Nu måste jag ändå säga att jag börjar att bli jävligt trött på blött, äckligt, smutsigt å vidrigt väder. Jag hatar verkligen när man går utanför dörren och vad händer? Jo man blir smutsigare än hell. Ungarna ser ut som levande grushögar. Man skulle kunna ordna en spårningskurs inne i vårt hem då div barn, djur och annat löst pack lämnat olika spår av olika kvalite. Bilen ska vi inte tala om, den städar jag, nästa dag gråter jag för den ser ut som sju svåra år. Allt är smutsigt, allt är blött, allt blir bara förstört. Tackar vet jag minus grader, man kanske halkar å slår ihjäl sig men man är åtminstone ren när man kommer in som falltrauma. Helst av allt skulle jag ju vilja ha sol å värme men nu går ju inte det så då får det bli kallt istället!
En annan katastrof som idag inträffat i mitt liv är att vakna på morgonen och upptäcka att det endast finns 1 1/2 skopa med kaffe kvar! Jag börjar gråta. Jag började bygga upp en viss irritation då herr M kokade en kanna igår kväll, drack han något kaffe av den, nä... för det glömde han. Kirrade han nytt kaffe nu när han blev "jaghartattsistaskopanåblirdärförkaffeinköpsansvarig"?! Nä. Känner jag nu efter en halv kopp blask kaffe senare att jag älskar livet, nja inte så jätte mycket. Jag känner mig svag, har huvudvärk och när jag fantiserar om att åka och köpa kaffe ser jag mig själv framför mig då jag halvdöd hasar framtill bilen, kravlar in i den, jag känner hur liver börjar närma sig slutet. Jag skymtar affären framför mig, nu blir allt mer och mer dimmigt och oklart... väl frammer ålar jag mig in i affären, kaffe, kaffe, KAFFE, kom till mig!!!! Helt plötsligt känner jag mig som pappa Rudolf i Sunes sommar. Det är jag å du Rudde, jag å du! Störd? Jag? Ja, kanske en aning.
Trevlig lördag på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar