Återigen månadens PMS...

Jag hatar det, hatar det! Och denna månadens diss går till lipandet! Fy satan vad trist, jobbigt och plågsamt det är. Visst är det ibland bra att gråta, men med motta. Men när lipmonstret tar över finns det ju ingen ände på eländet. Det sörgande lipet spåra ur och plötsligt lipar man åt allt som kan tänkas. Det står disk i köket= lip. Det ligger 40 miljoner barnskor i hallen= lip. Världen är orättvis och det är så jävla synd om mig lipet... fy, säger jag bara. Ögonen ser ut som något äckligt svullet och glansigt, påsarna finns inte ens ord att beskriva. 

Å när den snälla, älskvärda och helt fantastiska mannen försöker trösta en, ja då lipar man för att han är så bra och man själv är så lycklig och så lipar man en sväng oxå för att man skäms att man lipade i första taget, ja då den ursprungliga gråten spåra ur och ett hormonstinat PMS monster tog den arma och försvarslösa kroppen i besittning. 

Jag ska köpa mig en fet godispåse och tröstäta mig tjock istället, det är fan bra mycke bättre! Finns det någon där ute som någon gång ibland är lika skadad som jag, eller är jag och mitt moster one of a kind? Tror inte det, å till er som kan tänkas känna igen er något, puss på er! I morgon är en annan dag!