I morgon fyller min mamma 50 år, det är väl ingen ålder på en tant tänker ni, å nä, det kanske det inte är.... Mamma kära mamma! Ungdomen själv när hon krystade ut mig! :) Ärvt mycket från mamma: utseende, viljan att vilja väl, ödmjukhet, lipighet, hängbuk, hår, gråa hår... ja denna gamla lista är lång! Vad skulle jag göra utan min mamma? Vem skulle jag ringa när jag är sjuk? Vem skulle jag ringa när jag slagit mig, när jag är ledsen, när jag har något extremt roligt att berätta?! Det är hemskt att säga men när man blir lite äldre slår det en oxå att alla runt en även blir det samma. Min mamma kommer inte att finnas för evigt och vad gör jag när inte min mamma finns? Vem ska ta hand om sjuka mig? Vem ska plåstra om mina sår, vem ska trösta mig och vem ska hålla med mig till 100% även fast det jag säger är helt galet? Vem ska lyssna och stötta mig i ur å skur? Martin lyssnar inte ens på hälften av vad jag säger så det kommer aldrig att sluta väl! ;) Nä du kära lilla mamma kanske får du helt enkelt finnas för evigt!
Jag älskar dig världens bästa mamma! <3
Jenny fy fan!! De är ju nästan så att jag sitter här och gråter nu!!
SvaraRadera