Det värsta som finns är dåligt samvete. Ett dåligt samvete kan verkligen åta upp en inifrån, tugga ner en till småbitar och spotta ut dig, trasig, dregglig och halvdann. Med ett dåligt samvete följer ångesten som ett brev på posten. Man kan få dåligt samvete av världsliga ting pga div saker man faktiskt kan göra bättre och bidra med men värst är ju här å nu... Jag råkade ha sönder en sak igår. En ny sak som vi köpt, en dyr sådan som man inte vill ha söndrig. Jag fick så DÅLIGT samvete att jag började gråta å ångest kom smygande... Det var ju verkligen inte meningen och det går verkligen inte att lossas om att det aldrig har hänt för det syns verkligen, annars är ju förnekelse en bra grej...
Jag tror vi alla gjort saker vi ångrar så innerligt, sådana saker som man hade offrat sin vänster arm för att få ogjort. I djupen av oss själva finns en del mörker hos de flesta av oss skulle jag tro, kanske vill man inte erkänna det, men jag måste tro att det bara inte är jag som gjort misstag som jag gärna inte talar om, sådana saker jag begravt i mitt inre, mörka hemligheter som jag önskar kunde försvinna för evigt. Det där som hände igår är en bagatell... känns inte alls så farligt nu när jag börjat fundera på livets andra hemskheter, usch å fy. Varför började jag begrunda detta? Det enda man kan göra är att be om förlåtelse, vara medveten om sina misstag och fel. Begrunda dessa och aldrig aldrig göra samma misstag igen! Ödmjukhet inför världen, inför andras fel och brister. Respekt. Ingen av oss är perfekt. Bra att tänka på.
Puss & kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar