Skäms

Det värsta som finns är dåligt samvete. Ett dåligt samvete kan verkligen åta upp en inifrån, tugga ner en till småbitar och spotta ut dig, trasig, dregglig och halvdann. Med ett dåligt samvete följer ångesten som ett brev på posten. Man kan få dåligt samvete av världsliga ting pga div saker man faktiskt kan göra bättre och bidra med men värst är ju här å nu... Jag råkade ha sönder en sak igår. En ny sak som vi köpt, en dyr sådan som man inte vill ha söndrig. Jag fick så DÅLIGT samvete att jag började gråta å ångest kom smygande... Det var ju verkligen inte meningen och det går verkligen inte att lossas om att det aldrig har hänt för det syns verkligen, annars är ju förnekelse en bra grej...

Jag tror vi alla gjort saker vi ångrar så innerligt, sådana saker som man hade offrat sin vänster arm för att få ogjort. I djupen av oss själva finns en del mörker hos de flesta av oss skulle jag tro, kanske vill man inte erkänna det, men jag måste tro att det bara inte är jag som gjort misstag som jag gärna inte talar om, sådana saker jag begravt i mitt inre, mörka hemligheter som jag önskar kunde försvinna för evigt. Det där som hände igår är en bagatell... känns inte alls så farligt nu när jag börjat fundera på livets andra hemskheter, usch å fy. Varför började jag begrunda detta? Det enda man kan göra är att be om förlåtelse, vara medveten om sina misstag och fel. Begrunda dessa och aldrig aldrig göra samma misstag igen! Ödmjukhet inför världen, inför andras fel och brister. Respekt. Ingen av oss är perfekt. Bra att tänka på. 

Puss & kram på er!

Rätten att leva. Rätten att dö.

Idag kom dommen gällande den åtalade barnläkaren som åtalats för att givit ett spädbarn för mycket Tiopental. Mitt hjärta blöder att ett barn ens inte ska få leva sitt liv men i samma veva måste jag ändå säga att vi alla måste vara berättiga att dö. Vi måste kunna få ha rätten till att dö en stillsam död utan plågor, smärta, oro och ångest! Vad är det som gör att samhället inte kan acceptera döden? Lillan hade fått sin respirator avstängd, hon skulle snart somna in, vad är vad att bråka om? Vad är vad att lägga energi på? Det finns så mycket i vår värld att lägga resurser på, det finns så mycket orättvisor och hemskheter, varför kan vi inte få rätten till att dö? 

När man jobbar inom vården, som jag gör, träffar man människor med fruktansvärda livsöden dagligen. Vissa passerar utan att lämna märken andra fastnar och berör dig så otroligt mycket! Jag kan säga att det är inte en gång jag har fått höra att "om jag hade haft orken att ta mitt liv så hade jag gjort det, jag orkar inte plågas längre...". Vem är mäktig nog att bestämma över livet? Svammel svammel, men i min värld måste man ha lika mycket rätt att leva som rätt att dö. 

Att förlora ett barn... jag kan inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig hur det känns och jag ber om förlåtelse om jag snackar om något jag ej vet något om, men om man kunde göra något för att lindra även om det hade påskyndat en dag eller 2, hade man inte önskats sig det då? Jag önskar ingen ett lidande, det är faktiskt sant. Vare sig vän eller fiende alla har vi rättigheter och alla bör mötas med respekt och en andra chans sen om man missbrukar sin andra chans kanske det är svårt att ge en ny... 

Önskar att livet var rättvist, att vi alla fick ta del av livet och all glädje och kärlek livet faktiskt kan ge. Men jag önskar mig oxå rätten att dö så stillsamt det bara går den dagen det är min tur att vandra.

Kram på er!

Träsmak å hubba bubba!

Här sitter jag på golvet med träsmak i röven. Varför kan man undra? Å ja, jag har till och med hämtat en kudde som min ända vilar emot men va tusan gör det? Å skav i rumpen är inget att leka med ska ni veta... Jo, det jag försöker mig på att att visa min kära sambo lite stöd... Han lägger klinkers i badrummet, jag sitter utanför dörr öppningen, som den stödjande å stötande sambon jag är. Det är jag, min "förebyggaskavirövenkudden", en kopp te samt datorn, som gör sitt yttersta för att verka för en harmonisk stämning och ett djups psykologiskt deltagande samt stöd! Teamarbete, hell yeah! Jag vet dock inte om mitt sk. stöd är lika eftertraktat som jag önskar.

Nu ska jag helt plötsligt tvingas till delaktighet... det behövs tydligen dammsugas upp delar... vart tog det psykologiska och fina stödet jag så fint och omsorgsfull byggt upp tagit vägen?! Ska jag behöva vara fysiskt delaktigt?! Nä, klockan är 21.30 och jag tycker faktiskt att det borde räcka för idag, dessutom fogade jag förresten alla väggar häromdagen, så det så. ;D Förresten har min ända somnat så om jag ska ta mig ur denna ställningen lär det bli ett kast åt vänster sen en diskret rullning mot mjukare mål, typ bädden. Gud sicken fin idé tänker kanske att jag borde bege mig dit nu. Å en sak till, hur kommer det sig att män har all energi i världen till att greja med sina grejor men att göra vardagliga skit ting... Gud vad jag längtar till badrummet är klart!

Puss och god natt!

Lite ledsen i ögat.

Ibland blir man faktiskt lite ledsen i ögat. Som många av er vet är orättvisor någon jag starkt går i gång på... Idag har varit en dag då jag tycker att rättvisan inte riktigt har gjort sitt. Här följer ett av flera exempel då det inte riktigt gått till på det sättet jag föredrar.

Jag tycker att man ska försöka undvika att forma barnen som offer. Jag tycker att de ska stärkas, höjas istället för att daltas med, lyftas och ges självförtroende och stolthet! Se det positiva och uppmuntra detta. Men idag skar det i mitt rättvisehjärta. Erik var på fotbollsträning och en annan kille gjorde 1000 nålar på honom för att hämnas en passning som gick fel. Erik bara stod där å sträckte fram armen, vågade inte säga något, lät den andra pojken göra 1000 nålar på honom medan hans tårar trillade ner för kinderna. Erik såg så underlägsen och rädd ut, mitt mammahjärta skrek! Inte får man medvetet vara elak! Ok om Erik fått en fotboll i skallen men att skottet inte var en medveten: "jagskaköttaErikshuvudskott" så är det ok. En olycka händer lätt och smällar kommer vi få genom hela litet. Det är av smällarna vi ska lära. Vi ska gråta, vi ska tycka synd om oss själva och det är oxå av smällarna vi ska resa oss upp, starkare än var vi var när vi föll. Det är det hårda vägen i livet som vi lär. Det är genom den hårda vägen vi lär oss att uppskatta, att älska, att se glädjen och ljuset bakom mörkret, ja ni vet! 

Erik sa att han hatar fotboll och jag försökte vara så rättvis som jag förespråkar. Jag pratade med en hysteriskt gråtande Erik och den andra pojken för att bena ut vad som hände och för att säga att vi måste alla vara snälla mot varandra... Tänk er denna situation när killarna inte är 7 år utan 17 år och jag jagar dem med bilen för att försöka få alla att vara vänner... Martin får väl kanske låsa in mig. Jag har inte riktigt kommit på än vad jag ska göra av mitt stora driv i livet, jag har hört det ryktas att ett visst parti kanske skulle behöva en ny ledare, en rättvis, medveten och verklighetsförankrad sådan kanske... precis som min klassföreståndare i 6 klass sa. Jag hade tydligen redan då en del att säga världen.

Kram på er och god natt! :) 

Jag tänker...

Jag tänker att det är allt bra äckligt ute så här års.

Jag tänker att jag borde motionera bort ett å annat löst som hänger.

Jag tänker att det finns för lite tid här i världen. 

Jag tänker att vem fan bryr sig om Håkan Juholt och hans lägenhet? 

Finns det inget mer betydelsefullt och mer i behov av uppmärksamhet än det? Jag kan lova att det inte bara är stackars Håkan aka Super Mario, som har dragit nytta av våra pengar... Hur mycket tror ni att det kostade när kära herr stadsminister Fredrik möblerade om på sitt kontor...? Säkerligen ett par 100 tusen, av våra pengar, men vem bryr sig om det? 

Jag kan tycka att mycket energi läggs på skit skit å lite mer skit, det som verkligen bör uppmärksammas och de som verkligen behöver vår fulla uppmärksamhet liksom faller lite i glömska. Vad hände med vårdens orättvisor som ett exempel? Eller alla våra utsatta barn? Vad hände med min lön, tex? Vem bryr sig om den? 

Jag tänker att det finns mycket här i världen som inte är vad det borde.

Jag tänker att smutskasta andra och hänga ut folk, göra en höna av en fjäder lite är mänsklighetens specialitet.

Jag tänker att SJÄLVKLART får man inte smussla med våra pengar, men tyvärr är det nog något ALLA som har möjlighet gör!

Jag tänker att alla vi någon gång brutit mot lagen och på något sätt utnyttjat systemet.

Jag tänker att man kanske inte ska kasta sten när man sitter i glashus.

Jag tänker att en å annan smuggelöl någon gång har slinkit ner, kanske har man köpt en tjänst svart eller någon gång tagit betalt utan att skatta för det, kanske har man utnyttjat systemet fler gånger än vad man själv trodde...? 

Fulsprit är fulsprit å svarta löner är ett brott. Att muta sambon med sex får att få köpa ett par nya stövlar kan klassas som en form av betaltjänst. Olagligt. I vår fantasi lever vi i ständig laglöshet. Verkar kanske inte som någon av oss kommer till himlen? Ty i synd vi alla mer eller mindre lever. För i Guds ögon är synd en synd, vare sig det handlar om Håkans lägenhet eller dina sexuella fantasier om den som inte får nämnas vid namn. 

Natalie sa: "Mamma det här var en riktig gammal å ful gubbe" samtidigt som hon visade en bild på Tomten. Här blir det ju klart inga julklappar det hör ju vem som helst... :)

Hopp hej på er, long time no see!