Krav

Alla har vi olika måsten i livet och krav ställs på oss dagligen. Man måste många gånger leva upp till någon form av idyll. Som mamma måste du vara den bästa mamman å det kan bara andra mammor som anses sig vara supermammor avgöra om du passar in eller inte. Man måste vara en vän och kärleksfull själ som skänker bort sitt liv till andra. Alltid ställa upp och alltid offra sig för andra, för det finns ju dem som kräver att du ska göra allt för dem, för på något konstigt vänster så är de värda det. Det är här jag hissar mitt finger, slickar på det och säger fuck off! 

För att vara en bra mamma räcker det att du älskar dina barn, skyddar dem från ondo och gör allt för dem som du anser vara rätt. Sen kan mycket bli fel på vägen men om vägen är gjord av kärlek brukar det liksom ordna upp sig! (Så vidare du inte är Fritzl och tror att kärlek till din dotter betyder att ha ett förhållande med henne och skydda henne från omvärlden genom att låsa in henne, men det är ju en annan historia). 

Sen har vi ju gruppen med människor som är så himla mycket bättre än alla andra? Ja bara undrar lite lätt. Vad tror ni att ni har gjort för världen som gör att ni ska få glida banan å ha en liten egen flock med människor som tycks offra allt för er välbefinnande? 

Nä vet ni vad. Jag är en av dem som tror på att ärlighet varar längst. Jag har aldrig varit otrogen (i hela mitt liv). Jag är omtänksam och försöker ställa upp för de som förtjänar det. Jag tror på rättvisa. Jag tror inte att våld löser några som helst konflikter överhuvudtaget och att om man dödar alla onda så blir värden till ett bättre place, det är rena rama hyckleriet, vem har helt plötsligt förvandlats till mördare då? Skit ska kanske skit ha men man får varken spotta eller sparka på någon som redan ligger ner. Finns Gud? Ja det kan man undra med tanke på allt elände här i världen. Nu har de ju till och med stoppat produktionen av porr i USA efter en skådespelare testat sig HIV positiv, skandal! Var fan är världen på väg?!

Puss

Farlig värld vi lever i.

När man jobbar inom vården och kanske framför allt då man jobbar inom akutsjukvården stöter man på div olika skador, sjukdomar och tragedier. Man blir inte förvånad längre, dock blir man så mycket mer räddare. Livsfarligt med crossar, fyrhjulingar, cyklar utan hjälm, hästar, hormonstinnade tonåringar osv osv. Man kan läsa i tidningen idag om en 15 åring som avlidit efter en crossolycka! Jag fattar inte hur man som förälder vågar ha sitt barn involverat i livsfarliga sporter? Jag hade en liten patient en dag som inte var över 8år och hade vurpat med sin cross, det stackars barnet kommer vara ärrad för livet. Dock har han ju i jämförelse livet i behåll kanske bara lite mer hindrad än tidigare. Å andra sidan om man tror på ödet kanske dagen man inte ska finnas mer redan är bestämt och hur vi tar oss till andra sidan kanske spelar mindre roll... vad vet jag?

Jag kan ibland tänka på döden alltså min egen död. Alla, eller ja nästan alla vi önskar oss ett långt, friskt och lyckligt liv. Tanken på att checka ut är obehaglig och tanken på det gör mig egoistiskt lipig å självömkan blir större än störst. Undra om man kommer vara tillfreds med livet den dagen livet har gjort sitt. Tanken på att förlora ett barn tänker jag inte ens gå in på. Hade gett mitt liv  x1000 om den dagen skulle inträffa. Tror ni att det är förhandlingsbart? Maktlösheten suger! Inte ens har du makt över att styra över ditt eget liv, ja du luras att tro det å visst vissa saker kanske man är i befogenhet till att bestämma själv. Men långt ifrån allt. Kanske bäst att älska och leva livet medan livet finns att leva!  :)

Puss på er!

Det var ett himla tjöt

Jag undrar är det inte olagligt att hålla sina barn från skolan? Det står i en viss tidning om en hel skolklass med elever som skolstrejkar pga en lärare ingen vill ha. Hur tror ni den stackars läraren mår? Hon kommer verkligen kunna göra ett bra jobb efter detta påhoppet. Och om hon nu blivit arg och skrikit på sina elever vid tidigare tillfällen kanske man skulle kunna ge läraren förslag på andra metoder att använda...? Jag minns när jag gick i mellanstadiet och vi fick en vikarie som vi ville knäcka och 20 barn i en klass bara vände sig emot denna. Inte så häftigt längre att vara lärare då och inte heller så lätt att göra sitt jobb då heller. Den stackars vikarien vi då hade, gick från klassrummet gråtandes och kom aldrig mer tillbaka, jag vill bara påpeka att barn kan vara mycket elaka små varelser speciellt när de är samlade i flock. 

Nu vet ju inte jag vad som är gjort eller vad som är sagt men kanske skulle man gå till botten av problemet istället för att frysa ut en annan människa på detta sätt. Klart att alla barn förtjänar en bra lärare som kan lära dem det som de behöver inför framtiden men då jag talar från erfarenhet sårar det lätt ur. Å föräldrar är hemska  ibland. Eftersom jag är mamma till 2 barn en i skolan och en på dagis så vet jag hur upptrissat saker kan bli och hur synd det i dessa fall blir om personalen som oftast bara försöker göra sitt jobb och det är på bästa sätt enligt förutsättningarna de besitter. Hysteriska föräldrar är ofta förklaringen till hysteriska barn. Sist jag kolla var de lika olämpligt med mobbning bland barn som mobbning mellan vuxna. Kan kanske vara bra att tänka på ibland. Och ibland blir det fel, det blir det för oss alla och förtjänar inte alla en andra chans?

Sen kanske läraren i fråga är djävulen själv, inte vet jag? Men de finns även de av god karaktär och älskvärdhet som blir felaktigt behandlade, mestadels pga av att en hysterisk förälder tolkat fel eller är själv en av djävulens avkommor och finner njutning i att trycka ner andra. Sen har vi gruppen där kritisera andra är det ända som verkar viktigt i livet och ett måste för att själv som människa må bra. 

Tips! Till dem med negativ anda. Sluta vara surfittor och se till att få ett rejält ligg så ska ni se att livet blir lite ljusare! ;)

Puss på er!

Måndag igen.

Idag är det måndag igen precis som alla andra veckor. Varje vecka, 52 x om året för alltid och för evigt! En ganska fin måndag har det ändå varit. De stora killarna har börjat skolan och första klass! Oooohooo! :D Jag har haft en ledig dag och småglinen har vart hemma å myst. Det har varit lite handling, tv tittande, utelek, pannkakor å glass i solen å bara gottgott. Jag har ärligt talat inte alls någon lust att gå upp kl 05.00 i morgon för att infinna mig på jobbet kl 06.45. Verkligen inte alls någon lust. Å inte fan blir jag mer pepp när jag för det första inte har semester förrän sommaren 2012 å inte heller aspepp när jag räknar och kommer fram till att det är 36 år och exakt på dagen 5 månader kvar till 65 år och en ev pension. Nån jävel lär väl höjt pensions åldern till 70 innan jag är i mål. Men vad är väl en bal på slottet och med tanke på hur tiden flyger lär jag väl vara 65 illa kvickt. Rynkigt, sliten, slapp å dann... shit.

Men inte ska man väl klaga denna veckan är en fantastisk vecka trots allt. Till helgen är det bytt arbetspass å så, så en dag i morgon och en kväll på onsdag sedan är jag ledig hela veckan lång. Får förvisso äta upp det veckan där på men vem orkar tänka på det nu. Skit i imorgon, lev i nuet! ;D

Kom lite av mig här för Hollywood fruarna var visst på, haha. Ja vet inte ens hur jag ska kommentera det på något bra sätt så kanske är det bäst att jag låter bli. Roliga är dom i vart fall. Intelligenta, kanske...

Puss å kram! 

Tråkigt, tråkigare och död!

Jag har så dödligt tråkigt att det är stor synd å skam. Martin den käre sambon ja, han tittar på Malmö FF och någon Champions leauge shit. Ja nu tror ni att Jenny, ja hon är en sådan där motståndare till män och sport. Men där tror ni fel. Jag gillar faktiskt sport väldigt mycke, mitt problem nu är bara att jag inte gillar Malmö FF speciellt. Å nej inte heller tänker jag heja på dem för att de som Martin säger, är ett svenskt lag. Nä. Jenny har sina principer. Det är ungefär som när man var liten och hejade på det där laget som ledde matchen. Skulle inte tro det. Här hejas det inte på någon som vi inte gillar i vanliga fall.  Så det så. 

Det är så sjukt trist att ha tråkigt det är till och med så trist att jag lätt skulle kunna falla in i en depression, av tristess. Å är man dessutom lite trött, hungrig och aningens PMSig då ligger omvärlden pyrt till. Det flög förbi en fluga och surrade i mitt öra här för en stund sedan, den flugan ska vara jävlig glad för att jag inte fick tag på den. Får då hade jag: ryckt av alla ben en för en. jag hade slagit den med hårda ting, spottat på den, bitit av den huvudet (kanske inte, för det är jävligt äckligt att göra på en fluga) å köttat ner den i toaletten. De andra stackars flugvittnena skulle behöva gå en kurs i krishantering efter de bevittnat detta hemska dåd. Jag säger tur för flugan att den var snabbare än jag. Å i samma veva kände jag mig aningens psykotiskt för en sekund eller 2. Tur att det gick över, puh! 

Nä nu får jag väl i stället lägga ner det överhettade lilla huvudet på kudden och omfokusera. Vart tog all the love vägen...?

Pusspuss

Abstinensbesvär!

Det värsta med att spara pengar är att man ganska snabbt drabbas av abstinensbesvär, shoppingabstinensbesvär, eller ja, jag i vart fall! Jag har till och med börjat drömma om div. klädesplagg, tapeter, nytt badrum och Ikea. Ikea min kära vän du finns i mina drömmar, jag har inte glömt bort dig. För varje dag som går kommer jag på saker som behövs inhandlas och det känns som att det även måste ske NU!, för annars kanske världen går under eller så kanske det inte är så alls?! (Svårt att hålla isär vad som är verklighet och inte... ;)) Det har till och med gått så långt att jag längtar efter att få storhandla mat. Vi sätter punkt där och jag säger inge mer. 

Vilken värld vi lever i! Mitt sinne drömmer om att få göra slut på pengar och på andra sidan jorden kämpar de för att överleva dagen. Ibland skäms man lite, fast att världen ser olika ut och att vi alla har olika förutsättningar och mål det vet vi ju. Hade det funkat med en värld där alla levde efter samma standard och alla ägde lika? En seriös fråga man i en värld i ekonomisk kris kan ställa sig. Vill vi verkligen gör världen rättvis kanske det krävs mer att ett bidrag på 100 kr i månaden?! 

Att människors öden ser olika ut, är bara dagens sanning och alla öden går inte att ändra på hur mycket vi än försöker. Bara inom jobbet tycker man sig varje dag träffa på orättvisa livsöden och där vissas lidande berör mer än andras. Kanske just för att de ter sig så orättvisa och människor oskyldiga lidande sätter sina spår. Vårt gemensamma mål i livet: att födas och att dö. Sen vad som händer längs vägen skiljer sig mycket. 

Nä borde väl svälja min abstinens, ta en karta Oxascand och vänta till abstinensen lägger sig. ;) Å skämmas lite för mitt tillsynes egoistiska tänkande. Dock, i en hård värld krävs viss egoism ibland, annars hade jag nog inte heller överlevt. 

Barnledig helg

Den varannan vecka barnlediga helgen kantas av arbete får bådas del. Hårt liv man lever. Ja, så är det. För att krydda denna hårda livs stil (ironin is back in buisness) tog vi oss en liten promenad in i de mörka skogarna av Hälgeröd igår. Jag, Martin, vår tygkasse och en flaska vin! Svamp letades och svamp fanns. Paus fick de bli längs sjökanten på ett berg. Det är livskvalité, big time! Att inte vara bunden av någon eller något för en timme eller 2 gör att allt det andra liksom är värt det. Det gäller ju oxå att ta vara på den lilla tiden i frihet man har! :)

Ungarna är fantastiska men det är ju inte utan viss utmattning man ibland somnar på kvällarna efter 5 barn tömt sina lager på energi. Dessutom är det ofta man somnar efter att 8,5 timmars pass på jobbet utan att ha satt sin röv på en stol under hela dagen, som man oxå somnar av utmattning. Att livet är spännande och roligt gör så man mäktar med, dock hade semester vart fantastiskt skönt vid närmare eftertanke, men man kan inte få allt här i livet och tur är kanske det! ;) Nä nu ska jag ta min sargade kropp ur sängen, blev brutalt slicead av Ninni går, då jag vänligt och snällt försökte rädda henne från döden. Kaniner fattar tydligen inte så bra och tyckte jag var en idiot. Hela min bröstkorg och en brötvårta är nu märkta för livet och blodet det spruta. Men Ninni, ja hon är räddad å säker. Dags att käka frulle och fara mot nya äventyr... eller ja, mot jobbet alltså! :) Vi håller tummarna för en lugn dag på sjukahuset i skogen... yeah my ass. ;)

Puss på er å en kram med! 

Nästa år!

Tjenare hösten skulle jag vilja säga. Häromdagen när jag gick from work vid 22-tiden var det tyst, mörkt å kallt ute, det till och med luktade höst! Om vi ska följa trrenden är det trots allt bara 3 månader kvar innan det börjar snöa och snö kommer att klä marken i ca 4 månader, 4 månader är det ju oxå kvar till jul lite snabbt så här räknat. Sen är det nästa år.

Nästa år, 2012. Kommer att bjuda på en del godbitar! Det kommer bli ett händelserikt år där tiden bara kommer flyga iväg. Nästa år känns väldigt långt borta men kära ni, det är närmare än vi tror. Tiden går väldigt, väldigt fort! Jag längtar med spänning. Är kanske lite rädd nu när jag tänker efter... man blir ju lätt lite skraj när man inte riktigt vet vad man kan förvänta sig. När något är nytt och obekant blir det ju oxå ovist och skrämmande. Men jag kan lova er att det kommer att bli otroligt roligt och fantastiskt!  <3

Ja, vad vore livet egentligen utan mål och längtan? Alla har vi väl små milstolpar uppsatta längs vägen. För att ha något att sträva efter, för att ha något att längta efter, men oxå kanske för att ha något som styr upp vår tillvaro. Att fumla fritt i ett dunkel kan väl ibland kännas lockande men i längden blir det nog inget annat än en börda. 

Ja, jag säger väl inte mer än så. Vi måste hållas. :)

Puss på er!

Död åt bitterfittan!

In min lilla hjärna bubblar det å pyser angående det mesta. De senaste har huvudet mitt spytt en del galla över lite och myket. För det första, va fan är det för fel på folk? Den frågan har jag nog ställt mig dagligen gällande både dum norrman, galna jävla förstörarerister i London å den dagliga kvoten människor man stöter på! Hur tror man att ha ihjäl en massa människor gör så man ska lyckas i livet?! Lille vän, du kommer aldrig mer nånsin få lyckas med någonting, inte ens ta ditt liv som du kanske om ett tag inser att det vore en fin idé. Inte heller kan jag påstå att spåra ur och tutta eld, slå sönder och plundra heller sätter någon på pluskanten å förresten vem var det som hade felat? Jo det var en dödsskjutning av en oskyldig, då undrar jag hur tror man att budskapet om att det var mindre bra ska nå fram om man själv förstör för de oskyldiga? Bränner ner deras bilar, plundrar deras butiker och förstör för den enskilde lilla människan, HALLÅ, vart i detta sammanhang tror man på allvar att man är bättre än de som felat från början?

Sen har vi människan här å nu. Människan i vår omgivning som tror sig vara lite mer än någon annan. Människan som helt klart är värd lite mer... Herrevärld, inse att världen inte kretsar runt dig och inse att det finns dem som både har det bättre och sämre än dig. Å kära du, bitterhet är en mycket otrevlig egenskap!

Nu ska det väl oxå då tilläggas efter som jag nu predikar att jag oxå kan vara en jävla bitterfitta ibland men jag är ju en medveten bitterfitta och tar dessutom inte ut det på någon annan (förrutom Martin då möjligtvis). Visst har alla rätt att vara besvikna och bittra på världen och visst är vi alla det ibland men det är oxå här vi skiljs åt. Det finns vi som ibland bittrar till oss men även inser fakta och inte låter vår bitterhet få koncekvenser för någon annan. Sen finns det ju de av den andra sorten som inte riktigt greppat det gällande gränser och vad eller vilket beteendet som är ok och inte!

Kanske bör man lite oftare tänka lite längre och inse att världen är varierande, den kan vara fin, kärleksfull och fantastisk men den kan oxå vara mörk, hemsk och kall! Kanske vore det passande att ta de fina stunderna i akt för du vet inte hur länge det varar.

Positiva Jenny stämplar ut! Over and out, baby! Tjing tjing å puss!

Äventyr

Hela livet är som ett ända stort äventyr. På vägen möts vi av både glädje, sorg, skratt och gråt! Vissa saker önskar vi aldrig hänt. Vissa saker önskar vi händer igen. Kommer ni ihåg önskan om att den dära personen vi var så vansinne förälskade i under skoltiden bara skulle ta sitt förnuft tillfånga och välja rätt! Eller ångesten om att vi i tonårsstimmet valde fel och önskade oss minnesförlust, inte heller bara för oss själva utan även för alla runt omkring? Eller kanske bara vi önskar att hela livet tagit en annan väg? 

Det finns mycket i mitt liv som jag önskar ogjort. Det finns mycket som jag kan tänka tillbaka på och känna extrem ångest inför, de saker som man önskar aldrig hänt. Fast å andra sidan är det väl just dessa händelser som till stordel är med och formar oss. De ångestfyllda snestegen i livet är väl de vi lär oss av? Det finns oxå väldigt mycket i livet som man aldrig skulle byta bort! De bästa i livet kanske inte kommer gratis. Det kostar att ligga på topp och det kostar att få det man vill. Nu menar inte jag att man ska skada andra längs vägen för att få det man vill utan att det kanske krävs mer möda och svåra val för att komma dit man vill. Att det krävs uppoffring för den egna personen. Att vägen till lycka inte alltid är enkel, inte heller alltid självklar. Inte alltid blir det som man tänkt sig och inte heller kanske är det man tänkt sig som alltid blir bäst.

Livet blev inte riktigt som planerat och vet ni vad? Det är jag sååååå jävla glad för! Å andra sidan har jag iofs aldrig haft någon direkt plan, jag har liksom glidit med och försökt att göra det bästa av situationerna, ibland har det blivit as bra, ibland katastrof. Att ställa frågan varför har jag kommit framtill är både dumdristigt och självplågande. För vem av oss har inte suttit i ett litet hörn, lipat så ögonen blöder och frågat oss VARFÖR?! Blod, svett och tårar inget emot lycka, skratt och kärlek! Ibland måste man kunna se bortom molnen för att skymta solen! Klyschigt värre! :)

Puss på er!

Fri aktivitet!

Helgen som var flyttade jag å Martin in till den stora staden Uddevalla i Lisas, svägerskans lägenhet. Det blev en barnfri helg i minglet. Det är ofattbart viktigt och skönt att få 2 dagar egen tid varannan vecka. Gör väldigt gott för sälen och för vårt förhållande. Vänner för mig är viktigt och att kunna vara Jenny å bara Jenny är underbart. Man förlorar ju inte sin identitet bara för att man blir förälder och att ge den egna själen lite frihet är ett måste för det egna välmåendet! Det är min tro och mina känslor inför att vara mig!

Min uppfattning är att många glömmer bort sig i föräldrarollen och självklart är föräldrarollen oxå en identitet, kanske den viktigaste vi har men för att vara en god mamma måste jag oxå få vara bara Jenny ibland. Och det kära ni innebär att få dricka en flaska vin eller ett gäng öl, bli full, säga fula ord och ha en fantastisk tid med nära och kära, vänner och bekanta! Att bara gå ut å käka en middag å ta en öl är fantastiskt befriande! Ladda batterierna för att kunna vara en fantastisk mamma kan ju inte vara annat än en god idé! :)

En kombination av de bästa i livet så som barn, kärlek, vänner, familj och jag,  kan inte bli annat än bra!

Puss på er!