Jag förstår mig inte riktigt på det här med pms skiten gång i månaden. Ena månaden glider jag själv och omgivningen ganska skoningslöst igenom veckan from hell utan skrik, gråt och mindre trevliga dödhot. Nästa månad känner man sig som den blodtörstigaste ever och hade mer än gärna ätit upp någon levande. Och hur trevlig är man när man sitter i en liten hög och gråter för allt och ingenting?! Det värsta är nog när man helt plötsligt fäller ett gäng tårar för att det är så synd om mig. Ja men varför är det synd om mig? Ingen aning, jag har det ju hur bra som helst! Vad har jag att vara ledsen över och varför är det synd om mig? Det är inte synd om mig! Det är ju svårt att förstå oxå för den stackars omgivningen (läs Martin) som ska hantera detta labila hormonstinnade monstret iklädd Jenny kostym. Sen är det ju extremt extremt jobbigt att må skit!
Det är väldigt lätt att vid dessa tillfällen börja hata sitt lilla kön. Könet är ju lite av boven i dramat. Dessutom ställer ju könet till med en massa andra onödiga och besvärliga ting, så idag kära ni är jag och könet inte vänner. Vet inte ens om jag kommer tycka om det mer igen, skit kön. Är det inte pms så är det uvi. Är det inte uvi är det andra bekymmer! Någon som har ett välmående att donera, jag kan betala bra! :)
High five för välmående kön å fuck off till er andra!
Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar