Jag måste gått in i en vårdepression eller liknade, jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på längre... Jag är helt känslomässigt labil. Det är svin jobbigt! Trodde det var den gamla PMSen som spelade mig ett spratt men det går ju inte över, å inte bör man normalt lida av PMS i år och dar! Jag är inte trött, (mer än vanligt) men min själ har sagt upp sig tror jag. Är jag inte jättearg så är jag jätteledsen! Det är sååå jobbigt att storgråta utan anledning! Här sitter jag lipar ögonen ur mig, varför?! Ingen jävla aning! Vem vet? Jag är bara ledsen, jätteledsen! Jag känner mig som om jag vore 16 år igen! Trotsig som satan, vill skrika fula ord. Vill supa mig full. Sparka på något hårt. Lipar hysteriskt för, ja vem fan vet?!
Å stackars er, tappra människor som orkar läsa om min värld av känslor och misär, men jag vet inte vad jag ska ta mig till! Å det värsta är att just nu drabbades jag av ett lyckorus. Åh vad bra allt plötsligt kändes, solen har vilat sin väna själ, barnen är änglar (ja... kanske överdrev lite, men typ...) min kärlek är det bästa av dem alla, trots psykbrud! ;) Det är väl så att vi alla har våra dåliga dagar, så är det ju men mina vill aldrig riktigt ta slut. Kanske är det mycket som tynger mitt arma hjärta. Kanske är jag bara lite utarbetad å stressad... fast jag känner mig ju inte ett dugg stressad, bara lite otillfreds med lite av varje. Det är ju fredag i morgon det är ju trevligt! Får nog ta mig en flaska vin, det bruka bota både det ena å de andra, om inte annat kan man ju tröstsupa! :D
Tjing å puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar