Idag kom dommen gällande den åtalade barnläkaren som åtalats för att givit ett spädbarn för mycket Tiopental. Mitt hjärta blöder att ett barn ens inte ska få leva sitt liv men i samma veva måste jag ändå säga att vi alla måste vara berättiga att dö. Vi måste kunna få ha rätten till att dö en stillsam död utan plågor, smärta, oro och ångest! Vad är det som gör att samhället inte kan acceptera döden? Lillan hade fått sin respirator avstängd, hon skulle snart somna in, vad är vad att bråka om? Vad är vad att lägga energi på? Det finns så mycket i vår värld att lägga resurser på, det finns så mycket orättvisor och hemskheter, varför kan vi inte få rätten till att dö?
När man jobbar inom vården, som jag gör, träffar man människor med fruktansvärda livsöden dagligen. Vissa passerar utan att lämna märken andra fastnar och berör dig så otroligt mycket! Jag kan säga att det är inte en gång jag har fått höra att "om jag hade haft orken att ta mitt liv så hade jag gjort det, jag orkar inte plågas längre...". Vem är mäktig nog att bestämma över livet? Svammel svammel, men i min värld måste man ha lika mycket rätt att leva som rätt att dö.
Att förlora ett barn... jag kan inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig hur det känns och jag ber om förlåtelse om jag snackar om något jag ej vet något om, men om man kunde göra något för att lindra även om det hade påskyndat en dag eller 2, hade man inte önskats sig det då? Jag önskar ingen ett lidande, det är faktiskt sant. Vare sig vän eller fiende alla har vi rättigheter och alla bör mötas med respekt och en andra chans sen om man missbrukar sin andra chans kanske det är svårt att ge en ny...
Önskar att livet var rättvist, att vi alla fick ta del av livet och all glädje och kärlek livet faktiskt kan ge. Men jag önskar mig oxå rätten att dö så stillsamt det bara går den dagen det är min tur att vandra.
Kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar