Ja herre, Jesus, det var väldigt länge sedan, kanske allt för länge sedan eller kanske lika bra att det inte var igår? Så här i dessa tider är mitt huvud sprängfyllt med onyttigheter, stress och annat ont... Denna veckan är sista veckan i skamens tecken och jag kommer efter lördagens tillställning äntligen vara en kvinna av nobel karaktär. Synd är verkligen inget för mig... phu, tur att jag snart är inom räddning. Tur att jag även verkar vara gjord av ironi då synden och jag i själva verket är så här tajta *gör korsa-fingrarna-tecknet å visar upp för ingen.
Jag kan ju även säga att jag börjar bli LITE stressad... inte så, för jag har allt planerat in i minsta detalj, jag är bara stressad över att jag ev. kanske 1 gång på miljonen har missat något, har jag det, va!?!? Jag råkar ju vara lite av en perfektionist oxå, kanske lite otippat men så är det... fråga Martin... å min snälla vän som nog bittert ångrar sig att hon tog på sig rollen som bröllopskorrdinator (btw, kan rekommendera denna kvinna varmt om ni där ute suktar efter bröllop, Linda hon har fan koll på allt, å vet ni vad, hon gör typ nästan allt jag ber henne, stackarn... ;))
Jag tror ev att Martin är lite jävla trött på mig å andra sidan har han semester och behöver inte bekymra sig över något/någon, somliga har det riktigt fint. Han förstod dock allvaret en dag då min tillvaro rasade samman gällande en mindre bagatell, lipet var ett faktum. Tur att vi bor på landet å ingen såg mig, förutom Kjells jävla får då men de fattar ju inget, som vanligt. Inte fick man något stöd där heller, sak samma, nu är det över, passé, å jag är på banan (bana'n, banan... banan eller banan, jobbigt det blev) igen, förhoppningsvis en vecka till. Sen är det fasen semester som gäller, sola och bada, drinkar och min man and the turk-land... :D <3
Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar