Jag är djupt berörd. Man blir lätt det. Det är ofattbart. Vad är det som gör att en människa kan spåra ur så enormt? Vart gick det fel? Vem eller vad ska vi nu skylla på? Är det vårt fel, världens fel? Vem bär ansvaret för människans uppenbara ohälsa?
Jag kan inte ens föreställa mig paniken och sorgen de drabbade bär. Här sitter jag tillsynes trygg i min soffa med gåshud och tårar, nästan så man skäms. Jag är ledsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar