Jag har lagt av mig, jag är ledsen, men jag är bara såååå trött. Det är slitsamt att vara akutsjuksköterska på en grymt välfylld akutmottagning. Jag har ju inte ens ork att tänka längre, å det ni, det är skandal! Så här en torsdags kväll med 2 lediga dagar framför mig tänkte jag ta igen vad mitt kära tänkande gått miste om. Det å ett mycket välförtjänt glas rosé! :)
Å nu när jag sitter här, tänker jag, va fan tänker jag på? Öööh nä ingenting, det är totalt blankt! Idag än en gång for jag till affären för att handla, parkerar bilen, tar plånboken, råkar öppna den på väg in i affären och ser till min stora fasa, inget kort! HUR MÅNGA GÅNGER HAR DETTA HÄNT?! Så galet många gånger att det börjar bli riktigt riktigt irriterande! Till och med Martin börjar tycka att snart är ohållbart. Han till å med hotade med smisk som straff... oooh (rädd jag blev... haha)... det kommer iofs bli intressant å se hur detta straff kommer att utforma sig! :D
Å straff kära ni, det är trevliga ting, mer straff åt folket! Ett straff om dagen det är bra för magen! :) Känner ibland att jag kanske borde blivit snut så jag kunde delat ut lite straff på lagligt vis... nä får väl bli i ett annat liv med mer tid! ;)
Puss å kram och snart på återseende igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar