Time flyes

Tiden bara springer iväg. Gräset blir åter grönt, fåglarna kvittrar igen, vitsipporna står i backen, barnen växer och snart är värmen ett faktum. Jag älskar tiden nu och tiden vi har framför oss... Good times are to come.

Inbjudningskorten! Made by me and miss Eriksson.

Dansskor, bra att ha framåt natten! ;)

My weddingshoes, LOVE theme!

Mer kärlek till folket! <3 Bitterfittan har återigen krupit tillbaka till hålet där hon brukar gömma sig och fokus ligger återigen där de sig bör. Ta vara på livet och älska livet, inte ska man väl ödsla bort tid på skit, nä jag får helt enkelt sluta upp med sådanna dumheter, fy Jenny! Tänk på att ge livet en chans, livet ska tjäna dig och inte tvärtom. Ge livet kärlek så kommer livet att älska dig tillbaka! Ja, känns mycket bättre, ska nog ta mig en kaka eller 2! :) Å nej, jag är inte bipolär, vad jag vet... ;)

Puss på er!

Bitterfittan is back!

Idag är det bitterfittans dag. Det är en utan mina personligheter som återigen tagit plats och vill säga sitt. Efter nattens bravader på worket ala city akuten och en störd sömn är jag inte längre en trevlig själ. En avkomma av djävulen själv insistera att väcka mig upp ur min skönhetssömn. Endast 3,5 timmars sömn efter ett nattpass är inte gott för varken mitt välbefinnande eller omgivningens säkerhet. Mucka med mig å jag äter dig. Nå, jag blir så jävla trött på människor ibland, man undrar ju va fan som gick snett? Var det syrebrist vid födseln eller har vissa bara jävligt med otur när de tänker?! Det borde finnas något form av straff att dela ut till dem av oss som verkligen inte fattat grejen gällande gränser, respekt och bemötandet av andra humans and div djur. Eller kanske lite välvalda tips kunde man få sända på posten, någon måste ju nyttja denna snart utdöda tjänst... Fuck the world och jag tänker möla onyttigheter Allan ballan! Hoppas fan kommer och tar de som under dagen gör sig skyldiga till ondo! Jag måste få sova. Over and out! Peace broo!

Helt slut

Efter helgens bravader bland toppar å fjäll är jag helt slut. Denna gamla tanten orkar inte med flera dagar gånger öl, chocka kroppen med massiv motion, en känner sig ju som en pensionär efter en halv dag, snacka om stiff. Illa är det då folk misstar en för att vara en stelopererad med skit i byxan, ungefär så det ser ut efter man åkt och vandrat runt i ett stycke par pjäxor under en dag...

Dock är det så fantastiskt härligt att bryta vardagen och komma i väg med härliga vänner, utan barn och utan måsten. Att bara kunna få tänka på sig själv är oerhört viktig för att kunna vara en bra, glad och kärleksfull mamma/ medmänniska alla andra dagar på året. Egenvård= extremt viktig vård! :)

Nu till helgen är det 3 månader kvar till de stora klockorna ska ringa, det ska bli så fantastiskt roligt, sååå spännande och lite skrämmande måste jag erkänna... Jag är rädd, jag är stressad, jag är förvirrad men väldig, väldigt förväntansfull! Jag är rädd för att 5 x barn ska falla i havet, bada i lerpöl, ramla skrapa knän, blåsa bort, paja frissyrer... De kommer att vara helt underbara, de kommer se ut som små trollungar på vägen fram, söta små liv!  Förväntansfull är jag! Kommer bli en dag att minnas för resten av livet! Sen måste jag ju erkänna att jag längtar fantastiskt mycket efter 2 veckors semester in Turky- lovley! Sol och bad, kärleken och jag! <3

Osmart.

Jag är verkligen stabil, verkligen. Ibland blir man bara så jäkla trött på sig själv, och jag har ärligt talat börjat att fundera på om det inte är så att tanta börjar att bli senil. En riktig klump röv är jag. Tappar jag inte saker i golvet, skadar mig själv, glömmer barn, lägger posten i kylen så är det något annat heltokigt. Dagens höjdpunkt var när jag för andra dagen i rad skulle betala med mitt kort och inte kommer ihåg min pinkod. Det slutade med att det inte funka att handla på kortet å sen käka bankomat helvetet upp det... :( Här står jag utan cash och vi dra till sälen på torsdag, wonderful. Tur att man är lyxhustru å kära Martin kan lösa ut mig! ;)

Ja fast vid närmare eftertanke så någon lyxhustru är jag nog knappast. Inte ens gift, än... Å pengar ja, det är ju en tolkningsfråga samt en snabbt åtgången förbrukningsvara. Tjänar man mycket förbrukar man mycket, tjänar man lite ja då blir det tvärtom. Men på något konstigt sätt övelever man alltid. Dock hade det inte varit fel att vara rik som ett svin.

Jag hade gjort gott, sparat till barnen, sen hade jag hamstrat skor, skor å mer skor. Jag älskar skor. Fattar inte varför denna läggning, men de är så fina på någe vis, å goa å bara helt fantastiska. Sen hade jag tatt en tripp till solen, älskar solen. Köpt blommor, ÄLSKAR blommor!!! Handlat kuddar å gardiner, ÄLSKAR kuddar och gardiner! Å så hade jag köpt kläder till barnen, kanske en ponny till Natalie, ett trumset till Joel, eller nä... inte det! Ja, som sagt det finns ju endel att spendera lite cash på, kanske tur att man inte har det i överflöd, det hade ju spårat ur, det hör ju jag det! Fast jag vill nog väldigt gärna ha lite nya blommor å ett gäng skor... snälla?!

Welcome to happiness!

Nog för att det finns mycket skit att begrunda i livet. Det sista kilovis av detta känns det som, men man får inte glömma glädjen här i livet. Jag är ju inte bara en förbannad, manisk och pessimistisk kvinna, jag har ju även en del godhjärtade tankar och visioner. Jag älskar känslan av kärlek, när den kommer sköljande över mig helt plötsligt och utan förvarning. Jag blir helt varm i kroppen och livet är inget annat än perfekt. Ibland är man bara så full av skit att man liksom glömmer bort att älska och ta vara på det värdefulla.

Du tar en titt in i vardagsrummet, vilket btw är belamrat med leksaker från golv till tak trots att det ska vara ett leksaksfritt utrymme. Det ligger 2 små barn i högar, ett stycke har somnat och ligger lite förvriden i en mindre bekväm posé och den andra ligger utslagen och kollar tv. Smutsiga är de då den ena har ketchup i HELA håret och den andra har en måltid sparat på ena kinden. Smarta barn då man aldrig vet vad som ska hända i världen, så det är bäst att hamstra lite mat medan man har chansen. De är små, de är små smutsiga monster men de är våra små monster och fantastiska sådana! De måhända att de målar bilen med sten, rullar runt och äter lera, färglägger varandra och omgivningen med tusch, karvar lite i parketten, jagar varandra med kniv och klättrar upp på tak and so on. Men de är ju bara så söta och helt underbara... när de sover. :) De växer så fort, innan du vet ordet av kallar ingen dig för mamma längre utan du blir omdöpt till morsan, farmor eller kanske bara kort och gott, kärringen. Underbart.

Jag är lycklig (nästan alla dagar i veckan)! Det är ju för fasen FREDAG! <3 Love life!

Puss

Det finns de som fattas oss...

Gårdagen var Bettys dag. Betty var min vän, en mycket nära och betydelsefull vän. Hon var oxå mina barns farmor. Erik var 3 år när hon gick vidare och Natalie låg i min mage och bara väntade på att få se dagens ljus. Betty drabbades av lungcancer endast 52 år gammal. Jag och en tillsynes frisk Betty var en dag i maj år 2007 på lungmottagningen och fick ett besked jag befarat men inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig, det skulle förändra livet. På bara några månader åt sjukdomen upp allt. På bara 2 månader var världen en ängel kort. Jag minns dagarna, de sista dagarna som igår. Vi satt på ett rum i en galen värld, döden och livet så nära varandra. Betty inför döden. Natalie inför livet. Att de aldrig fick ses gör mig jätteont. Hon var en kvinna med enormt stort hjärta och hon hade gånger tusen offrat sitt liv för de hon älskade. Som hon längtade efter bebisen i magen, så mycket hon älskade Erik. När bebisen skulle komma, skulle det ju bara vara Erik och farmor på kondis. Betty somnade in en sommardag i juli 2007. Betty begravdes en underbar dag i augusti omgiven av de som höll henne kär, jag låg på BB med en nyförlöst prinsessa på bröstet, så full av kärlek, så full av sorg. Betty så älskad, så saknad.

Sorgen är din och bara din. Det flesta av oss har träffat sorgen. De flesta av oss föraktar sorgen. Mitt problem är skulden. Min skuldkänsla, min känsla av att jag kunde gjort SÅ mycket mer. Mitt förnuft säger att jag gjorde allt jag kunde, jag hoppas det. Men än idag är jag inte klar med min sorg inte heller min känsla av att stå brevid och känna mig så maktlös, besviken var jag/ är jag på livet. Livet är orättvist. Betty fick 52 år, det finns många bland oss som inte ens får det, jag sörjer med er! Sorgen är din egen oavsett vem och hur gammal din sorg är. Tänk på att älska medan tid att älska finns. Livet är svårt, komplicerat och extremt, extremt värdefullt, ta vara på det medan livet är ditt. Älska idag, imorgon kan det vara försent.

<3

Ledig dag!

Efter en jobbhelg är det ju passande med en ledig dag. Mer passande vart det ju att det faktiskt har varit FANTASTISKT väder, jag har suttit på trappen och solat, Natalie har sprungit runt, bakat kakor bestående av lera, grus, mer lera och vattenpöl... jättegott, verkligen. Vi hämtade hem det stora barnet ifrån skolan och fortsatte vårt samkväm utomhus, lunch i solen och bara hade grymt gott! Det är så underbart med vår, jag älskar vår!

Fick ju passa på att träna lite löp nu ikväll oxå, jag började ju så fint för några veckor sedan, tänkte att nu fan ska jag ta tag i livet, öööh fettet snarare, ja röven som hänger vid knäna och Erik trodde jag skulle ha barn häromdagen då jag stod i duschen... Nä så illa kanske det inte är, men man ska ju ta hand om sin kropp medan man har en kropp att ta hand om. Fast å andra sidan blir jag sjuk varje gång jag börjar träna, kanske är det ett tecken? Är tränig ohälsosamt?

Funderade lite på livet häromdagen, ja det hör ju inte till ovanligheten att jag blir besviken, förväntar jag mig för mycket av världen? Jag vill göra så mycket, vara med förändra, göra skillnad, tror nog att jag kan ge upp det, man blir bara besviken. Om inte annat måste jag nog avancera lite i näringskedjan för att ens någon ska lyssna på vad jag har att säga, det är synd att skam att man som liten människa inte har en talan i världen. Frågan är ju bara va fan jag ska hitte på...? Kanske skulle man satsa på en mer framgångsrik karriär å kanske en lite mer välbetald karriär? Inte kommer man nog vart genom att vara ett med Florence. Sjutton vad jag längtar till sommaren :)

God natt på er där ute!

Som ett stycke ursketet äpple...

När klockan i morse ringde vaknade jag mer död än levande. Ihop knycklad i en pöl av dregel låg jag. Tänkte att det är osant att natten redan passerat. Glatt stod 2 stycke barn och tittade på mig i min mindre smickrande posé. Det är fruktansvärt att vakna och känna att man är mer slut än när man gick och la sig. Men vad göra? Det var bara att så smidigt som möjligt åla sig ur sängen.

Ibland är det svårt att få energin att räcka till. Så sjukt mycket på jobbet att när man väl lyckas ta sig där ifrån har man tillfälligt förlorat förmågan att tänka. Man har drabbats av minnesförlust, ej orienterad till tid, rum eller person. Du tror att du heter Britta och är 71 1/2 år och är pensionerad från ditt yrkesliv som cafébiträde. Talet är oklart, sluddrigt och det är svårt att avgöra om det är norska, danska, svenska eller arabiska du talar. De sista patienterna du träffade innan hemgången tittade mycket suspekt på dig då du darrade på handen med den största kanylen de sett i högsta hugg och försäkrade om att du faktiskt är sjuksköterska och gjort detta 1000 gånger... Du hade i sekunden innan frågat snällt hur det nu känns med baksmällan? Det var buksmärta patienten sökte för. Tacka gud för kaffe och häv en kanna. Det är skönt att komma hem och kasta sig i säng. Det är mindre skönt att vakna...

Barnen är extremt oförskämt pigga att man önskade sig div droger av olika slag. Nu är det ju olagligt med droger så det är ju bara hypotetiskt sett jag önskar mig det. Dessutom har jag aldrig brukat en drog i hela mitt liv så det kanske är dumt att börja nu...? ;) Tur att jag är ledig idag och i morgon och fantastiskt tur att det bara är 15 veckor kvar till semester!

Puss på er!

Tiden springer på...

Våren den närmar sig med stormsteg, tecken finns över allt! Solens varma strålar värmer ditt ansikte, doften av hundskit ligger som ett härligt inslag, efter du trampat i en blaffa för någon som tror "att det som inte syns det finns inte" och lämnat kvar högar med avföring då det var snö å frost... fåglarna kvittrar å skatjävlarna skriker, ungarna ser ut som chokladbollar varje gång du hämtar dem från dagis, lera med grus på. Alla vinterkläder sjunger på sista versen då du de senaste veckorna tvättat jackorna frenetisk, tvättmaskinen tuggar grus.

Men visst är det FANTASTISK!!! Jag älskar våren! Det är ljusare tider, det är härliga tider, återigen har livsglädjen funnit sin rätt! Det är en fantastisk tid och det känns underbart att finnas till... å där ordnade ungar x2 översvämmning i badrummet... wonder.

För övrigt är det mycket att fundera på, mycket att stå i, allt ska hinnas med. Jobb, barn, män, planeringar och utföranden. Just nu är det faktiskt mindre än 4 månader kvar och vet ni vad...? Det är endast 16 veckor kvar till jag har FYRA veckors semester!!! Vet ni när denna här hade semester senast?!?! Jag har jobbat och pluggat, pluggat och jobbat och pluggat och jobbat i över 5 års tid... semester my ass! Ska bli så fantastiskt underbart att jag nästan dör! :D Nedräkningen har börjat! När vi ändå talar på det, är det dags att göra sig i ordning för en 17-02 tjänstens grepp.

Kram på er å njut av solens strålar medan ni har chansen! :)