Vi skriker efter vargen, den är redan här.

Sommar, sommar, sommar... denna ljuva sommartid. Då vi förväntar och förväntas att njuta av både sol, värme och lediga dagar på stranden. Det är semestertider, dags för återhämtning och kvalitetstid med familj och vänner. Vänta lite, jobbar du i vården? Då gäller detta ej dig.

Sommar i vården innebär att du i bästa fall får semester var 3:dje år med resten av familjen. Det innebär att du innan alt efter din semester får arbeta så blod, svett och tårarna sprutar. Vilket också innebär att dina 4 veckors semester inte är värd namnet semester utan snarare bör kallas "den obligatoriska sjukskrivningen" alt. "rehab efter koma". Känslan  "jag dog, såg ljuset men tog mig kravlandes tillbaka" är mer ett faktum än ett undantag.

Ångesten inför sommaren i vården är ärlig och sann. Ni kan säga och tro vad ni vill där ute, vi vet. Vi vet också hur patienter och anhöriga kommer att lida. Vi vet också att patientsäkerheten upprepade gånger kommer att vara grymt hotat om ens befintlig. Vi vet att ni efter sommaren kommer att säga "vi klara det!". Vi säger "phu, tur att ingen mer dog". Vi kan trots 3 års högskoleutbildning inte längre stava till patientsäkerhet. Jag kan garantera er att det inte beror på att vi inte vill, det beror på att vår kapacitet är begränsad. Jag är en och kan bara vara en, inte två, fem eller tio. Inte heller kan jag arbeta för fler och samtidigt stava patientsäkerhet. Det är ungefär som att köra bil och skicka sms samtidigt, det är olagligt. Varför då?

Vi kommer också att tackar gudarna för att inte hela personalstyrkan utan bara några av våra kollegor hade stake nog att säga upp sig! Vi ser hösten, lång, mörk och kall. Vi ser sommaren komma åter, med ångest och panik, nä vänta! Vi ser sen en tid tillbaka hela året som ett enda stort svart ångest moln. Vet ni varför? Sjukvården blöder, den håller på att gå in i chock och dö. Det är dagens sanning! Våra gamla kollegor flyr, våra nya kollegor flyr. Ingen, jag menar verkligen INGEN vill arbeta under våra förutsättningar varken under sommar, vinter eller vår! Vårt problem är större än en sommar. Ert problem är större än en sommar. Någon förvånad? Vänligen räck upp handen.

Vems sanning?

Under gårdagen uppmärksammade P4 väst ett ärende som inträffat på akutmottagningen NÄL. Fruktansvärt, där en kvinna pga av 13 timmars väntetid fått trycksår. Självklart helt oacceptabelt och oförsvarbart, det får inte hända! Jag har dock något att invända mot hur man tydligt skyller ifrån sig och lägger ansvaret på dem längst ner i kedjan.

Situationen ska ha beskrivits som kaotisk men "sjukhuset uppger också att missförhållandet berodde på kompetensbrist hos personalen och motsättningar mellan olika personalgrupper". Vem är ni som yttrat detta?! På vilka grunder?! 


Varje vecka om inte dagligen har vi patienter på akutmottagningar runt om i Sverige som väntar i över 13 timmar. Vi har en växande äldre generation och många av dessa patienter är både sängliggande och multisjuka. Vad tror vi händer med en multisjuk patient under 13 timmars väntan liggandes på en brits på en akutmottagning? Har akutmottagningen resurser att vårda under så många timmar efter de omvårdnadsbehov som finns då belastningen för övrigt är brutal? Beror patienternas väntan pga av kompetensbrist hos personalen och motsättningar mellan olika personalgrupper eller tror vi att det beror på att vi lever i ett Sverige där man munknullat sjukvården till dess yttersta?! Finns det längre några marginaler? 

Vi kräver att vården ska bedrivas av högsta kvalitet men hur kan man möjligen nå dessa mål när det ända som genomsyrar vården är nedskärningar, sparkrav och flykt av personal? Jag blir så jävla förbannad när man skyller sjukvårdens misslyckande på personalen på golvet. Samma personal som inte kunna uppsöka toaletten under ett minst 8 timmars arbetspass pga den enorma belastningen, som inte fått i sig mat pga situationen som sådan! Är det personalen under dessa kaotiska förhållanden som är orsaken till att det brister eller att oacceptabla följder likt historien ovan sker?! Eller gör vi så gott vi kan efter de förutsättningar som tilldelats oss? Vill ni veta en hemlighet? Patientsäkerhet kostar pengar och patientsäkerhet kan inte garanteras av en personal som varken fått äta eller skita!


Jag är så vansinnigt trött på att dagligen stå i korridorerna och förvara er! Det är inte nu och har heller aldrig varit mitt beslut eller min önskan att vårda i korridoren, låta patienter vänta i 13 timmar eller inte alltför sällan upp till ett dygn på akutmottagningen. Inte heller är det jag som bestämt hur många det ska vara i tjänst. Jag kan lovar er att jag förkastar våra förutsättningar till god vård mer än ni. Så mycket att jag ofta tänker på att bli något annat. Det är fruktansvärt att Sverige får mig att vilja byta karriär. Vet ni? Jag är, likt väldigt många med mig, en jävligt bra sjuksköterska. Kanske är jag den som en dag räddar ditt liv. Det kommer att bli Sveriges förlust när jag och många med mig tröttnar.