Barnbarnbarn

Jag funderar ju en del på de verse olika ting här i världen som ni vet... Jag funderar mycke på hur och vad man ska göra saker rätt i livet? Jo, jag menar att många gånger handlar man efter andras råd om man inga erfarenheter själv har. Andra gånger handlar man i blindo. Ibland blir det bra, ibland går det åt helvete.

Vissa saker är ju mer känsliga att ge råd gällande. Jag har funderat lite på det här med barn, regler, rutiner, uppfostran och allt vad det hör till. Detta är ju en väldigt känslig fråga. Många där ute utger sig för att vara väldigt perfekta föräldrar och de vet precis vad som är bra för alla barn och vad som inte är det.

Det jag vet är att jag inte är perfekt, jag räcker inte alltid till. Jag blir arg ibland, jag är ibland en dum mamma och jag handlar kanske inte alltid efter de perfektas bok om hur. Jag vet oxå att jag gör allt i min makt för att vara rättvis! Det är så otroligt viktig att vara rättvis, det har jag lärt mig av min mormor, hon kämpade alltid för att alla barnbarnen skulle få lika i allt... 3 godisar till dig, 3 till dig å 3 till dig... Jag vet oxå att det är väldigt viktigt med tydliga regler och begränsningar framför allt nu när vi delar på 5 små liv. Jag vet oxå att rutiner är väldigt viktigt!

När Erik föddes var jag väldigt noga med att han skulle sova i sin egen säng. Bara för att jag hade hört så många skräckhistorier om barn som aldrig kunde finna någon ro i deras egna sängar. Jag har alltid nattat mina barn i deras sängar, har de gått upp på natten har jag alltid nattat dem i deras sängar. Ammade jag på natten, gjorde jag detta i min säng och lade sedan tillbaka dem i deras sängar. Vet ni varför? Jo för i min värld är det oerhört viktigt att jag vet att mina små liv finner tryggheten de behöver i sin egen säng. Att de får ro. Nattsömn är så otroligt viktigt både för barn och utslitna föräldrar. Jag vet att många där ute tycker att bebisen ska ligga nära och känna sin mammas värme gärna 24/7 men jag vet oxå att när barnet är 5 år är det inte lika mysigt med fötter i ansiktet, armbågar i midjan och ett sexliv som är lika med 0.

Jag kan lova er att trots avsakanden om sovplats i mammas säng har mina barn fått mycket kärlek! Massa massa kärlek. Mina barn har alltid från de ca var 2 månader var sovit hela nätter i sina sängar. Sjukdoms undantag finnes kan jag tillägga, då både barn å mamma sovit i barns säng eller mammas säng... Jag vet inte men jag tror att och vet att en lugn och harmonisk nattsömn krävs för både välbefinnande, utveckling, självförtroende och hälsan. Alla 5 liven sover tryggt i sina sängar varje natt... Mamma sover skönt och pappa med! <3

Det jag vill säga med detta är inte att jag har rätt, inte heller att jag har fel. Inte heller att alla mammor har det lätt med barn som inte sover, jag kan inte yttra mig där för mina har alltid sovit. Det jag vill säga är att jag tror att en trygg säng är viktigt och att jag nu mer funderar på vad Martin ser i Zlatan, att jag tycker det är skandal hur man behandlar Jurholt och att det ska bli så jävla gött att vara ledig i morgon, kanske skulle man åka till Överby en sväng...?

Mera lingon åt folket!

Olika tider i livet gör att man mår på olika vis. Vi styrs av vår egen hormonella balans, väder och vind, människorna runt oss och div andra ting. Just nu är jag inne i ett "jagärförjävlafetsnällaskjutmig" stim och hade mer än gärna aldrig mer ätit i hela mitt liv. Nu funkar ju inte verkligheten så riktigt kanske... man måste ju tydligen fungera som människa oxå, för det råkar visst vara ett helt samhälle eller kanske till och med en hel värld som kretsar kring dig. Tydligen behövs du lite varstans för att livet runt omkring ska funka.

 

Jag förundras ofta hur självkänslan kan svänga. Ena dagen har man aldrig varit nöjdare och andra dagen har man knappt ork att leva med sig själv. Vad är skillnaden? Att jag bajsade igår men inte idag?  Är det väder och vind? Är det helt enkelt Martins fel...?! ;) Eller är det så enkelt att jag idag är en dag närmare lingonveckan...

 

Lingonveckan är veckan from hell. Inte nog med att man är äcklig, så är man svullen, håret har hoppat åt helveten, du misstas från en 14 åring på systemet och anmäls för förfalskande av identitet då din hy har mer invånare än "finn"land själv. Det enda du önskar är att du kunde gräva ner dig i en grop i trädgården och ploppa upp lagom fräsch och fin till påsk. Jag undrar: Vad har vi älskvärda små varelser gjort för att förtjäna denna vecka av lidande? Åh va sjutton gubbar har manssvinen gjort för att få vara utan plågor? Jag tycker vi borde få något form av tillägg för psykiskt lidande eller liknande. Risktillägg då du är en fara för dig själv... Vart finns jämnlikheten i samhället?

 

Mera lingon åt folket!

 

The day from hell...

... oh herre Jesus säger jag bara. Denna dagen har vart en kraft ansträning utan dess like. Jag kickade igång dagen med en hjärtattack då jag snozade klockan å sen helt plötsligt vaknade i panik, kände på mig att ojoj, nu är det illa! Ja, illa var det... en kvart kvar till Erik började skolan, vi bor 10 minuters resväg ifrån. Kastade mig upp, kastade på  Erik kläderna, kastade ihop gympapåsen, kastade in ungarna i bilen och kastade mig iväg... Erik stackarn fick svälja mackan i en tugga i bilen. Ogilla starkt att försova sig, som tur är händer inte detta så ofta men när det väl händer ja då brukar resten av dagen vara så gott som förstörd...

Jag och Natalie tog oss hem, käkade lite frulle och mös. Helt plötsligt säger Natalie, men mamma det luktar hund bajs i hela huset. Å hell vad det stank. Vad har hänt? Jo, skit trekammarbrunnen har kastat in handduken och bestämt sig för att skicka tillbaka allt vi spolat ner, japp upp med skitluktvatten, upp med det bara. Jajamen, hela tvättstuga under bajsvatten. Jag ville slita mitt hår, skära av mig näsan å kasta in handduken! What the fuck?!

Kära syster Frida kom som en räddare i nöden, med semla och allt! KÄRLEK! <3 Efter allt skit göra i tvättstugan, bort med bajsvatten, skura, skura, skura, slamma, salmma, slamma, var det dags för den så välförtjänta fikan! Kaffe och semla! :) Vad har hänt? Jo denna fina skapelse, kära familjemedlemmen och min bästa vän kaffekokaren har under mystiska omständigheter gått ur tiden! Må han vila i fri!

Jag tänker nu gå i säng innan något annat händer. Hoppas ni mår bra där ute och tur att jag idag vart ledig annars hade väl folk dött som flugor. Våga man hoppas på bättre lycka i morgon...?

Over and out.

Du vet att du är sjuksköterska (eller borde bli)...

...när du efter en natts sömn drömt om div olika kroppsvätskor. Kanske då du nyligen satt upp en avföringslista på dass för att ha god kontroll över familjens utbyten. Eller då du för barnen börjar predika om hur viktigt det är att titta på sitt bajs. När du sen oxå tillägger att man måste tänka på vad som är bra och inte då du sedan i nästa stund när ena barnet ramlat å slagit sig, tröstar barnet och säger:
"Men lilla vän, det är inte så farligt, benet hänger ju fortfarande kvar å så länge det gör det är det ingen fara! Gullunge! :) <3 Nämen blod, jaja... titta vad fint! Det kommer från en ven, där det syrefattiga blodet går tillbaka till hjärtat..." Det lilla barnet skriker och vill inte alls höra historien av vener och artärer då blodförlustet är ett faktum. Du säger, ja det som inte dödar det härdar. Lindar om och pussar på.

När du sedan själv drabbas av sjukdom, viftar du bort det så lätt så lätt. Vad vore livet utan fulldos Alvedon, ett rör Treo, Omeprazol, lite Betapred och Tavegyl?! Å vad hade du gjort utan ett gäng Diclo och 4 kannor kaffe? Då Gi-blödningen är ett faktum tar du ett gäng extra Omeprazol och 1 kanna kaffe till, för så länge hb håller sig över 70 har väl ingen dött?! Av erfarenheten blir du ju bara en bättre vårdare, inte sant? Du är ju dessutom trogen din tjänst, det är du och Florence! Kan man däva smärtan, lindra febern, stoppa blödningen och bromsa förloppet finns det väl inget som säger att du inte borde i ta dig till jobbet? Om du kan krypa kan du väl åtminstonne göra någon nytta? Tänk på att hela verksamheten står och faller på dig, inte så att du är obytbar men ditt bidrag är guld värt! Enda gången du kanske borde hålla dig hemma är undertiden du kräks, vinterkräkan är ju inget vidare varken för kollergor eller patienter, är det diarre? Ta en karta Imodium det stoppar upp allt, skit, tåg, livet. Blir du så uppblåst att du misstas för din kollega som är gravid i 9:onde månaden? Kom ihåg: Botemedlet finns i läkemedelsrummet under kategorin: Friskvård.

Du vet att du är en sjuksköterska (eller borde bli) när du faktiskt älskar ditt jobb trots blödande magsår, sömnlöshet, håravfall pga av stress, dålig mage, fetma och arbetspass då den enda vettiga du snackat med är sötaste Asta 97 år full av liv! Asta som tackar så mycket för din hjälp, för att du tog dig tid och för din vänlighet. När du sen kommer hem lägger dig på kudden och tänker: ja, det blev allt rätt bra idag ändå, det var ju ingen som dog.

Ironi och kärleken till livet, det är grejer det! :)

Underbart

Det är underbart härligt med lite snö så här en vinter endast kantad av lera och slask.
Det är underbart att komma hem efter en dag på jobbet och bara lägga huvudet på kudden i fem minuter innan det är dags för laga middag.
Det är underbart att klä sig i termobrallor, mössa, halsduk och tjocka vantar.
Det är underbart att ta en kvällspromenad med knarr under fötterna och snö singlandes ner på ditt ansikte.
Det är underbart att komma in klä av sig alla kläder ställa sig framför kylen och stirra på sommarens bokning ala Turkiet.
Det är en underbar känsla att ha något att längta efter.
Jag längtar efter våren och sommaren, en fantastiskt underbar feeling!

Peace out!

Sömnlösheten, döden & jag

När jag skriver detta är kl 02.14, jag ligger sömnlös efter några dagar med feber och konstant sovande. Man blir lite sjuk i huvudet när man ligger och stirrar upp i en mörkt tak, eller i vart fall jag. Han, den dära kärleken, han ligger brevid och andas lugnt. Hunden knör och ena katten snarkar på. Jag hör ett av barnen mummla i sömnen. Annars är det tyst och stilla. Efter att försökt fördriva tiden med lite surfande la jag i från mig telefonen och tänkte att nu är det dags för John blund... Inte då. Osökt började jag fundera på döden. Efter att för en kort stund förlorat synen på ena ögat drog jag snabbt slutsatsen att det måste röra sig om en hjärntumör. Jag hör själv hur korkat detta låter nu, men för en kvart sedan då tankarna vandrade kring döden var jag inte lika road. Jag tänker ju inte på mig själv, jag kan dö om det är min tur. För min egen del har det ingen betydelse. Självklart hade det ju vart jävligt trist men som sagt för min egen del får man väl acceptera livets gång. Jag låg alltså här och tänkte på barnen, tårarna trillade ner för min kind och jag drabbades av mindre andningsbesvär. Vad händer med barnen? Hur skulle de överleva, hur skulle deras liv bli. Min kärlek till dem är ju inte allt, det finns fler som älskar! Men skulle de klara sig utan min kärlek? Skulle de klara sig utan mitt stöd, min guidning i livet? Ja, jag är inte enastående eller för den delen heller obytbar. Och som sagt det är inte bara jag som kan älska. Kanske handlar det trots allt om min egen egoism, att inte få vara med längre och uppleva? Ingen kan styra döden. Ingen kan heller styra ödet eller kärleken. Om jag dör i morgon vill jag ha levt till fullo och gett livet allt jag kan ge. Kärleken är starkare än livet själv kanske har det ingen betydelse hur länge vi levt, kanske ligger fokus på hur mycket kärlek vi gett! Nu ska jag inte dö i morgon hoppas jag, men livet ändras fort, ta vara på dagen, livet, hoppet och kärleken. Å snälla, nu vill jag sova. Natti

Och året var...

2011, året då jag fyllde 28år, jag tog examen som legitimerad sjuksköterska och påbörjade min karriär! Glädje men oxå sorg då man skildes från de nya vänner man under 3 år umgåtts nästan dagligen med.  Det var året då snön låg stabilt som satan och kylan var ett faktum, året då pulkaåkning hann att bli tråkigt. Året då Erik fyllde 7 år och blev en ettakladdare. Då Natalie fyllde 4år och grät in princip konstant i 1 månads tid för hon ville inte vara fyra, hon var faktiskt bara 3... Året bjöd på div festligheter, METALLICA för att nämna en! 2011 fick Martin en släng av "badrumsrenovera tankar" och jag är än idag evigt tacksam att den perioden är över. 2011 blev under slutspurten ett trist, grått och obehagligt år där man inte kan gå utanför dörren utan att se ut som en lerhög. Spännande värre när man tittar ut genom fönstret och allt man vill är bädda ner kroppen å vakna upp i vår någon gång. Året 2011 bjöd på mycket  glädje, skratt och tårar både av lycka och ledsamheter, mest lycka, jag lipar för allt!

Jag vet att detta året, de nya året kommer bjuda mig på mitt livs äventyr! Jag vet att 2012 kommer bli ett år att minnas! Ungarna växer och hittar på härligt underbara tokigheter, alla 5. Martin är så underbart roligt knäpp och min familj och mina vänner ligger mig väldigt varmt om hjärtat. 2012 kommer mycket spännande! Kanske rent av kärlekens år?!

Puss och kram på er och gott nytt!