...Not like the Monday you passed like a ghost. The fire killed you like a motherless child. I saw you at Sunday at Barbara hotel. Oh babe I'm so sorry. And nowhere to go. Could scream like a pig, could bark like a dog. Just to get your attention as. I'm chasing you down the hall. Oh Maybellene you've been so lonely. Got the fire burning as I'm smoking you out again. Still all the leaves will keep on falling..."
Ja, så kan det gå med obesvarad kärlek! Ja så kan det gå när man av kärleken blivit förblindad och tappat allt vett! Finns det något värre att älska och inte bli älskad tillbaka? Eller att älska sina barn och inte få träffa dem? Eller att älska barn men att aldrig få chansen att få några egna? Eller att älska sitt land och se på när någon annan förstör det och förintar allt du har kärt?
Tror ni att det finns något här i världen som driver oss hårdare än kärleken? Människor hatar pga av kärleken och människor dödar för kärleken! Ganska obehagligt när jag tänker efter då det finaste vi har och de finaste vi kan ge och få oxå är det farligaste av allt! Att kärleken den så underbara kan få oss att göra de mest märkliga ting och får vissa av oss att helt tappa förståndet och för kärleken göra det mest otänkbara och oförlåtliga! Tänk att världen varje dag dödar för kärleken!
Men ändå, störst av allt är ändå kärleken! Och den är menad för att göra gott! Jag vet inte riktigt hur jag snöade in mig på detta ämnet men en dyster och disig dag som denna passar väl bra att reflektera kring... ja, vad skulle man kunna tänka på annars?! ;) Jag tror jag tänker för mycket för mitt eget bästa, skulle behöva ge hjärnan semester tror jag! Kanske en vil?
Japp, over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar