Det finns mycket att säga.

Det finns mycket att säga om världen, det finns mycket att säga om människorna som lever i den. Jag tror på att vi alla bär ansvar för våra handlingar men även för varandras handlingar. Vi är ändå en del av det samhället vi lever i. vi är ändå en viktig del i formandet av samhället. Att vi människor är en varelse med extremt mycke känslor är väl kanske ingen hemlighet. På en vecka har ca 2 miljoner känslor passerat min kropp, både kärlek, förtvivlan, sorg, glädje och hat. De snurrar runt i kroppen som en jävla karusell! Kanske är det inte så konstigt att människan spårar ur? Man kanske kan göra en liknelse med hundarna, vill någon köpa en sönder avlad ras? Nä, å varför inte?! Nä för att hundjäveln är då både kass i själ, kropp och leder! Vad händer med en sönder avlad människa?

"Jag kungen är över alla här, under trädens gröna höjd. Jag har nått opp till högsta topp, men ännu är jag ej nöjd." Ja vad heter nu den dära kungen i Mowgli, det har helt försvunnit. Men han har en poäng! Är det vårt ego som förblindar oss? Kanske är människan inte så smart som hon tror kanske är hon så dum att hon ärligt inte fattar bättre?! Vi är slavar i vårt eget herravälde! Sönderavlade och påväg mot vår egen undergång.

Känns ju skit positivt detta hära, hoppas att mitt tänkande förstås som allvar men ändå med en stor portion ironi. Poängen: kanske är vi inte så jävla bra som vi tror och kanske får vi inse att vi bär inte bara ansvar för oss själva utan för hela vår värld. Ett gemensamt ansvar som vi kanske ibland i vår vardag glömmer. Det barnet vi formar hemma är oxå de barnet som ska fungera i världen. Vem bär ansvaret?

Fruktansvärt

Jag är djupt berörd. Man blir lätt det. Det är ofattbart. Vad är det som gör att en människa kan spåra ur så enormt? Vart gick det fel? Vem eller vad ska vi nu skylla på? Är det vårt fel, världens fel? Vem bär ansvaret för människans uppenbara ohälsa? 

Jag kan inte ens föreställa mig paniken och sorgen de drabbade bär. Här sitter jag tillsynes trygg i min soffa med gåshud och tårar, nästan så man skäms. Jag är ledsen.

Mer naket åt folket!

Satt och läste lite på aftonbladet så här på min lediga dag. Samlar krafter gör jag för att hela huset ska storstädas, kalas för mammas monster Erik, som blir 7år idag <3, blir det i morgon! :) Till saken hör då att jag är en ganska frispråkig människa eller hur man nu ska uttrycka sig. Jag tycker att människor här i världen lägger på tok för mycket tyngd i att störa sig och kritisera andra människor (vi har nog snackat om detta tidigare). Tänk om alla de som lägger så mycket energi på att klaga och förstöra för sin medmänniska istället hade lagt den fina energin på att hjälpa de i nöd istället, tänk vilken underbar och härlig värld vi då hade levt i!

Det jag läste handlade om att någon på en badstrand hade ringt polisen för att en av badgästerna hade skojat till det lite och kört en baddräkt ala string. Genast som från ingenstans ploppar rebellen Jenny fram, dra en svordom högt och tänker: "Men va FAN! Vem i helvete bryr sig?!" Låt folk uttrycka sig, låt folk skoja till det lite i vårt åt helvete stela land, se det roliga i livet! Å nu finns det säker någon som tänker men stackars barn då.... Ja det finns mycket saker som är väl mycket mer traumatiskt än en halv naken röv! Typ misshandel, mobbning, ofredande och annat skit många barn utsätts för, gör något åt det istället. Å förresten hur skadligt kan en röv möjligen vara?! Sätt på TV å kolla dagens barnprogram där de gör de mest onaturliga ting, slår varandra, är elaka och beter sig illa, det är nog mer ohälsosamt! 

Mina stackars ungar borde vara traumatiserade för livet då, med tanke på allt de sett genom åren. Mammas röv naken, mammas röv i en trosa, mammas röv i string, mammas röv i ett par byxor... ja rumpan min kanske väcker anstöt, I'm sorry. Å hur många rövar traskar inte runt på stranden inte helt påklädda? Kanske skulle man egentligen inte åka till stranden alls om man inte uppskattar halvnakna människor...? Nä jag säger bara: Mer naket åt folket, vi är på tok för uppsnoffiga kanske är det dags att plocka ut det där hårda uppstoppade i rumpan och släppa loss lite! Tänk vad mycket roligare livet blir när man slipper lägga energi på strunt! 

Min åsikt, är förvisso min åsikt! Men frihet är viktigt och en röv skadar ingen. Vapen gör, onska gör, människor skadar, gör något åt det istället!

Puss på rumpan!

Oklart!

Jag har lagt av mig, jag är ledsen, men jag är bara såååå trött. Det är slitsamt att vara akutsjuksköterska på en grymt välfylld akutmottagning. Jag har ju inte ens ork att tänka längre, å det ni, det är skandal! Så här en torsdags kväll med 2 lediga dagar framför mig tänkte jag ta igen vad mitt kära tänkande gått miste om. Det å ett mycket välförtjänt glas rosé! :) 

Å nu när jag sitter här, tänker jag, va fan tänker jag på? Öööh nä ingenting, det är totalt blankt! Idag än en gång for jag till affären för att handla, parkerar bilen, tar plånboken, råkar öppna den på väg in i affären och ser till min stora fasa, inget kort! HUR MÅNGA GÅNGER HAR DETTA HÄNT?! Så galet många gånger att det börjar bli riktigt riktigt irriterande! Till och med Martin börjar tycka att snart är ohållbart. Han till å med hotade med smisk som straff... oooh (rädd jag blev... haha)... det kommer iofs bli intressant å se hur detta straff kommer att utforma sig! :D

Å straff kära ni, det är trevliga ting, mer straff åt folket! Ett straff om dagen det är bra för magen! :) Känner ibland att jag kanske borde blivit snut så jag kunde delat ut lite straff på lagligt vis... nä får väl bli i ett annat liv med mer tid! ;)

Puss å kram och snart på återseende igen! 

 

Här sitter jag och funderar på vad det är för dag idag? Att min redan kända förvirring har eskalerat är ett faktum!  Känner mig som en dement gammal tant! Efter jobb helgen är det inte bara förvirring som är problemet utan även en släng av narkolepsi, stegrande magkatarr och viss likgiltighet. Trots helgen festligheter i stora staden Trollhättan har arbetet på den berömda akutmottagningen flutit på fint. Men som sagt dagsvill och dödstrött är man. Dock en ledig dag i morgon, härligt!

Idag har vi även hämtat hem mina små monster, som spenderat de senaste 2 veckorna hos sin far. Inga större förändringar hade skett. Jag ville gosa, Erik ville kolla datorn = normalt! Jag ville mysa, Natalie ville bara mysa med pissarna = normalt! Ja vad ska man säga? De var glada att komma hem i vart fall å tvingat dem till gos har jag, så i morgon är det som vanligt igen, HÄRLIGT! 

Apropå pissar, Harry den jäkeln har drabbats av blodtörstighet och köttar allt i sin väg! En massgrav under trappen har vi funnit där liken ligger på rad... fåglar i olika storlekar, lite blodiga, lite huvudlösa. Det senaste mordet var en iller... illern skrek, jag gick ut, illern rymde från massgraven, Harry lubba efter in i en buske, illern skrek, det blev tyst, endast Harry återvände en stund senare... Undra vad han nästa erövring kan tänkas bli? Grannens får?, ett hugg i halsen. Tar nog han dock en dag eller 2 att släpa hem fångsten. Vet inte riktigt hur jag ska få Harry att förstå att "mamma" inte gillar döa fåglar eller likstela illrar, inte heller gnagare att tugga på faller mig i smak.  Behöver någon ha dö på något, hör av er! Harry kan tänka sig ta ett extra jobb, lönnmörderi bör ju generera bra med cash!

Puss å god natt önskar jag!

Förlossning

Idag för 7 år sedan var det meningen att Erik skulle komma till världen och så disträ och flummig han kan vara så var det ju inte, så här i efterhand, en sånn överraskning att han skulle ligga till sig och flumma lite till. Sen är väl iofs inte 8 dagar över tiden något att klaga över men efter en uppgång på 23 kg och ett par fötter stora som 2 sälar kanske det inte var den lyckligaste tiden i mitt liv. Jag tror aldrig i hela mitt liv att jag har känt mig så oattraktiv, fet och ful som när jag var gravid med Erik... mycket obehagligt! Å Ni gulliga människor som går upp en så där 10 kg, ser ut som vanligt förutom en badboll på maggen, på er är jag grymt avis!

Trots denna mardrömslika upplevelse (dock var Natalies graviditet sååå mycke bättre. En magen större än en ko men inte så jätte mycket mer kanske...?) ville man ju som sagt göra det igen. Å varför detta självplågeri kan man tänka? Ju för när valen Jenny låg där med sina värkar och vattnet gick och ungen hade planerat att anlända, ja det ni, det var det mest fantastiska i mitt liv! Med Erik sög jag lite lustgas å mådde hur bra som helst! Med Natalie mådde jag illa som satan av lustgasen, sög ingenting å det gick hur bra som helst! Tog en promenad hem från sjukhuset dagen efter, lik som inget hade hänt. Dock mer slapp än innan men det får man ju leva med. Att tajta till sig igen är ju ett senare problem! Att föda barn det är helt underbart! <3

Hade det inte varit för denna enorma magen och inga kläder i hela världen som passar å för vatten å hormoner, man gråter ju en del, så hade jag gärna fött 10 ungar till! Att genom gå en förlossning är helt underbart!

Gravid med Natalie i v 36

Puss på er, å föd mer barn det är skönt! ;) 

Bakfull å jävlig!

Tänk att något så roligt, trevligt och gott kan få dig att må så förjäkla dåligt! Ibland slår bakfyllan till med all sin kraft och sin ondhet! Väldigt trist tycker jag då det är extremt trevligt att gå på fest med fina och fantastiskt roliga vänner. Det ju himla gott med vin, öl, drinks and annat smaskigt det kan tänkas att bjudas på! 

Så vaknar jag morgonen efter av att jag är så extremt kissenödig att jag håller på att dö, hjärnan min är farligt nära att explodera och illamåendet är äckligt påstridigt... Varje gång ställer jag mig själv frågan, VARFÖR?! och kryper sakta mot dasset för att lindra en del av lidandet. Aldrig förr har det smakat så bra med 2 Alvedon och 3 liter vatten! Min bästa vän är fosterställningen! 

Men trots detta självplågeri är det värt det, för det är otroligt trevligt och nyttigt för själen att umgås med fina vänner och även fast jag har en hjord med barn måste man ibland ge sig själv, sin sambo och sina vänner lite vuxentid! Mycket viktigt för välbefinnandet det är vad jag tror på. Utan sina vänner är man en ganska ensam själ. Så vad jag säger, trots denna bakfylla, är att en redig fest ibland är mycket nyttigt för hälsan! :)

Puss å god natt! 

Karlar

Aldrig slutas man att förvånas gällande div olika män här i livet. Är det inte din käraste, är det din bror eller din vän eller en gammal pappa. Över allt flockas dem, männen. Vad ska vi göra med dem? Det förstår inte vad vi säger, de fattar inte sunt förnuft å inte kan de läsa tankar. Jag tycker att det borde införas något form av "barnbidrag" för mannen du dras med. Ett mansbidrag! 

Mannen din är ju oftast bra att ha till div praktiska ting. De kan lyfta tungt och fint, de kan skrämma barn, de kan öppna burkar som sitter för jävla hårt, de kan snickra ihop någon om inte bra åtminstone halvbra osv osv. Men vad en man suger fett på 9/10 av gångerna är planering! Hur kommer det sig att män inte kan planera, å frasen "det ordnar sig" hur ofta har man inte hört den?! Någon form av planering är ju i alla de flesta fallen att föredra. Jo ja, jag gillar min man väldigt väldigt mycket faktiskt och tur är väl det! :) Men ett mansbidrag tycker jag allt att vi kvinnor som har ett stycke borde få!

Trevlig helg på er!

Saknar grodorna!

Saknar mina små grodor. I dag har de varit hos sin pappa i 6 dagar och 10 dagar återstår. Det är tomt å kallt utan de små liven! Pratade med prinsessan i telefonen härom dagen då hon tyckte att det var läge att komma hem till sin säng, fast det var ju förvisso innan pappa hade informerat henne om att det fanns glass i kylen. Men visst svider det något bedrövligt i ens särgade mamma hjärta. Erik lever lyxliv med allt en 7 åring kan önska sig så han får jag väl dra hem sen... Å andra sidan har de ju sommarlov och slipper både fritids och dagis under 2 veckor när man som mamma jobba hela sommaren för 5:te året i rad utan semester... Självdestruktiv? JA!

Snart åter till worket vi fara. Ja vad vore livet utan arbete? Ett liv med bara ledighet kanske inte vore något liv alls?! Å pengar, tänk att ha det i överflöd, så man slapp arbeta... kanske bara glida runt lite, gästspela lite om man en dag skulle känna sig lite extra jobbsugen. Kanske köpa en villa i något varmt å fint land som man enkelt kan ta privat jetet till när lusten faller på, för vad jag har hör så bör ombyte förnöja. Å varför inte ett fint litet hembiträde som både är bra på det ena och andra. Å då det är dags för lite nya outfits så stänger hela varuhuset för att man ska kunna få en riktigt bra överblick innan man slår till... gäller ju att klä sig bekvämt å snyggt när man glider runt i sitt privatjet.

Jag och min fantasi tar några steg mot duschen för än är fantasin inte verklighet, (hade ju vart skönt med någon som kunde tvättat mitt hår...). Mot jobbet snart vi far, adjö kära ni!

Kärleken & jag!

I det hektiska liv vi alla lever glöms både ibland en själv & de man älskar bort för en sekund eller 2 dar. Ibland glömmer i vart fall jag att vara tacksam över det jag har. Men visst är det skönt när känslan kommer över en och tankarna vandrar till den man älskar! Lite oförskämt i ett hörn börjar du le för dig själv, kanske kommer bilden upp i ditt huvud från när han/hon ligger å sover och du beundrar från din sida sängen eller när han/hon ler eller när du kommer och tänka på hur fantastiskt sexet var härom dagen! Ibland behöver man komma på sig själv och stanna upp och uppskatta det man faktiskt har! En dag kanske när man minst anar det, kan hemska och outförsigbara ting inträffa och kanske är världen inte då längre som den en gång var eller som den borde!

Att älska är för många en självklarhet, för andra en ära, för den tredje inte alls helt givet. För den som söker är att leka med kärleken du har en oförskämdhet och att inte värna om det du har dumdristigt. Jag älskar och jag är älskad, fantastisk känsla det där med kärlek. För visst finns det kanske ingen heller som kan driva dig till vansinne och ologik så som kärleken. Kanske borde vi införa kärlek som rättighet? Alla förtjänar att bli älskad, av sin käraste, sin vän, sin familj och sin värld!

Kärleken & jag!

Ingen är rikare än den människan som lever för kärleken!

Pussen!

"Are you people free? Do you really think you are free?"

Här sitter jag i soffan lagom mosig efter helgens jobb och gårdagens konsert utflykt till det stora Götet. Metallica live, jag säger bara sjukt bra! Riktigt sjukt bra! Dagen till ära har jag spenderat mesta dels i sängen, ledig från jobb, barn och sambo... ja vad göra? Vila lite är ju fantastiskt skönt! Frampå eftermiddagen drabbade jag av energi och gick ut för att klippa gräset, så något vettigt har jag allt tagit för mig.

En gammal långhårig och skäggig metalsnubbe sa något igår som fick mig att fundera lite. Ja ni vet jag funderar ju ganska friskt ibland... "Are you people free? Do you really think you are free?" Det tåls ju att fundera på! Tycker jag att jag är fri? Jag anser mig vara en fri människa som har ett val och en frihet. Men det är ju i högsta grad en tolkningsfråga. Är jag verkligen fri? Styrs inte jag av samhället med dess lagar, normer, måsten och vad "storebror" anser vara rätt och fel?! Jag är nog kanske ingen fri människa, jag är en i mängden och bara en spelpjäs i detta oändliga sällskapsspel där någon försöker få dig att tro att du är en fri själ med valmöjligheter och att du har rätten att bestämma över dig själv. Men i själva verket är du allting annat än fri... Här bestäms det till höger och vänster vad som är det bästa för dig och vad som är bäst för mig, konstigt att någon annan egentligen har makten att säga dig vad som för dig är bra och inte. Och skulle man av någon anledning  falla utanför ramen "för vad som bör" är ju som det värsta ever! Men vem är så klok att denne ska besitta rätten att bestämma vad som är normalt och inte...? 

Ibland kanske det tåls att tänka på, vad innebär frihet? Vissa av oss kanske aldrig vågar tänka tanken eller säger sig inte heller vara intresserade, men vad gör det oss då? Ska man verkligen ge någon annan det fantastiska nöjet att styra och ta över ansvaret gällande vår frihet? Å andra sidan är ifrågasättande mycket krävande och kanske är det avsaknaden av energi och tid? Eller kanske är man nöjd och bekväm med att någon bestämmer åtminstone en del av liv för en? Kanske är det skönt att kunna skylla på någon annan då någon annan anses bära ansvaret. Kanske är frihet delat? Kanske handlar det om att vara fri i ett "halvstyrt samhället"? Att ge människan total frihet kanske blir för mycket för människan att hantera? Vad tror du?