Sitter här vid frukostbordet men en kopp kaffe och solens strålar i ansiktet. Blundar och känner värmen. Mina tankar springer i 140, som de brukar göra. Kanske skulle man ta en promenad till skogen med barnen? Kanske bara sitta på trappen och lapa sol? Kanske skulle man plugga vidare eller kanske skulle man kunna lösa livets stora frågor? Kanske fila på förändringen som vi alla väntat på? Jo, tankarna springer snabbt iväg till jobbet. Egentligen är det sjukt att man sitter på ledig stund och funderar på sitt arbete. Jag tänker att jag borde få betalt även på ledig stund då jag aldrig riktigt är ledig.
Många kanske anser att väggen är nära när man inte kan släppa sitt arbete, jag tänker dock att jag är hungrig. Jag är förbannad och jag vill förändra! Man kan säga vad man vill men om några år kommer jag vara trött och förmodligen jävligt bitter och inte orka bry mig, så kanske är det så att man ska ta tillfället i akt? Å btw, ge mig en flaska rött en lördag ska ni får se att jag tänker på annat!
När man jobbar inom ett kvinnodominerande yrke så är det så (för er utan erfarenhet) att det är en jävla massa gnäll. Det gnälls om det ena å det andra. Har man inget konkret så gnäller man på varandra. Jag hatar det! Ska det ordas så orda om vettiga saker! Vem ska ha rätt att bry sig om jag dricker en kopp kaffe för mycket? Vem har rätt att bry sig om jag skrattar för att jag faktiskt ser livet från den ljusa sidan och har som uppenbart vissa, inte fallit ner i den svarta gropen där tydligen skratt verkar förbjudet. Min poäng? Kvinnor är fruktansvärt bra på att gnälla på HELT oväsentliga saker, förmodligen jag oxå, om ni frågar min man... Men för sjutton (bitchslap-ar) - Fokusera! Vi sitter i skiten, ska vi ta oss upp? Halshugg den som förtjänar det, inte den som sitter i samma båt! Tänker: Hur ska vi kunna kräva respekt från världen om vi inte ens kan respektera varandra? Tar en slurp kaffe, det är kallt. Solen värmer i mitt ansiktet. Tar på barnen å drar till skogs. Adjö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar