lördag 15 december 2012

Jag kommer alltid vara otillräcklig.

Det är faktiskt  med sorg i hjärtat jag läser i tidningen idag att NU-sjukvården ska spara 104+71 miljoner. Man har sagt att man ska minska besöken med 3000/år och att det ska sparas på lokaler med 10% på huset. Personalen lovas vara befintlig men att man ska spara på dyra lösningar, vikarier osv. För mig känns detta helt och fullständigt orimligt!
 
Jag vet inte om någon av er där ute som jobbar på golvet anser något annat? Vart är vi på väg, och varför kan man inte se sina begränsningar? Varför vill man inte se verkligheten och det faktum att vården i Sverige måste prioriteras och att pengar måste ges för att täcka det verkliga behovet. Vårt folk kommer att fara om möjligt ännu mer illa. Vi kommer inte kunna tillgodose det behov patienten verkligen är i behov av. Vi har en profession som vi är skyldiga att följa och arbeta utefter. I dagens Sverige blir då professionen orimlig och dessutom utan betydelse då ingen har möjlighet att arbeta utifrån den. Åtminstone är då jag inte tillräcklig som sjuksköterska då jag INTE kan göra vatten till vin och inte heller kan jag trolla likt herr Potter.
 
I dagens Sverige är och kommer jag alltid vara otillräcklig.
Det är väldigt sorgligt att inse.

torsdag 6 december 2012

Till Morfar


Regnet föll ner som en tår från kind.
Äntligen fick du blunda och svepas iväg med en vind.
Livet har oändligt många vägar att följa, allt från när barnen börjat tassa på tå, tills den dagen man stilla vägen vidare väljer att gå.
Äntligen fick du mormors hand ta som du längtat både natt och dag.
Tillslut du funnit stillhet och ro.
Med mormor du nu får vandra och bero.
Kyss hennes kind får mig.
Vi kommer alla sakna dig.
Vila stilla morfar.
                                                     Jenny
Rött hjärta