När klockan i morse ringde vaknade jag mer död än levande. Ihop knycklad i en pöl av dregel låg jag. Tänkte att det är osant att natten redan passerat. Glatt stod 2 stycke barn och tittade på mig i min mindre smickrande posé. Det är fruktansvärt att vakna och känna att man är mer slut än när man gick och la sig. Men vad göra? Det var bara att så smidigt som möjligt åla sig ur sängen.
Ibland är det svårt att få energin att räcka till. Så sjukt mycket på jobbet att när man väl lyckas ta sig där ifrån har man tillfälligt förlorat förmågan att tänka. Man har drabbats av minnesförlust, ej orienterad till tid, rum eller person. Du tror att du heter Britta och är 71 1/2 år och är pensionerad från ditt yrkesliv som cafébiträde. Talet är oklart, sluddrigt och det är svårt att avgöra om det är norska, danska, svenska eller arabiska du talar. De sista patienterna du träffade innan hemgången tittade mycket suspekt på dig då du darrade på handen med den största kanylen de sett i högsta hugg och försäkrade om att du faktiskt är sjuksköterska och gjort detta 1000 gånger... Du hade i sekunden innan frågat snällt hur det nu känns med baksmällan? Det var buksmärta patienten sökte för. Tacka gud för kaffe och häv en kanna. Det är skönt att komma hem och kasta sig i säng. Det är mindre skönt att vakna...
Barnen är extremt oförskämt pigga att man önskade sig div droger av olika slag. Nu är det ju olagligt med droger så det är ju bara hypotetiskt sett jag önskar mig det. Dessutom har jag aldrig brukat en drog i hela mitt liv så det kanske är dumt att börja nu...? ;) Tur att jag är ledig idag och i morgon och fantastiskt tur att det bara är 15 veckor kvar till semester!
Puss på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar