Torsdag kväll.

Torsdag, mörkt, kallt. Tittar på någon skit på tv, granen står här brevid å barrar, ungarna sover, Martin glor på tvn och jag är hungrig. Är det bara jag eller är hela världen konstant trött? Är det vädret? Depressionen är snart ett faktum, stackars omgivningen säger jag bara. Förra veckan av PMS kantades av mig, inte alls så jätte glad. Man kunde lätt missta mig för en eldsprutande drake med något hårt fast kilat i arslet. Spottade jag inte gift satt jag i ett litet hörn å lipade. Är det vädret som gör det? Om jag får önska mig en sak önskar jag mig: LJUS! Det är ta mig fanemig mörk när du vaknar, märkt när du käkar lunch, mörk när du kommer hem, trots att kl bara är 15.30, det är konstant mörkt. Hata mörkt. Det var någon på jobbet som sa att vi nu går åt ljusare tider, ja vart då då undrar jag?

Det är så mörkt att jag inte ens kan finna något vettigt att skriva för musten har runnit ur mig. Fan, jag måste duscha oxå... Jag tänkte idag när jag satte mig framför datorn att jag skulle skriva något fint och genomtänkt, vart de tog vägen vet jag int. Trots PMS, skit väder å tråk så har det varit en fin jul trots allt. Och nu får vi väl se framemot ett härlig nytt år! Kan jag inte få vår nu önskar jag mig i vart fall ett par decimeter snö så det blir lite ljus i tillvaron! Tänker att det är bäst att ta något att äta, tvaga mig, kasta in handduken och pussa på dem jag älskar!

Kram på er och gott nytt om vi inte hörs innan! :)

Ingen rast ingen ro... god jul.

Jul, ja, det blev det i år igen. Var julkänslan är har jag typ frågat mig själv i flera veckor... Skit väder förstör min jul!
Vad är det egentligen man utsätter sig för dessa få veckor under året? En total hysteri som leder både till det ena och det andra. Under julvecka kan man lätt bli diagnostiserad med div olika plågor. Här hänger jag med en släng av blödande magsår, depression, stundande övervikt, fattigdom och obotlig huvudvärk, tacka Gud för läkemedel! Men vad gör man inte för att glädja de finaste man har? <3
Med rätta känslan är julen fantastisk! Nästa år har jag redan bestämt att Martin ska få sköta all markservice, halleluja!

Denna dagen har jag mest stressat runt som en yr höna, letat de sista två klapparna. Vet ni vad det värsta är? Det är att jag har så jävla grym beslutsångest. Här har jag irrat omkring i 100 olika butiker hittat fina grejer men lämnat butikerna utan något då kära lilla Jenny inte kan bestämma sig... Efter att ha sovit 4 timmar, omringad av barn, med mega pms, tyckte jag efter rullandet av 2000 köttbullar att döden var fantastiskt lockade...

Jag tänker nu lägga mig för natten, drömma söta drömmar. Vakna i morgon utvilad, snygg, juligt skön och fantastiskt glad! I morgon är det våran julafton! Hela huset fullt i folk, lyckliga barn och god mat! Kan det bli bättre? Jo visst, snö var det oxå, tack på förhand! :)

Ha en fantastisk god jul på er alla, kramar!

Lucia i antågande

Tiden den bara springer iväg. Jag undrar allt för ofta vart livet tar vägen. Känns som imorgon redan är förbi. Det är faktiskt lite ångest framkallande när man känner att livet rinner ifrån en. Är det åldersnoja jag fått? Fast jag är ändå inte "rädd" för åldern utan mer bara att man vill hinna med så mycket, göra så mycket, uppleva. Tiden att njuta av livet känns inte direkt självklar när man jobbar som en lite blå, har en flock med barn, å 1000 andra ting att utföra. Det känns inte ens som man ibland har tiden att vara en bra mamma. Nu är jag ganska realist och har ganska starka värderingar och tror på mig själv. Jag vet att jag är en bra mamma och att vara en bra mamma är inte att ge sina barn allt i världen utan att finnas där för dem i ur å skur. Att vara en trygg mamma, en kärleksfull mamma är ju det som i slutändan väger mest. Det andra roliga man ibland då hinner hitta på och göra det är ju liksom lite av bonusen.

Som sagt, redan lucia eller ja imorgon. Ska redan nu ut på äventyr. Lussefirande på dagis för Joel och Natalie... Mummsigt väder kan man ju tycka då dagis alltid firar lusse utomhus... :'( Åh, jag hatar verkligen regn och rusk!!! Man blir bara blöt och äcklig, stackars mig, stackars barn! Som tur är springer ju tiden iväg så det lär väl snart vara över... ;) Det var hemskt fint förra året då det var kallt å snö, kommer säkert vara lika fint idag trots bedrövligt väder, ska försöka att inte drunkna i en vattenpöl.

Mysig Lucia på er!

Var fan är min vinter?

Nu måste jag ändå säga att jag börjar att bli jävligt trött på blött, äckligt, smutsigt å vidrigt väder. Jag hatar verkligen när man går utanför dörren och vad händer? Jo man blir smutsigare än hell. Ungarna ser ut som levande grushögar. Man skulle kunna ordna en spårningskurs inne i vårt hem då div barn, djur och annat löst pack lämnat olika spår av olika kvalite. Bilen ska vi inte tala om, den städar jag, nästa dag gråter jag för den ser ut som sju svåra år. Allt är smutsigt, allt är blött, allt blir bara förstört. Tackar vet jag minus grader, man kanske halkar å slår ihjäl sig men man är åtminstone ren när man kommer in som falltrauma. Helst av allt skulle jag ju vilja ha sol å värme men nu går ju inte det så då får det bli kallt istället!

En annan katastrof som idag inträffat i mitt liv är att vakna på morgonen och upptäcka att det endast finns 1 1/2 skopa med kaffe kvar! Jag börjar gråta. Jag började bygga upp en viss irritation då herr M kokade en kanna igår kväll, drack han något kaffe av den, nä... för det glömde han. Kirrade han nytt kaffe nu när han blev "jaghartattsistaskopanåblirdärförkaffeinköpsansvarig"?! Nä. Känner jag nu efter en halv kopp blask kaffe senare att jag älskar livet, nja inte så jätte mycket. Jag känner mig svag, har huvudvärk och när jag fantiserar om att åka och köpa kaffe ser jag mig själv framför mig då jag halvdöd hasar framtill bilen, kravlar in i den, jag känner hur liver börjar närma sig slutet. Jag skymtar affären framför mig, nu blir allt mer och mer dimmigt och oklart... väl frammer ålar jag mig in i affären, kaffe, kaffe, KAFFE, kom till mig!!!! Helt plötsligt känner jag mig som pappa Rudolf i Sunes sommar. Det är jag å du Rudde, jag å du! Störd? Jag? Ja, kanske en aning.

Trevlig lördag på er!

Det kostar att ligga på topp

Ja, är det inte det ena så är det de andra. Igår kastade vår dator in handduken och är idag förklarad död. Sörjer jag helvetet?, nä kanske inte. Sörjer jag tanken av att behöva köpa en ny för pengar jag inte har? Ja! Känner jag för att vänta till mellandagsrean? Nej! Å förresten hur mycket billigare blir det då? Det är inte kul alls. Här försöker man spara alla pengar som går, inte har jag ett dugg lust att ta typ 6000 därifrån. Tar ju en halv evighet att spara ihop det igen... :'( När vi ändå snackar pengar här... Försöker bena ut var vi ska resa i juli. Ska man resa 1 eller 2 veckor? Ska man köra all inkl? Vart ska man fara? Jag vill åka någonstans med en massa sol och bad + en möjlighet till ett trevligt uteliv. Gärna något att titta på, möjlighet till upptäcktsfärd där det finns något att upptäcka... Det är svårt detta hära. Kan någon hjälpa en förvirrad själ? Förresten kanske det inte blir någon resa då datorjäveln är en förstörarerist. Tiden går hemskt fort bara typ 6-7 månader kvar, fantastiskt spännande, LÄNGTAR! <3 Kram på er!

Jag har tänkt lite.

Då var vi här igen. Det var länge sedan sist. Det är mycket omkring som suger energi så tyvärr blir energin till att skriva visa och stora tankar satt åt sidan. På detta vis kommer jag aldrig kunna erövra världen! What to do? Kanske måste jag säga upp mig from work för att kunna skriva fina filosofiska tankar hela dagarna eller så får jag helt enkelt acceptera att det ibland finns viktigare saker att gre i. 

Jag har tänkt lite. Jag tänkte häromdagen att jag måste skriva hur underbar världen är och hur mycket jag älskar människorna i den. Samt hur tacksam jag är för att jag är jag och för att jag har det jag har. Sen svepte en annan vind in över mig. Det blev lite svartare, lite mörkare. Jag blir bara besviken ibland helt enkelt. Besviken på världen, besviken på människorna i den. Man blir ju liksom det ibland, för det är så jävla mycke bullshit going on, tanter som inte får mat, barn som far illa, människor som ibland inte har förmågan att se något annat än sig själva. Jag tänker bl.a. på gubbarna i toppen som inte förtjänar annat än ett straff i julklapp. Kanske vore det på tiden att införa dagens straff. Jag gillar straff, skulle gärna kunna vara ansvarig för den avdelningen, å vilka skönt, goa å saftiga straff vi skulle kunna få se... Sen har vi oxå den lilla människan som man stöter på i vardagen som faktiskt verkar glömt att det finns mer människor på jorden. Vad hände med empatin och förståelsen? Vem förtjänar att stå i centrum? Är det en människa eller är det alla vi tillsammans? Vem förtjänar kärlek? Vem förtjänar mat? Värme? Respekt? Sen tänkte jag, kanske får jag helt enkelt acceptera att min lott i livet kanske handlar om att bära andras skit. Kanske för att jag är ganska bra på det, stark rygg som fasen. Eller så kanske för att det är en del i att göra gott. Å jag vill göra gott, det är liksom lite av mitt mission, det är jag å han den där ni vet! 

Jag älskar livet, önskar att fler gjorde det. Önskar oxå att fler fick chansen att älska livet lite längre. Det är underbart, bara så jävla tråkigt att man ibland ödslar bort värdefull tid på att vara arg och besviken på världen och människorna i den. 

Jag har ätit pepparkakor idag, förebyggande syfte! Gott var det oxå! På jul ska man vara snäll, hela det övriga året oxå faktiskt! Tänk på det ni som sitter på era höga hästar och beslutar och bestämmer över oss andra som om vi på något sätt vara av annat värde. 

Puss på er!