Nog för man i sitt liv upplevt många söndagar fyllda med ångest, men just denna känns nog kanske lite som den sorgligaste av dem alla. Jag minns när jag vaknade upp en lördag på det tidiga 2000-talet iklädd studentklänning, studentmössan och ex antal liter kebabsås över mig. Den lördagen förvandlades mitt liv. Den dagen då jag helt plötsligt inte hade någon plan för livet. Den dagen kändes det som någon kastat mig utför ett stup. Liknande känsla infinner sig en afton som denna. Återigen går man från 3 trygga år ut i världen, lite smartare, lite äldre men fortfarande ett grann ångest fylld. Det är med glädje jag tar min examen men det är oxå med viss rädsla och ledsamhet. Tänk att man än en gång utsätter sig får stupet, jag måste verkligen på riktigt vara en aning destruktiv.
Jag kommer att gråta som ett barn på onsdag då vi ses en sista gång. Många av mina vänner flyttar och ni kommer av mig vara saknade! Det kommer vara tungt att inte träffas längre på samma sätt. Det är jobbigt att vara vuxen ibland.
Jag tar mig själv, mitt lip och jag å sörjer en stund, nästa vecka väntar mitt nya liv, bokstavligen.
Massa kramar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar