Här sitter jag i soffan och laddar inför stundande epilering. Vet ni hur ont det gör att epilera benen eller den inte helt okända bikinilinjen? Fuck me, säger jag bara! Det handlar ju typ om de första minuterna bara sen har ju kroppen själv drogat ner sig och smärtan är hanterbar. Dock är det till fördel att vara på rätt humör för att det ska gå fint, det kan till å med vara ganska gott! Epilera benen när mitt populära "jagvilldödadig" humör infaller sig är asbra! Direkt får man utlopp för den självdestrukiva känsla och alla sura miner riktas till den där satans apparaten istället, prima terapi! Fint känslohantering!
Jag har nog ganska hög smärttröskel tror jag... Jag skulle mer än gärna föda ett gäng ungar till för den smärtan är underbar. Bägge mina små kom till världen utan någon annan bedövning än kroppens egna endorfin. Det är så skönt att bli "hög" på kroppens egna naturliga droger! Med Erik sög jag lite lustgas dock men med Natalie var det all natural. Smärta är en högre grad av njutning! Haha! Eller så är jag i smyg grymt självdestruktiv... Fast all smärta är ju inte skön smärta dock. Jag är verkligen inte kompis med nacksmärta eller magont, det är inget att njuta av. Dock en skön tattoo, den ovan nämnda epileringen eller annat gott plåg, ja det är skönt. Störd? Kanske... :)
Puss på eder!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar