Ibland blir man faktiskt lite ledsen i ögat. Som många av er vet är orättvisor någon jag starkt går i gång på... Idag har varit en dag då jag tycker att rättvisan inte riktigt har gjort sitt. Här följer ett av flera exempel då det inte riktigt gått till på det sättet jag föredrar.
Jag tycker att man ska försöka undvika att forma barnen som offer. Jag tycker att de ska stärkas, höjas istället för att daltas med, lyftas och ges självförtroende och stolthet! Se det positiva och uppmuntra detta. Men idag skar det i mitt rättvisehjärta. Erik var på fotbollsträning och en annan kille gjorde 1000 nålar på honom för att hämnas en passning som gick fel. Erik bara stod där å sträckte fram armen, vågade inte säga något, lät den andra pojken göra 1000 nålar på honom medan hans tårar trillade ner för kinderna. Erik såg så underlägsen och rädd ut, mitt mammahjärta skrek! Inte får man medvetet vara elak! Ok om Erik fått en fotboll i skallen men att skottet inte var en medveten: "jagskaköttaErikshuvudskott" så är det ok. En olycka händer lätt och smällar kommer vi få genom hela litet. Det är av smällarna vi ska lära. Vi ska gråta, vi ska tycka synd om oss själva och det är oxå av smällarna vi ska resa oss upp, starkare än var vi var när vi föll. Det är det hårda vägen i livet som vi lär. Det är genom den hårda vägen vi lär oss att uppskatta, att älska, att se glädjen och ljuset bakom mörkret, ja ni vet!
Erik sa att han hatar fotboll och jag försökte vara så rättvis som jag förespråkar. Jag pratade med en hysteriskt gråtande Erik och den andra pojken för att bena ut vad som hände och för att säga att vi måste alla vara snälla mot varandra... Tänk er denna situation när killarna inte är 7 år utan 17 år och jag jagar dem med bilen för att försöka få alla att vara vänner... Martin får väl kanske låsa in mig. Jag har inte riktigt kommit på än vad jag ska göra av mitt stora driv i livet, jag har hört det ryktas att ett visst parti kanske skulle behöva en ny ledare, en rättvis, medveten och verklighetsförankrad sådan kanske... precis som min klassföreståndare i 6 klass sa. Jag hade tydligen redan då en del att säga världen.
Kram på er och god natt! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar