Vi har snackat lite om det här tidigare men jag bara måste få skriva av mig lite hur jag känner...
Fy fan för att vara kvinna ibland! Här i veckan var livet solsken, röda rosor och champange! Idag... vad hände?! Mitt fina humör gick och dränkte sig. Från att ena stunden vara den lyckligaste av alla lyckliga, till att bli den mest deppade av alla depp å den bittraste fitta som gått i ett par skor! Jag vet inte om ni känner igen känslan, men jag sitter inne med känslan att det ända jag vill är bara att sätta mig i min lilla gråthög å lipa! Jag vill gråta mycket, jag vill gråta ljudligt, jag vill slita mitt hår! Men det går ju INTE! Jag har gråten i halsen men inget vill komma ut. Å varför vill jag gråta, ingen jävla aning, för det är de som är charmen med att vara kvinna, varför man gråter eller känner att det vore behövligt, det är sällan solklart. Aaaah, skjut mig i benet så kan jag gråta en sväng över det! Å förresten det är den satans PMS:en som har muterat sig och tänker komma nu lagom till mens skiten sinat... (mitt huvud skriker könsord)!
Fy vad jag hoppas att i morgon blir allt bättre, det ända jag vill är ju att mysa med min babe men det går ju inte för honom har jag sagt lite mindre välvalda ord, det är ju inte bara att ta tillbaka hursom, ja måste ju stå för det jag säger (sen har jag ju rätt i det jag säger, självklart! Men upplägget kanske kunde vart av de bättre...). Ja Crille, i morgon är en annan dag, hoppas fan på solsken, annars ska du få med mig att göra och jag är inte att leka med. ;)
Puss, tjingeling & på återseende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar