tråkdöden!

Jag har tråkigt, det är så tråkigt att ha tråkigt. Ååå hur är det meningen att man ska kunna roa sig själv ensam en måndag kväll? Vad ska man kunna hitta på? Inte direkt så jag skulle kunna ta en joggingtur som jag önskar, hälsa på någon snäll eller what ever. Le kids ligger ju och nannar gott! <3 Tänk vad skönt när de små liven är, vad då kanske 12? 11? 10? så kan man lämna dom själva en stund, hur gammal var man när man fick vara själv? Jag kommer inte ihåg... Ja ja, de växer fort det är ju något som är säkert i vart fall. Men satan vad tråkigt jag har! Kallt är det oxå. 

Ja en gammal rolig historia kanske hade varit på sin plats... 

"Hellre en kork i skumpan än en sork i rumpan" 

eller kanske...

"Vad är det för likhet med att hinna i tid till bussen och en gammal hora? -Slapp spring"

eller varför inte...

"Hur ser man att en blondin har en dålig dag? Hon har en tampong bakom örat å kan inte begripa vart hon gjort av pennan."

eller någon riktig smaklös likt denna...

"Alla kan ta fel ibland, sa pedofilen skamset när han hjälpte den tilltufsade dvärgen upp på benen igen."

Nä, inte blev det roligare för det, attans! Nu har jag så tråkigt att jag dör tråkdöden, fy! 

Tjingeling!

Det är fan svårt att vara kvinna!

Förstår ni hur svårt det är att vara kvinna? (ni som inte är det då... hehe). Det finns ju inget slut på lidelsen. Vi ska plågas igenom livet med de olika straff man kan tänka sig: MENS inkl. PMS, smärtor i själ och kropp. Barnafödande och inte att förglömma tiden som gravid som kantas av hemskheter, lidande och psykisk labilitet osv. UVI!!! Hata UVI, finns det något värre att plåga ihjäl en kvinna med?! Jag dör, jag hatar, jag förkastar UVI, UVI älskar mig! :S Alla er stackare som lider av div. svampväxter... ja vårt kön är förbannat! Det stackars lilla könet bor nära ett helt paradis med bakterier, vem kom på den braiga idéen? Det utsätts för div. olik slitage, ungar som ska komma ut, saker som ska komma in (ja, eller det kan ju dock vara trevligt, men ni förstår...), konstiga cellförändringar, den där återkommande mensen en gång i månaden, den värker ju sönder både de ena och andra om man har lite otur... Jag undrar vem hatade kvinnan så mycket att hon måste straffas? 

Till råga på allt ska vi slita häcken av oss med jobb, hemtjänst (tvätta, städa, matlagning, barn osv osv...) det eviga tjatandet, vem gillar att tjata?! Vem tvingar mig till att tjata, vem tror att jag tycker det är kul att tjata?! Vilken kvinna uppskattar att tjata?! Det finns som sagt inget slut på lidandet... De där stackars männen, ni där ute, ni har det allt för j-vla gött alltså! Puss på er! Fördelen är att vi kvinnor är bra mycket snyggare! Ett par fina tuttar går inte av för hackor det inte! Nä men jag kan ta lite lidande, jag är glad ändå, det ska ju kännas att man lever, eller hur?! ;D

Puss & kram :)

Jenny= svullen och blå!

Gudars skymning! Efter gårdagens äventyr är min kropp inte sig lik. Kära Blondie lurade med en genväg bestående av snö, is, is och mera is vilket resulterade i ett gäng vurpor (2 st för att vara med exakt) och dessutom en taxi dörr i huvudet, nä jag har ont i min arma kropp idag! Jag känner mig svullen, blå, stel och pensionär. Det är farligt att dricka vin! Jag vill varna alla för vin. Trevligt som attans var det ju dock, fram tills min kropp gick sönder då vill säga. Lindas granne som såg hela misären måste somnat gott med ett leende på läpparna den kvällen! OMG! Hahaha, pinsamt!

Just nu sitter jag och Martin och tittar på Big Brother, Martins favvoprogram... ja jag är lite mer anti måste jag ju säga, vilka jävla tokstollar! Jag ska nog dock köpa en sån där porrig onepiece till Martin, olola hothothot! Å vem går inte igång på lite el? Chock me, please! Det är en bra söndag, ska bli sååå skönt att sova!

Puss på er!

Tjingeling

Kört en egen "Disney on ice"

Fy satan vad halt det är! Jag och kära herr Martin har varit ute på äventyr så här på lördags morgonkvisten. Vi har efter lite improvisation kört en egen version av Disney on ice, Martin spelade rollen som Kalle, lite smått aggresiv, tjurig, med en riktigt kort stubin men med kärlek för han älskar ju sin Kajsa! Jag då, i rollen som Kajsa har med överseende och ett lugnt inre försökt att lugna min kära. Jag har fört förståndiga resonemang, jag har peppat, jag har skällt lite när det gått överstyr och jag har även på ren blank is puttat vår "lilla" bil i rätt riktning med en avslutande kvadrupel toeloop, jag drog även en lite enklare piruett, tuppen samt ett flygskär, vi kan säga att jag nu förvandlats till ett konståkningsproffs. Och som nyblivet isproffs vill jag varna andra kanske inte lika rutinerade runt mitt närområde, jag skulle gissa hela/halva Västra Götaland att ta det jävligt passivt där ute! Å snälla pensionärer med era stavar, broddar, kryckor, rullatorer å annat tjafs STANNA HEMMA!

Nu väntas grusigare tider och undertiden laddar jag inför kvällens partyparty i min nya jeansklänning med riktigt sköna vänner! 

Ta hand om er, kära vänner! 

Puss & kram

blä, blä, blä å snart e det helg! :)

Fy vilken dag. Vissa dagar känner man bara att de tar musten ur en, döden känns nära och välkomnande... nja kanske inte riktigt så illa men hela huvudet känns mos och hur man ska orka med morgondagen känns som en gåta. Det är så extremt mycket runt som kring, människor i  min omgivning stressar upp sig vilket ju smittar av sig en del om inte annat tar det väldigt mycket av min energi. Ta ett djupt andetag, det ordnar sig, det löser sig, det är inga problem, slappna av för ....! Det hjälper inte att stressa upp sig och alla ni, ni är så mycket bättre än ni tror, varför inte inse det?! Och man kan inte göra det bättre än man kan, ofta räcker det, att göra sitt bästa, väldigt långt! Har vi klarat av resan så här långt vad är det som säger att vi inte ska göra det nu? Att stressa och oroa sig är inte så bra för den lilla pumpen eller för välbefinnandet heller för den delen, ta hand om dig själv för det finns det ingen annan som gör! Jo det kanske finns en snäll man eller kvinna eller vän men jag menar själen, ta hand om din själ, vårda ditt inre, du har bara ett liv, njut! :)

Snart är det helg, bara en dag kvar denna vecka i helvetes grepp, jag ska nog överleva och då blire ju partyparty på lördag hos bästaste Linda med Blondie bla. Och Brownie hoppas jag, om hon vågar att krypa fram ur sitt tillhåll... Let it loose and shake it, it needs to be free! :D WopWop!

Näpp, nu ska jag ta mig i kragen och snacka lite gött och pussa på han den där! 

Tjingeling & på återseende!

Titta hit titta dit, jag ser inte ett skit...

...vi tittar upp, tittar ner var e Lasse Kronér?! Ja en gammal slagdänga från... typ 90-talet? :O Haha ja, helt plötsligt börjar min hjärna sjunga den gamla fina låten, var det inte i samband med, vad hette programmet, På rymmen?! Tänk vilka fina gamla klassiska tv-program vi genom tiderna har kunnat avnjuta. Ååå kommer ni ihåg: Kär å galen... klockor börja ringa, tusen eldar börja brinna, de e bara vi idag å ingenting e längre som förut... haha. Nu ska ni veta kära vänner att det är spontana små bitar som trillar fram ur mitt gamla minne... kanske borde rensa lite i min hjärna och fylla på med något vettigt?! 

Idag är jag alldeles alena och är det något jag ogillar skarp är det att vara ensam, jag yrar omkring vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Borde tagit tillfället i akt och studerat lite men kära ni, imorgon e en annan dag, vi kan kika på det då! :) Det är grymt mycket plågeri inkluderat i vår sista kurs innan vi är färdiga sjuksköterskor, tydligen har de sparat allt djävulskap till sist, vad hände med steady state...? Känner mig naken, exposed och rädd! Ååå vet ni vad?! Imorgon är det TORSDAG!!! Då kommer han jag jag gillar allra bäst hem! <3 

Tjingeling och puss!

Tyst, mörkt å kallt!

Här ligger jag alldeles alldeles ensam. Här är det tyst, mörkt och kallt (kanske inte jätte kallt så när jag känner efter, ganska varmt och behagligt faktiskt...). Erik sover, djuren sover, jag sover... eller ja snart i vart fall! Jag fattar inte hur jag kan känna mig så extremt trött efter att inte ha gjort något ansträngande på 4 dagar, trots detta känns min hjärna som en svamp, en mögelsvamp, helt ihop sjunken och äcklig. Och i min påtagliga trötthet känner jag mig ändå rastlös, hur i h detta nu går ihop... Ja ja, i morgon är en annan dag som vår alldeles egna och kära Crille Björkman en gång så "vackert" sjöng! Skulle behöva lite inspiration någon som har lite till övers? Nä det är väl dags att ge mig själv en välbehövlig skönhetssömn! Här, något att lyssna till som i vart fall gör mig alldeles, alldeles varm i kroppen! 

http://www.youtube.com/watch?v=E7t_2rbXi70

Puss & kram

Hem ljuva hem, äntligen!

Äntligen hemma! Finns det något underbarare än att komma hem när man längtat som en dåre? Tyst är det dock för det är bara jag och lille man hemma. Vi har soffhäng = ny duschade, iklädda morgonrockar, kvällsmat med chips (Erik äter chips, jag gillar inte riktigt det, chips är inte min grej) till dessert framför tv:n. Mamma-son mys på högsta nivå! Dock har ju Erik fått bestämma tv program sen i lördags vilket leder mig allt djupare in i en mörk depression... jag är sååå  trött på tecknat att jag dör. Och vad är det egentligen för bisarra "barnprogram" de nuförtiden visar på tv...? Inte direkt verklighetsbaserat... å andra sidan vad var det för martyr program vi fick se när vi var barn?! 

Bröderna Lejonhjärta tex. där de bara dör och sen dör igen! Alice i underlandet var jag livrädd för, galna djur och mongo värld, jag kunde inte sova på flera veckor. Å inte att förglömma Lassie!!! FY! Så fort Lassie kom på tv:n började jag gråta eller för att förhindra det gick jag där ifrån, hemska hemska film, stackars mamma dog i krig eller hur var det,kämpa sig ur kriget, kröp runt i lera eller hur fan det nu var..? Ja det var fruktansvärd i vart fall för en liten tjej med stort djurhjärta! Å värst av allt Pinocchio, en mycket obehaglig liten film, usch! Pinocchio kan jag fortfarande drömma mardrömmar om, den där räven... Den där räven drömde jag om som barn (å fortfarande än idag) han klättrade upp för vår balkong på huset och kidnappade mig och släpade ut mig i skogen. Jag kan säga att är det något djur i denna värld jag är livrädd för så är det rävar, än i dag! Nä kanske är dagens helt overkliga barnprogram bättre än de vi fick se med syftet att lära oss en läxa...

Och från det ena till det andra... Det ska bli såååå skönt att krypa ner i min egna säng sen! Som jag längtat! Tråkigt bara att han den där inte är här och kan värma mig för något annat jag saknat otroligt mycket är vuxen kärlek (har ju fått gott om barn kärlek)! Ge mig, I need! Ja i morgon är det ju onsdag och bara en dag kvar till torsdag, dagarna går fort det är ju positivt! Och alla mår bra det är jag väldigt tacksam för! <3

Tjingeling & på återseende!

Saknar allt å lite till!

Saknar min säng, saknar min kudde, saknar mitt täcke, saknar mitt hem. Jag saknar min dotter, saknar min man & till å min mina jävla katter, kanske inte Zlatan då men Harry min lille vän! Jag saknar riktig frukost, saknar RIKTIGT kaffe, saknar riktig och god mat, saknar min soffa! Jag saknar friheten, friskheten och välbefinnandet! Saknar det mesta faktiskt, det finns ju så mycket att sakna när man väl tänker efter... Och borta hemifrån har jag och lille man bara varit sen i lördags. Hmm, så mycket att sakna, så mycket att längta efter!!! Hemma är ju alltid bäst! <3

God natt, sussa sött!

BFF and some teenage life! Tur man bara är tonåring i typ 7 år :S

Mina vänner, jag har en hög med superduper vänner! Många vänner som alltid ställer upp och alltid finns där för mig! Bland min hög av vänner finns det 2 specifika, det e mina 2 gamla "haggor" till vänner som hängt med mig i vått och torrt sen tidigt tonårsben, då vi var mer tokiga än jag vet inte vad! Mina vänner Bill och Bull, eller kanske bättre Blondie och Brownie. När jag tänker tillbaka på alla galenheter som försegick under våra fartfyllda, hormonstinnade och trotsiga liv blir jag faktiskt lite rädd. Tur att vi inte blivit mer skadade än vad vi idag är! Tur att vi överlevde, skulle jag vilja säga. Å fy vad rädd jag kommer att vara när barnen närmar sig "åldern då allt händer"! Men Blondie och Brownie är jag väldigt glad över att jag har! Alla förtjänar sina egna BB, för utan BB hade jag inte varit så häftig som jag e! ;P Och utan BB hade livet inte vart det minsta skojsigt, nä utan BB hade jag nog varit en bitterfitta ala mega mycket! Tack BB ni e bäst! <3

Och historierna kring BB är många. Jag minns specifikt en händelse som inkluderade en bil, lite plåtdunkande, ett berg, en krypande blondie och en smutsig brownie och en kräka om jag inte helt minns fel...! 

Historierna är som sagt många och vi har nog några till mans allihopa att förtella, och de behövs ju kanske oxå, för hur ska landets tonåringar annars kunna formas till förståndiga, representativa, trevliga vuxna? Och som sagt utan upplevelser och erfarenhet kan ingen utveckling av människan ske! Nä men tur ändå att man bara är tonåring en gång. Hur många gånger har man inte hört sina föräldrar säga: "Du är inte alls vuxen, du får inte bestämma själv, vi bestämmer tills du är myndig det är för din egen skull. Och ja, du kommer förstå vad vi menar när du själv får barn!" Tänk att våra, för det mesta, förståndiga föräldrar, som man trodde bara ljög för att de tyckte det var roliga att bestämma, faktiskt hade rätt! Tur att vi lär genom livets hårda skola! Tråkigt är det dock att det ska ta 20 år innan "mina" barnen kan uppskatta mammas beskydd och hennes endast i välmening kloka ord!

Det där med små barn små problem och stora barn stora problem, det kanske ligger något i det vid noggrannare eftertanke! Tur att det i vart fall är 6-7 år kvar tills hormonerna tar över och mitt president/drottningskap som mamma utsätts för hot!

Tjingeling!

La sjuka huset

Här ligger jag med en fin alldeles varm å skön blå filt från tvätteriet i Alingsås. Yeah right, my as! Trodde det var sjukdom vi inom sjukvården jobba för att motverka! Vems bakterier lever inte festivalliv när man halvt nedfrusen försöker överleva natten trots 20 kg filtar?! Vem har kommit på idén, visst ja de fanns ju innan Sten Axelsson annars kunde man ju tro att de var en av hans dåliga idéer... Tur att jag oftast inte spenderar så mycket tid inom dessa väggar som patient eller anhörig till patient. 

Finns det ingen bättre idé än filtarna? Hade inte ett gott täcke vart att föredra om du ligger här, frusen, kall & ensam? Det gör det ju lite svårare att sova om natten då kroppen mellan varven går in i chock, man vaknar till och tror man av misstag blivit nedkörd till kylarna. .. :O Jo, tack! Jag röstar på täcken till våra anrika sjukhus, åtminstone som valmöjlighet om man som jag lider av frusenhet!

Jag vill sänka en tanken till berörd & ansvarig person/varelse/ kanske gud, han den där, där uppe, who ever he/she is... för tv på rummet i vart fall, för min bärbara dator, mobilt bredband & för goda, vänliga, kunniga och trevliga människor & för nära å kära! Tur att ni/vi finns! <3

Puss & kram

Tjingeling & på återseende :)

Tjolahopp tjolahej! :)

Det finns fortfarande hopp! Idag skiner solen, tänk att man av lite sol kan fyllas med så mycket energi och glatt humör! Jag välkomnar solen och hälsar mörkret med matchande depression adjö! Nu gäller det bara att vi alla håller ett gäng fingrar och tår så ska det nog gå åt rätt håll, sol, vår, värme å SOMMAR, hoppas jag... :)

Fredag kära fredag! Idag har jag tömt hela hjärna och det som finns kvar är endast de mest primitiva cellerna. Dagens överlevnad strategi bygger på ett kärt återseende med min vän Sigmund Freud, dagen meny ala Jenny : mat, dryck, överlevnad och fortplantning... eller ja, inte fortplantning kanske... mer mys, ja vi får se...! ;) Vad som kan tänkas förvåna och förvånar mig vid närmare eftertanke är att så här efter en tenta och en veckas plugg (önsketänkande... hrmm, 2 dagars effektivt plugg... hehe), så får jag en längtan efter att läsa lite Freud... ja, kanske borde uppsöka en doktor?

Snart, snart är jag färdig med den satansutbildningen jag gett mig in på... snart färdig med mina 3 år som fattig ensamstående 2 barnsmamma/student (ja sambo sen ett halvår tillbaka men med en som dock aldrig är hemma på veckorna...) , vet ni vad som känns bäst?! Det är att alla som hör att jag för det första: har 2 barn, sen inte lever med deras far och sen till dråga på allt läser en högskole utbildning... höger på ögonbrynen och ifrågasätter hur i helvete det är möjligt, å vet ni vad kära vänner?! Allt är möjligt, det är bara du, och endast du som bestämmer dina begränsningar och ser dina möjligheter! Det är bara du som kan ge dig vad du är värd och det är bara du som kan säga det här klarar jag/ klarar jag inte! Det är bara du som kan forma ditt liv till vad du vill, låt ingen annan begränsa dig eller ta bort dina drömmar, allt är möjligt om du bara tror på dig själv! 

Jag är ingen Florence Nightingale (vill man ens det?! :O, nu skulle hv-tanterna höra mig...), nä jag är bara lilla Jenny och jag gör så gott jag kan! Tydligen räcker det ganska långt! :)

Tjingeling & på återseende! 

Puss & kram <3

Torsdag i morgon, min favvo dag!

Vet ni va?! I morgon är det torsdag! Och på torsdagar kommer min researbetande sambo hem! Torsdag är min absoluta favorit dag! Alltid yrar jag runt timmarna innan han kommer, städar, plockar i ordning, dammar och donar. Även fast jag vet att jag inte behöver, för jag har ju faktiskt en del på veckorna att pyssla med oxå, men så gör jag det ändå! För det enda jag vill är att det ska vara perfekt när han den där kommer hem. Vet ni varför?! För det finns ingen som han! :)

När jag ser bilen svänga ner på gården känner jag mig pinsamt nervös, som jag kände mig inför första dejten ungefär, pirrig, lite smått svettig och fnissig! Det är faktiskt sant, det finns ingen som han! Inte för mig i vart fall! Just torsdagar är alldeles alldeles underbara! 

Och varje torsdag när han kliver innanför dörren blir han lika glad och FÖRVÅNAD! -Vad fin du gjort det! Ååå, vad fin du e (trots att jag ser ut som ett sönderstressat slet... ja, det tar ju på kroppen att städa, framför att i ultrarapid)!

Varken jag eller han är perfekt måste jag ju säga, för vem är det? Åh nej, nej! Här finns en del  att jobba med... framför allt för han då... ;) Men just på torsdagar är han som den bästa ever! Och varje onsdag, somnar jag med ett leende på läpparna för i morgon vet jag att då är det i vart fall inte jag som somnar själv!

Det är kärlek det, ingen kan påstå något annat! <3

Tjingeling & på återseende, puss!

Jag är rädd för döden.

Jag tittade på Sofias änglar tidigare ikväll, eller ja, det var på i bakgrunden undertiden jag plugga inför min Palliativa tenta på fredag. Så här sitter jag, mitt extremt till vardags känsliga jag, läser om döende människor och hur deras livskvalité ska kunna förbättras, samtidigt som hon där, arma människan berättar om hur hennes man fick leukemi, behandlingarna kunde inte rädda honom och han avled senare i hemmet och lämnade efter sig fru och 2 barn. Jag gråter och gråter och känner bara att livet är ta mig fanemej så fruktansvärt orättvist! Kapitlet i vår kurslitteratur om hur man talar om för ett barn att hon/han ska dö har jag inte ens kommit i närheten av att läsa och tänker då vägra!

Jag vet vart min känslighet kommer ifrån, jag är så rädd för att dö. Inte för döden i sig men för att lämna livet utan att det är färdig levt. Jag är så rädd för att lämna mina barn, min familj, mina vänner! Att tänka på att aldrig mer få krama de jag älskar mest gör mig livrädd! Och i detta nu gråter jag en skvätt av bara tanken. För er som inte har barn och nu tänker: men va fan... Ja så tänkte jag med! Men att få barn förstör ens psyke, man förvandlas snabbt och lätt till en känslomässig galning som lipar för minsta lilla grej och helt okontrollerat! Det behöver inte vara enbart pga av hemska saker, nej, nej. Här lipas det av fina saker för det mesta! Att någon får något fint av någon annan, att någon får välgång och lycka i livet är det jag vanligtvis gråter hysteriskt över... det e så fint! (Å jag e smått labil...) Jag blir så rörd av godhet, det låter de... Men när människor gör gott, det berör mig något enormt. Godhet är människans främsta egenskap! Men jag måste ändå säga att jag är nog väldigt rädd för att förlora förmånen vi som är vid livet har. Förmånen att få vara delaktig i livet själv.

Ja, behövde bara säga det, så ni vet!

Tjingeling & på återseende!

Puss & kram och ta väl hand om er!

Sverige ett riktigt bajsland ibland!

Konstant, mest hela tiden i vår lilla värld händer det hemska, orättvisa saker. Människor utsätts för orättvisor, våld och förnedring. Sjuka människor har ingen rätt till sjukdom. Utsatta blir mer utsatta. Sjuka blir mer sjuka. Straff för brott är = en semester på ett trevligt litet hotell. Spelar ingen roll vad du gjort, har du otur får du 6 mån på ett hotell. 

Jag säger inte att om du begått ett brott ska du aldrig få komma tillbaka till samhället för det är verkligen något jag tycker att alla har rätt till. Alla har rätt till en andra chans men hur ska du kunna förstå och vilja ändra dig om ditt straff för brottet du begått inte ger annat än kort litet straff vilket bara ger dig möjlighet till knyta nya trevlig band med likasinnade.

Någon som jag verkligen tycker och verkligen kämpar för är att alla människor är värd en andra chans oavsett handling, brott eller inte brott. Jag har blivit uppfostrad med att alla människor har ett lika värde och alla människor förtjänar att behandlas med respekt. Det är inte vad du tror på, vem du tycker om, hur du ser ut eller hur du för dig i samhället som lägger grunden för vilken respekt eller vilket värde du tilldelas av oss andra. Det finns inget i vårt samhälle som heter normal/normalt! Jag bara undrar när samhället ska förstå att vara olika snarare ger oss mer kunskap, mer förståelse och ett bredare samhälle. Det tillför inte stjälper. Alla är värda en respekterad plats i samhället.

Något som verkligen, verkligen upprör mig är regeringens (för de är dem som styr försäkringskassan) syn på sjuka människor och att du som sjuk i Sverige inte har rätt till ett respektabelt levene. Att du som sjuk blir mer utlämnad och får mindre att klara dig på än någon som i Sverige agerar utan för ramarna för vad som här är lagligt. Att du är som sjuk mer utsatt än de mest laglösa i vårt avlånga land! Och hur ska vi kunna hjälpa andra utsatta när vi i Sverige inte ens kan ta hand om våra egna, våra sjuka?! Sverige är på den fronten ett mycket sjukt och infekterat land, skäms Sverige och skäms alla ni på era höga hästar som faktiskt har chansen att förbättra livskvalitén för så, så många människor, jag säger då det, skäms på er!

Tjingeling & på återseende, lite roligare, lite piggare & lite mer positiv! (hoppas jag) :)

Sunday bloody sunday!

Söndag, trista gråa söndag! Finns det något mer deprimerande än söndagar? Jag känner mig alltid helt tom i bollen, kanske inget ovanligt fenomen men, mer tom än vanligt då! Jag hade behövt dammsuga, städa, tvätta lite å greja med grejer men vem fan orkar med det en söndag? Nä usch och fy för söndagar!

För att liva upp sinnesstämningen hade jag kunnat tänka mig en massage och ett bad kanske, är faktiskt riktigt frusen.Dock krävs nog tjänst utbyte där! Och vad hände med vädret egentligen? Helt plötsligt är det snorkallt och efter 10 min ute är man mer än djupfryst! Jag längtar och längtar efter vår och sommar! Finns det något bättre än en härlig vårdag med solen värmande i ansiktet och en kaffe i handen på trappen. <3 

Längtan! Man kan längta ihjäl sig efter olika ting här i livet! Längtan efter sina barn, längtan efter sin älskade, längtan efter värme, vänner, mat och annat gottigt! Oj jag längtar extremt mycket efter solen och värmen, kanske hade en resa till varmare breddgrader gjort susen, men vem fan har råd med det, dessutom ligger jag i "hårdsparning". Vår och sommar det e mina tider det! Man blir lite snyggare, lite hetare och lite gladare! Härligt, fantastiskt och ljuvligt med sommar och sol! 

Ååå just det, det e ju fortfarande söndag och kallt, välkommen tillbaka till vekligheten Jenny! Jo tack, tack! Tur att det snart är helg igen och tur att det snart är vår, tur att tiden går fort och tur att vi har varandra. Tråkigt livet hade varit annars. Kramar på er söndagsdeppade likt mig! I morgon blir det ännu värre, det är måndag! ;) haha! 

Tjingling och på återseende! :)
 

Ibland, helt utan förvarning kan en känsla uppstå. En känsla som drar genom hela kroppen som ett enda svepande pirr. Det är känslan av att vara super duper kär! Finns det något bättre än att känna sig helt upp över öronen förälskad?! Man trippar runt på moln, det pirrar i magen och livet känns som det enklaste i världen. Denna känslan stannar en stund och allt känns bara underbart! Man kunde inte vara lyckligare och man känner sig full av energi och allt är helt fantastiskt!

Men det är inte en dans på rosor att vara kär, icke sa nicke. Som ett svart ovädersmoln sveper oxå djävulen igenom rummet, man förvandlas till en mörk, deprimerad människa som pga sin förälskelse är helt utblottad och olycklig. Man känner sig ensam, galen och lite smått besatt! Varför ringer han/hon inte?, han/hon har ju inte hört av sig på 2 timmar! Undra vad det är som gör att han/hon gillar mig eller kanske gillar han/hon mig egentligen inte alls, kanske är han/hon bara snäll?! :O Å varför sa han/hon så? Vad mena han/hon med det? Å hur i helvete ska jag kunna fatta att det är mig han/hon tycker om, om han/hon bara säger det 1 gång om dagen? 

Som sagt man blir totalt skadad och beter sig som en förrymd fånge från närmaste dårhus! Men som en vind pust sveper amor förbi återigen och lugnet sätter sig, klart det är mig han/hon är kär i, vem hade inte vart kär i mig? Jag är ju kärleken själv, ååå livet är underbart återigen, eller?!

Det som jag tycker är extremt kul är att dessa känslor kan kännas igen från ålder då vi var hormonstinnade galningar på 14 år likväl som vuxna och så kallade sofistikerade personer med mycket kunskap, livserfarenhet och förstånd. Men visst är det underbart att vara förälskad, finns det någon bättre än din käraste? Finns det någon bättre än den du önskade vore din käraste? 

Utan kärleken hade du varit en stabil, fokuserad och förståndig människa men vem vill det i längden? Inte hade livet varit så spännande, jag tycker det ger lite extra krydda i livet att vara smått schizofren! Nu tänker jag och mina personligheter (Jenna, Lenny och Gerd) ta tillfället i akt och pussa lite extra på han den där! Att vara kär är underbart!

Tjingeling & på återseende!  <3

Varför är människan så lättkontrollerad, lättpåverkad och lättlurad? Varför går man runt i god tro när i själva verket hemska, manipulativa jävla lurar runt hörnet? Jag tror ju att alla vill väl, när det enda som strävas efter är egenvinning och mer makt. Makt är inget man har, var det en filur som sa en gång, makt är en konsekvens... vet inte riktigt, vill jag ha makt? Vitring och kanske en gnutta blodtörstighet inför en maktkänsla har vi nog alla känt någon gång...

Lättlurade stackars människor. Se bara till hur människan kan luras in i både det ena och andra. Att det finns flera 100 /1000 (vad vet jag) olika religioner av olika slag är bara det, ett bevis på att människan är så lättlurad att man kan luras i nästan vad som helst, det handlar bara om rätt tid och rum. Eller är det så enkelt att vi är så lättlurade bara för att vi bara måste ha något att tro på, att vi kan ge hän till vem som, bestäm över mig, så jag slipper det själv? Ett annat ex, all reklam om vad vi ska köpa, vad vi ska ha på oss, hur ska vi se ut, säg mig vem är jag?! 

Trots detta beteende har vi ju även vår extremt starka vilja, vi ska kämpa för det ena, vi ska kämpa för det andra. Vi HATAR alla som försöker sätta sig på oss och bestämma över våra liv. Vissa får ju dock dispans, de människorna, "de lyckligt lottade" får oxå bestämma vad vi ska tycka om andra och de andra som inte gör som vi de får vi la bomba lite på, isolera, utesluta eller helt enkelt hjärntvätta och omvända till det "de lyckligt lottade" tycker är så man ska vara och tycka... Det måste vara jobbigt att styra ett gäng med människor som å ena sidan vill att man ska ta hand om dem, guida dem igenom livet, stötta dem och sen å andra sidan och helt plötsligt vill de bara bestämma allt själv! Nä jag kanske har ändrat mig... makt är nog trots allt en konsekvens! Nä fy, det kan inte vara lätt att styra ett gäng yra höns som har fler personligheter än jag byter underbyxor på en vecka. Jag tror jag behåller min roll som lättlurad, lättpåverkad å manipulerad människa med viss trots mellan varven framför allt 1 gång i månaden när allt mest ses i svart.

Tjingeling & på återseende

Ofta är livet fullt av tankar & funderingar! Jag har en del. I denna nyskapade blogg tänkte jag dela med mig av dessa. Jag hade en tanke när jag började att skapa bloggen men efter som det tog lite tid och energi så försvann den, vi får väl se om jag finner den igen. 

Varje dag påminns jag av hur viktigt det är att ta vara på livet. Livet är inget du eller jag får ta för givet. Livet är skört och långt ifrån oändligt. Jag känner ofta att jag blir besviken på hur andra människor hanterar livet både medvetet och omedvetet. Inte är jag ett praktexempel, långt ifrån. Men jag är ändå medveten om vilka konsekvenser mitt handlande kan få och min strävan är att leva fullt ut. 

Jag kan ibland känna att jag är otillräcklig och att något fattas. Ibland känner jag att nu har jag gjort mitt för länge sedan, kasta på mig mer och jag kräks. Ibland känns jag bortglömd, till & med av mig själv. Det kan liknas med när man är extremt nödig, tömmer allt vad som finns, till och med en tarm eller 2 och sen känns man helt tom... ja, typ så. 

Jag är glad! Mycket glad över mitt liv, trots min känsla av otillräcklighet mellan varven. Men jag är glad och lycklig! När jag sitter så här och tänker på det måste jag ju ändå säga att begrunda livet och känna sig nöjd är ju ändå att ta vara på livet. Det finns mycket som inte är perfekt men å andra sidan vem vill ha perfekt? Utan hinder eller motgångar finns ingen chans till utveckling och utan utveckling finns snart inte mycket till människa kvar. Alla har vi säkert en tutte eller 2 som är i behov av en bröstop. Eller kanske fel skor, ful bil, dumma grannar, vad vet jag?! Inget kan vara perfekt, ingen vill nog vara perfekt vid närmare eftertanke. Fast ett par nya rattar å en bukplastik hade jag nog inte tackat nej till, vid närmare efter tanke... ;)

Tjingeling & på återseende! :)