Här sitter jag på golvet med träsmak i röven. Varför kan man undra? Å ja, jag har till och med hämtat en kudde som min ända vilar emot men va tusan gör det? Å skav i rumpen är inget att leka med ska ni veta... Jo, det jag försöker mig på att att visa min kära sambo lite stöd... Han lägger klinkers i badrummet, jag sitter utanför dörr öppningen, som den stödjande å stötande sambon jag är. Det är jag, min "förebyggaskavirövenkudden", en kopp te samt datorn, som gör sitt yttersta för att verka för en harmonisk stämning och ett djups psykologiskt deltagande samt stöd! Teamarbete, hell yeah! Jag vet dock inte om mitt sk. stöd är lika eftertraktat som jag önskar.
Nu ska jag helt plötsligt tvingas till delaktighet... det behövs tydligen dammsugas upp delar... vart tog det psykologiska och fina stödet jag så fint och omsorgsfull byggt upp tagit vägen?! Ska jag behöva vara fysiskt delaktigt?! Nä, klockan är 21.30 och jag tycker faktiskt att det borde räcka för idag, dessutom fogade jag förresten alla väggar häromdagen, så det så. ;D Förresten har min ända somnat så om jag ska ta mig ur denna ställningen lär det bli ett kast åt vänster sen en diskret rullning mot mjukare mål, typ bädden. Gud sicken fin idé tänker kanske att jag borde bege mig dit nu. Å en sak till, hur kommer det sig att män har all energi i världen till att greja med sina grejor men att göra vardagliga skit ting... Gud vad jag längtar till badrummet är klart!
Puss och god natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar