Regnet föll ner som en tår från kind.
Äntligen fick du
blunda och svepas iväg med en vind.
Livet har oändligt många vägar att följa,
allt från när barnen börjat tassa på tå, tills den dagen man stilla vägen
vidare väljer att gå.
Äntligen fick du mormors hand ta som du längtat både natt
och dag.
Tillslut du funnit stillhet och ro.
Med mormor du nu får vandra och
bero.
Kyss hennes kind får mig.
Vi kommer alla sakna dig.
Vila stilla morfar.
Jenny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar